Pac-Man är en sån där ikonisk figur som de flesta spelare säkert har sprungit på en och annan gång genom åren. Kanske framförallt i arkadhallar och liknande där han var en av spelvärldens tidiga ikoner, men kanske även i ett av hans senare äventyr.

Trots att han och spelen han är med i kanske inte är riktigt lika aktuella längre så ska man inte sticka under stol med att den där gula pricken fortfarande är en ikon. Något man kanske kan ana när han får gästspela i spelserier som till exempel Super Smash Bros eller storfilmer såsom Pixel från 2015. I Pac-Man World: Re-Pac får vi återuppleva ett av hans mer minnesvärda äventyr, nämligen Pac-Man World från 1999.

I Japan betyder ordet ”idol” något helt annat än här i Sverige. En idol i våra ögon är en talang som genom tur, slump eller hårt arbete blir erkänd som artist och eventuellt har förmånen att växa in i sin roll. Eller så är det en formbar individ som ett mediaproducerande bolag hittar och sedan formar till en produkt som passar marknaden för tillfället.

I Japan är det helt annorlunda. Där är en idol något som du bestämmer dig för att bli tidigt i ditt liv. Sedan gäller det att träna och plugga extremt hårt för att snabbt komma in i rollen. Gärna i början av tonåren eftersom tidsrymden som du, i ditt yrke som idol är väldigt begränsad. Dessa arbeten blommar och vissnar inom loppet av kanske tio år och när du börjar närma dig trettio år är det dags att sluta.

En intensiv vecka närmar sig sitt slut, men på bloggen jobbar vi som vanligt på med flitens lampa intensivt lysande framför oss. Vi har några riktigt spännande recensioner på gång och ser verkligen fram emot att få dela med oss av dessa under tiden som kommer.

Tills dess får ni hålla till godo och inspireras av följande små redogörelser.

När God of War släpptes till PC i början av året gick det förmodade startskottet för Sonys satsning på att expandera utanför PlayStation-gränserna. Det var dessutom en riktigt stark portning med många av de funktioner som förväntas finnas i moderna PC-spel, och nu är det dags för en annan storsäljare att få samma behandling.

Insomniac-utvecklade Marvel’s Spider-Man var nog ett av de spel jag minst förväntade mig att få en portning till PC då det har varit, och delvis fortfarande är, en riktig systemsäljare för Sony, samt att eventuella licensdjungler skulle behöva redas ut. Det placerades sedan i Nixxes trygga händer, vilket historiskt sett har varit ett säkert kort för PC-portningar innan Sony snappade upp studion.

Söker man på ord som sekt och kult i uppslagsverk kan man bland annat läsa följande: ”Religiös grupp som markant avviker från den eller de religiösa huvudlinjerna i ett samhälle.” En beskrivning som blir en intressant motsägelse i ett spel där varenda religiös grupp i samhället är konstigare än den andra. I rollen som ett återupplivat offerlamm får jag nämligen uppdraget att starta en rörelse olika alla andra. Målet? Att besegra fyra demoniska biskopar och återinföra deras femte, utstötte broder.