Som du säkert har märkt har det varit ganska tyst på bloggen de senaste veckorna. Det har ju dels med bristen på spelsläpp att göra, men vi har även haft fullt upp med att snickra ihop våra traditionsenliga årslistor.
I år har vi valt att fräscha upp kategorierna en aning och även expanderat antalet inlägg. Vi kommer därför att kunna tillhandahålla dagliga inlägg hela vägen in i det nya året och jag är säkert inte ensam om att se fram emot de slutgiltiga inläggen och inte minst reaktionerna från våra kära läsare.
Fortsätt läsa God jul och gott nytt år från redaktionen »
Julhelgen har äntligen börjat och vi är inne på de sista förberedelserna innan dopparedagen och Kalle Anka. Jullovet inleds för flera människor i det mestadels snötäckta vinterlandet, vilket innebär att umgås med sina närmaste eller kanske en tur i skidbacken.
Vi på redaktionen ska dra igång med våra årslistor om det gångna spelåret, där vi lägger upp en lista per dag ända fram till nyårsdagen. Vi har utökat med fler och nya kategorier denna gång, och redan på söndag presenteras den första! Men först berättar vi om våra spelplaner denna helg, och önskar er läsare en riktigt god jul!
Fortsätt läsa Vad spelar du i julhelgen? [Vecka 51 2018] »
Vi har kommit halvvägs in i december och det är endast tio dagar till dopparedagen! Snön har varit efterlängtad och äntligen föll den ned under veckan, lagom innan luciadagen.
Nu välkomnar vi en ny helg och tredje advent, där redaktionen som vanligt berättar om helgens spelplaner och möjligtvis njuter av lussekatter också. Fortsätt läsa Vad spelar du i helgen? [Vecka 50 2018] »
Mina första stapplande steg i den enorma världen av papper-och-pennarollspel gjordes i det svenska rollspelet Mutant i mitten på 80-talet. Sedan dess har spelet sett mängder av nyversioner och internationaliseringar. Nu är det äntligen dags att med Mutant Year Zero: Road to Eden prova ett nytt medium i form av ett taktiskt rollspel med turordningsbaserade strider. Och flörten med det postapokalyptiska Sverige och de klassiska rollspelsrötterna, där en av huvudpersonerna givetvis är en muterad anka, lyser igenom klart.
Spelet följer den ovan nämnda muterade ankan Dux och det muterade vildsvinet Bormin som är ett slags kombinerade jägare och vakter som samlar resurser och står för de militära musklerna för samhället The Ark, där överlevande mutanter och människor samsas. En av de få personer i arken som kan underhålla teknik från den gamla världen har försvunnit under en expedition, och de blir våra hjältars uppdrag att hitta honom.
Fortsätt läsa Recension: Mutant Year Zero: Road to Eden [PS4] »
Några av höjdpunkterna under kvällarna på våra resor till Japan, har alltid varit de galna variationerna av TV-programmet Gladiator. I det uppåtgående solens land är dock reglerna helt annorlunda, samtidigt som utmaningarna är vildare än du kan tänka dig. Om du blandar den svenska varianten av tidigare nämnt TV-spektakel, blandar med Donkey Kong tillsammans med en skvätt dödliga fällor från Dark Souls (fast mindre farliga för de tävlande), är du ganska nära den sanning som utspelar sig i rutan.
Nippon Marathon från utvecklaren Onion Soup Interactive innehåller alla delar för att leverera en galen och underhållande upplevelse och bjuder samtidigt på en skruvad berättelse som skulle passa hemma i vilken sinnesutvidgande anime-serie som helst. Men håller titeln formen och lyckas leverera en trevlig spelupplevelse mitt i allt denna märklighet?
Fortsätt läsa Recension: Nippon Marathon [PS4] »
När jag sätter mig ned och startar Energy Cycle Edge för första gången blir jag en smula eftertänksam. Mitt allra första intryck är att spelet ser ut som något av de pusselelement som jag flera gånger har funnit i Artifex Mundis titlar. Jag menar såklart inte sekvenserna där jag måste hitta dolda föremål i ett gytter av andra saker, utan de rena pusselelementen där jag emellanåt känner mig som en fåne, då jag inte förstår mekaniken.
Att studion Sometimesyou tycker om knepiga pusselspel har de visat tidigare med titlarna Energy Balance, Energy Cycle och Energy Invasion som alla tre finns till PlayStation-konsoler. Dock har jag inte provat några av deras tidigare alster och slås därför av den fullständigt nakna introduktionen till detta spel.
Fortsätt läsa Recension: Energy Cycle Edge [PS4] »
Att minnen är hårt kopplade till ljud har sedan länge varit känt. För visst händer det att du hör någon låt som spelades flitigt under din barndom, och plötsligt väcks härliga minnen från den tiden till liv. Samma sak gäller musiken i Persona 3: Dancing in Moonlight. Bara någon låt in i detta musikspel minns jag tillbaka till min första kontakt med Persona-serien, då jag på min nyinköpta ”platt-tv” blev förälskad i denna helt nya genremix. I äventyret tvingades jag balansera tentapluggande och sociala relationer med kampen mot ondskefulla skuggmonster på dygnets 25:e timma.
Vid en första anblick borde det rent marknadsstrategiskt vara som att skjuta sig själv i huvudet att släppa ett rytmspel som enbart baseras på låtar och karaktärer från ett spel som släpptes för mer än tio år sedan. Ärligt talat hade även jag glömt det mesta av Shin Megami Tensei: Persona 3, men i takt med att jag låser upp nya låtar i spelet minns jag alltmer av det magiska äventyret och livet i studentkorridoren. Dancing in Moonlight är nostalgi när den är som bäst.
Fortsätt läsa Recension: Persona 3: Dancing in Moonlight [PS4] »
Äventyrsserien om underpojken tog sin början i stenåldern, då arkadspelet Wonder Boy handlade om en grottpojke som skulle rädda sin flickvän från ondskan. I uppföljarna byttes stenyxan mot riddarsvärd och flera av äventyren är klassiker än idag.
För första gången sedan 1994 får nu serien en ny uppföljare, med den annorlunda titeln Monster Boy and the Cursed Kingdom, och flera av personerna bakom föregångarna har varit med i utvecklingen av detta senaste kapitel. Fortsätt läsa Recension: Monster Boy and the Cursed Kingdom [PS4] »
Persona 5 (10/10) kan mycket väl vara världens bästa rollspel. Det erbjuder allt från spännande handling och livfulla karaktärer till underhållande spelmekanik samt bländande inramning och är så nära perfektion man kan komma. Detsamma gäller även musiken. Det är därför riktigt kul att Persona 5, precis som sin föregångare, nu får ett sidospår i form av ett musikspel där våra favoritkaraktärer får svänga sina lurviga till härliga remixer av de fantastiska låtarna vi minns från fantomtjuvarnas underbara äventyr.
Precis som i Persona 4: Dancing All Night (8/10) och de flesta andra musikspel gäller det att tajma rätt knapptryck i takt till musiken. Är du bekant med genren bjuds du med andra ord inte på några revolutionerande nyheter. Det gedigna berättelseläget från förra dansspelet har dock plockats bort för att själva dansandet ska hamna mer i fokus, vilket fungerar riktigt bra och gör att tempot håller en betydligt snabbare takt.
Fortsätt läsa Recension: Persona 5: Dancing in Starlight [PS4] »
