En spelgenre som dominerade mycket av mitt spelande när jag var yngre är de klassiska äventyrsspelen från Lucasarts och Sierra. Trots att logiken i problemlösning ibland haltade vägdes detta upp med intressanta karaktärer och berättelser som få andra genrer kunde konkurrera med vid tillfället.

The Book of Unwritten Tales 2 satsar stenhårt på att återuppväcka dessa gamla nostalgiska känslor hos äventyrsfansen och erbjuder samtidigt en lite modernare puts på spelmekanikerna och pusseldesignen. När det gäller manus och karaktärer haltar dock spelet en aning.

Fortsätt läsa Recension: The Book of Unwritten Tales 2 [PS4] »

Den andra Mad Max-filmen, The Road Warrior hade premiär när jag fortfarande var mycket ung och även om jag inte såg den precis när den kom ut, minns jag att jag slukade vägkrigarens äventyr alldeles för ung. De första gångerna jag såg filmen fascinerades jag av det brutala liv som skildrades i den skoningslösa öknen. Döden lurade alltid bakom nästa sanddyn och det spelade ingen roll om de utsatta var barn eller vuxna, män eller kvinnor.

Lite senare i livet hittade jag tillbaks till trilogin av filmer och blev igen fascinerad av Max öde. Den här gången var det dock tomheten i landskapet som lockade mig som tittare. Nu när jag spelat klart spelet om denne galne Max, kan jag inte låta bli att blicka tillbaka nästan 35 år och bli en smula nostalgisk. Fortsätt läsa Recension: Mad Max [PS4] »

Redan när spelet börjar anar jag att Zombie Vikings inte kommer bli en upplevelse i min smak. Men det kan som bekant alltid bli värre. Handling som inleds med att Loke stjäler Odens öga är framförd i den slappaste formen av animation (morfande klippdockor) och ger vibbar från internetproduktioner, sorten som inte ens närmar sig samma tekniska nivå som Tjeckoslovakiska barnprogram från 1972.

Det kanske hade gått att uthärda om det inte vore för att spelet även förmedlar den där typiska extremamerikanska humor som oftast följer, med trötta enradare, ironiskt överartikulerad recitering och upprepningar. I lika vanlig ordning naturligtvis framförd av jobbiga skådisar med forcerade pillerreklamröster för att göra dem ännu några steg outhärdligare.

Fortsätt läsa Recension: Zombie Vikings [PS4] »

Det finns en hel del olika genrer av spel ute på marknaden, alla typer av spel passar såklart inte alla spelare. En del spelare fastnar för en specifik genre och specialiserar sig på en viss typ av spel – det kan vara förstapersonsskjutare, racingspel, rollspel eller pusselspel. De flesta utvecklare fortsätter att producera spel i samma genre, även om en del bryter sig loss och börjar med något helt nytt.

I veckans fråga vill vi veta vad du skulle göra om du kunde ta ett befintligt spel och byta genre på det. Fortsätt läsa Veckans fråga: Vilket spel skulle du byta genre på? »

Jag har lätt att falla för spel som blommar ut i färger och vackra miljöer – därför kände jag mig omedelbart dragen till Beyond Eyes från Tiger & Squid. Sherida Halatoe har skapat ett kort och vackert äventyr där huvudpersonen Rae mister sin syn och måste hitta nya sätt att uppleva världen.

Spelet startar väldigt avskalat där jag får träffa Rae första gången – hon sitter utanför sitt hus och har tråkigt. Framför henne ligger en hel värld som i sin pastellskimrande prakt pockar på mig som spelare. Flickan kan inte uppleva något av det jag kan se och jag tycker faktiskt lite synd om henne.

Fortsätt läsa Recension: Beyond Eyes [PS4] »