I takt med att åren och konsolgenerationerna passerar har diskussionen om preservering av spelhistoria blivit ett alltmer relevant ämne. Ganska nyligen har digitala butiker för både Wii U och Xbox 360 stängts ner, vilket har lett till att många spel inte längre är tillgängliga att köpa och det finns därmed inga 100 procent lagliga vis att få uppleva delar av vår spelhistoria längre.

Ju längre bak vi kikar i tiden, desto fler luckor finns det, men det finns lyckligtvis aktörer som försöker täppa igen vissa av dessa hål. En av dessa heter Antstream Arcade, och det är en streamingtjänst som redan har funnits ett tag på andra plattformar men som nu slutligen har tagit steget till PlayStation. Med löften om över 1300 tillgängliga titlar med i abonnemanget kastade jag mig in i vimlet av spel för att hårdtesta tjänsten.

Ända sedan Mana-serien kom till som en sorts spin-off på sitt storasyskon Final Fantasy har den levt något av ett tufft liv. Efter att ha fått en relativt stark start har serien kämpat lite med att hitta sin identitet på rollspelshimlen, vilket har märkts på såväl spelarnas omdömen som spelens stundvis plottriga release-schema. Många skulle nog ändå våga påstå att serien sitter på något speciellt, så det lär definitivt finnas en nyfikenhet kring Visions of Mana, den första titeln i huvudserien sen 2006 års Dawn of Mana. Nu är spelet här, och jag har gett mig in i dess färgglada universum.

Spelets handling kretsar kring det stora manaträdet, ett träd vars magiska krafter håller världen vid liv och förser människorna med de resurser de behöver för att överleva. Kruxet är bara att även trädet behöver energi för att överleva, vilket det får av att absorbera livskraften hos ett bestämt antal individer vart fjärde år. I samband med ritualen besöker en älva varje by för att utse de utvalda, vilket ses som en stor ära av invånarna som utöver detta krav lever väldigt sorglösa liv.

Det är nog ingen överdrift att säga att jag inte har någon större investering i Warhammer, oavsett om det gäller fantasyvarianten eller science fiction-världen som målas upp i Warhammer 40,000: Space Marine II. Världarna och berättelserna som skildras är fascinerande, men känns snudd på ogenomträngliga med tanke på alla böcker och annat källmaterial som finns.

Lyckligtvis finns det spel som just Space Marine II, som ger mig en ingång i denna täta fiktiva värld genom att erbjuda en ganska lättillgänglig actionrökare där jag både kan suga åt mig av intressanta teman medan jag klyver horder av anstormande fiender.

Jag har varit svag för tredimensionella plattformsspel sedan genren föddes och Astro Bot hamnar i det facket även om det finns mycket mer under huven. Astro Bot: Rescue Mission dök upp för PlayStation VR 2018 och Astro’s Playroom kommer förinstallerat på PlayStation 5-konsoler som en spelbar teknikdemo för funktionerna i handkontrollen DualSense.

I Astro Bot är ditt rymdskepp, som är misstänkt lik en PlayStation 5-konsol, fångat av en mystisk utomjording som dessutom stjäl centralprocessorn och får skeppet att krascha. Du får med hjälp av Astro ta dig an uppdraget att hitta delarna för att reparera skeppet.

Om du har följt mina Gamescom 2024-artiklar har du säkert även sett att jag nämnde i min Bandai Namco-text att jag fick en djupdykning i Little Nightmares III. Det är dock inte förrän nu som utvecklarna lyfter på locket om att denna uppföljare kommer att ha ett kooperativt läge där du kan uppleva alla kusligheter och pussel tillsammans med en god vän.

I sololäget finns det hela tiden två huvudkaraktärer som har följe genom berättelsen, där den ena är datorstyrd och följer dina initiativ. När du väljer att ta hjälp av en vän istället kommer den AI-styrda karaktären att hamna under spelarkontroll, så att du kan skylla alla misstag på den mänskliga faktorn istället.