Recension: Marvel’s Spider-Man Remastered [PC]

När God of War släpptes till PC i början av året gick det förmodade startskottet för Sonys satsning på att expandera utanför PlayStation-gränserna. Det var dessutom en riktigt stark portning med många av de funktioner som förväntas finnas i moderna PC-spel, och nu är det dags för en annan storsäljare att få samma behandling.

Insomniac-utvecklade Marvel’s Spider-Man var nog ett av de spel jag minst förväntade mig att få en portning till PC då det har varit, och delvis fortfarande är, en riktig systemsäljare för Sony, samt att eventuella licensdjungler skulle behöva redas ut. Det placerades sedan i Nixxes trygga händer, vilket historiskt sett har varit ett säkert kort för PC-portningar innan Sony snappade upp studion.

I likhet med min text om PC-portningen av God of War kommer jag primärt att fokusera på den tekniska biten, då spelet i övrigt är identiskt rent innehållsmässigt. Vill du läsa om själva spelet kan du kika på Jespers utmärkta recension av PS4-versionen här!

En av de mest välkomna funktionerna i spelet är stödet för uppskalning av det visuella via Nvidias Deep Learning Super Sampling, vilket gör att du kan rendera spelet i en lägre upplösning och sedan skala upp det exempelvis till 4K utan någon större inverkan på bildkvaliteten. Nixxes har dock gått flera steg längre här och implementerat även AMD:s och Insomniac Games egentillverkade motsvarande uppskalningsmetoder, så du behöver inte nödvändigtvis ha ett Nvidia-kort för att utnyttja denna funktionalitet.

Den stora fördelen med uppskalning är att du antingen kan välja att lägga denna insparade prestanda på att höja andra grafikinställningar, eller helt enkelt avnjuta en högre bildfrekvens. Denna är dessutom helt upplåst i PC-versionen, så om du har en skärm som stödjer 144Hz eller uppåt kommer du att kunna pressa ut så många bildrutor per sekund du bara önskar.

Spelet har dessutom stöd för ultra wide-skärmar med både bildförhållandet 21:9 och 32:9, men detta har jag dessvärre inte kunnat testa då jag inte har en sådan. Tanken av att svinga genom New York med det vansinniga vidvinkelperspektivet från en 32:9-skärm gör det dock lockande att införskaffa en.

Rent grafiskt kan spelet vid första anblick se ganska snarlikt ut PS5-portningen, då denna version även fick stöd för raytracing och högre bildfrekvenser. Det dröjer dock inte länge innan skillnaderna börjar uppenbara sig i form av detaljrikedomen. Den övergripande skärpan i grafiken är betydligt större på de högre kvalitetsnivåerna, och reflektionerna i blanka ytor inkluderar fler element samt i högre upplösning. Det är kanske inte det första man lägger märke till i stridens hetta, men det blir väldigt tydligt när man börjar utforska omvärlden.

När det kommer till prestandan har jag testat spelet på ett par datorer. Dels min primära speldator som har ett GTX 3090-grafikkort och förra generationens Intel-CPU. Där kan jag i princip köra upp allting på max och åtminstone ha en godkänd bildfrekvens. Det krävs en del optimeringar för att nå stabila 60 FPS, men det är inga jätteingrepp.

Jag testade även på en dator med ett GTX 1080 Ti som är lite drygt fyra år gammal nu. Även där fungerar spelet bra om jag håller mig till lite lägre upplösningar, men jag kan å andra sidan inte använda mig av raytracing på detta kort. Det gör att jag sparar in väldigt mycket prestanda just där som kan läggas på annat. Du behöver alltså inte ha den senaste maskinen på marknaden för att uppleva detta underbara spel.

Marvel’s Spider-Man håller fortfarande väldigt hög klass i en genre som lätt blir enformig när det inte tillförs tillräcklig variation. Känslan av att svinga genom stadslandskapet är fortfarande oslagbar när man hör musiken svälla och fartkänslan kickar in. Detta är, precis som med PC-portningen av God of War, det bästa sättet att uppleva spelet.