Recension: Sonic x Shadow Generations [PS4, PS5]

Sonic the Hedgehog är en av tidernas mest välkända hjältar. Han sprang rakt in i historieböckerna med sitt debutspel med samma namn år 1991. Jag tror inte att någon har missat den blåfärgade igelkotten, hans kumpaner Tails och Knuckles, eller antagonisten Dr. Eggman.

Under årtionden har flera figurer tillkommit, bland annat den svarta igelkotten Shadow the Hedgehog. Den sistnämnde är Sonics rival och kan också uppnå hög hastighet genom att skateåka. Shadow är en ensamvarg och har andra förmågor vilket skiljer honom från Sonic. Den här samlingen, Sonic x Shadow Generations, innehåller två olika spel där jag kontrollerar Sonic och Shadow i var sin titel.

I Sonic Generations följer jag både nutidens Sonic och hans förflutna motsvarighet, när de ska rädda sina vänner och hindra ett mystiskt monster från att stoppa tiden helt. Hela Sonics historia visas upp i alla spelets banor, då varje enskild nivå kommer från ett av hans tidigare spel. För att rädda en tidsfrusen vän så måste bägge Sonics klara av en nivås bägge akter; en sidoscrollande och en tredimensionell. Det är en trevlig nostalgikick att besöka Green Hill Zone, och att se de legendariska miljöerna ur ett annorlunda perspektiv känns lockande.

I Shadow Generations blir Shadow the Hedgehog indragen i en liknande steril zon där tiden står still på grund av samma mystiska monster, strax efter att ha upptäckt den ondskefulle Black Doom som överlevt en tidigare strid dem mellan.

Farten är de snabba igelkottarnas starkaste attribut, men jag blir kvickt påmind om att det kan gå käpprätt åt skogen mitt under löpningen. Vid hög fart kolliderar jag lätt med objekt som inte lyckas upptäcka i tid, men det är mer förlåtande jämfört med Sonics eller Shadows dåliga hoppförmågor. Hoppandet krånglar emellanåt och vid vissa tillfällen vägrar helt enkelt igelkottarna hoppa, vilket oftast leder till en temposänkning eller ett fall rakt ner i ett stup.

Sonics och Shadows äventyr löper parallellt med varann, men jag finner den sistnämndes spel mer intressant inom berättelse och karaktärsutveckling. Shadows allvarligare attityd gör honom mer färgstark, jämfört med sin mer kände rival.

I Shadow Generations kan jag låsa upp nya förmågor, vilket öppnar upp nya och uppskattade möjligheter med utforskning eller strid. Med sitt spjut kan Shadow paralysera sina fiender, och därefter oskadliggöra eller slå iväg dem mot en bräcklig vägg. Han kan senare förvandla sig till en bläckfisk och simma fort i trögflytande sörja. Under min framfart stöter jag på låsta portaler där en boss väntar bakom. Jag behöver ett antal nycklar för att låsa upp en portal, och för att få tag i dessa nycklar krävs det att jag måste klara utmaningar från tidigare banor. Jag gillar den variation utmaningarna ger mig, vilket kan vara allt från en kapplöpning mot en dubbelgångare, till en tennismatch mot krokodilen Vector.

Båda spelen är fartfyllda äventyr med fokus på den höga hastigheten som gjorde Sonic the Hedgehog till en spelstjärna. Banorna är roliga och välgjorda men aningen för långa, och det kan ibland skapa situationer där utmaningen är för hög eller att flytet i spelet kommer av sig. Denna samling sammanställer historien om Segas maskot på ett trevligt och praktiskt vis, och det är just den enkla idén om att hålla uppe hög fart vilket gör Sonic x Shadow Generations till ett fortsatt fungerande koncept. De bitvis problemfyllda kontrollerna drar ner betyget, men helheten är väl godkänd och de snabba igelkottarna springer i mål med ett bra slutresultat.