Skräckspel har alltid haft en speciell plats i mitt hjärta. Att känna en sorts hjälplöshet eller rädsla inför sitt motstånd kanske inte låter som en av de mest lockande känslorna, men tillfredsställelsen som infinner sig efter att ha uthärdat dem, blivit ett med dem och slutligen besegrat dem är stark som få.

Skräckspel är enligt mig en av de klurigare spelgenrerna att skapa, framförallt eftersom förutsägbarheten i spelmediet likt film följer vissa mönster. Genomskådar man mönstren för tidigt kan det få stora konsekvenser för det fortsatta spelet. Med det i åtanke var det en intressant uppgift att ta sig an The Coma 2: Vicious Sisters, då min erfarenhet av tvådimensionella skräckspel är aningen mindre än de jag brukar spela.

150 år från idag har klimatförändringar knäckt vårt samhälle och vår framtid på planeten är hotad. Våra vassaste vetenskapsmäns lösning är att vi flyttar över våra hjärnor till robotkroppar för att försäkra vår överlevnad och spara på jordens resurser. Den militära organisationen Rayonne reser sig ur skuggorna av denna teknologi och vill tvinga människor att flytta över sina hjärnor för att på så sätt förslava mänskligheten.

Alla som motsätter sig denna idé stämplas som fredlösa. Som Romer Shaol har du vaknat upp och bestämt dig för att du inte vill vara en del av Rayonne längre. I samband med ditt avhopp träffar du på en brokig grupp i samma situation och ni flyr gemensamt till en region där delar av motståndsrörelsen befinner sig. Det är nu ditt jobb att leda ditt band av bröder och systrar samt trygga mänsklighetens framtid.

A Summer with the Shiba Inu är något så ovanligt som en visuell roman med hundar i huvudrollen. Och de här jyckarna har definitivt ett värre bett än skall. Direkt när spelet startar känner jag mig snurrig som om jag jagat min svans alldeles för länge då berättelsen slänger sig konstiga termer som jag aldrig hört talas om.

Ganska snart visar det sig dock att de här vovvarna inte är några husdjur utan har hologramarbandsur och en virtuell verklighet där de slåss om status i samhället.

För nästan exakt sju år sedan var PlayStation 3 på nedgång, med bara några få månader kvar till lanseringen av PlayStation 4. Nästan alla hade blicken låst mot den kommande konsolgenerationen. Alla utom Naughty Dog.

De var ännu inte klara med vad de ville åstadkomma med den dåvarande generationen, utan levererade istället en svansång utan dess like i form av The Last of Us. Nu är vi där igen, i samma scenario i slutet av konsolgenerationen och ännu ett Naughty Dog-spel runt hörnet. The Last of Us Part II har väldigt stora skor att fylla för att kunna leva upp till föregångaren.

Med tanke på hur utbrett onlinespelandet har blivit under de senaste två konsolgenerationerna har vikten av bra ljud, och framförallt bra ljudbalans ökat. En del av de dyrare headseten på marknaden har inbyggda mixers för att hantera balansen mellan chattljud och spelljud, men långt ifrån alla. Det saknas även en del basala funktioner för detta på systemnivån i PlayStation 4, vilket har skapat behovet för en hörlursförstärkare.

Precis som med headseten med denna funktionalitet inbyggd springer priset lätt iväg på dessa dosor, men de gamla ljudkortsveteranerna Creative har siktat på att finna en bra kompromiss som erbjuder bra ljud, välbehövliga funktioner och framförallt en attraktiv prisnivå.