Recension: Beyond Blue [PS4]

Uttrycket promenadsimulator är något som har tagit en del plats i våra sinnen under de senare åren. Beyond Blue lånar lite av det konceptet, blandar med fantastiska undervattensmiljöer och kryddar med vetenskap och lärdom.

E-Line media, som tidigare har skapat den charmiga känslostormen Never Alone, tar nu äventyret till havets djup och dess botten. I en nära framtid har tekniken tagit fart när det kommer till dykutrustning. Dykaren Mirai får möjligheten att prova en helt ny uppsättning utrustning som gör att hon kan dyka djupt, riktigt djupt.

Berättelsen tar sin början i ett grunt korallrev där uppdragen varierar mellan att identifiera olika fiskar och däggdjurs sånger eller signaler. Men inom kort erbjuds jag betydligt djupare vyer i öppna hav och så småningom djupa havsbottnar.

Tur att alla varelser är fredliga i detta spel!

Från sekunden där jag äntrar vattnet, får jag en känsla av eufori. Det var snart tio år sedan jag själv träffade på en valhaj i thailändska vatten under ett semesterdyk. Samma känsla får jag när jag spelar Beyond Blue. Eufori.

Det är väldigt sällan som spel lyckas gripa tag i mig på detta sätt, och så här snabbt, men denna undervattensupplevelse lyckas omedelbart. Hela känslan av fridykning återskapas på ett så perfekt, virtuellt sätt att jag blir helt mållös.

Allt eftersom jag hittar fler hemligheter, låser jag också upp insikter. Dessa består av videoklipp som påminner väldigt mycket av känslan som dokumentärfilmerna Blue Planet och Blue Planet II skänker mig. Det är en hel del intressant information, blandat med otroligt välproducerad film som presenteras mig som spelare.

Mellan dyken är det viktigt att vila samt att planera nästa utflykt under ytan. Detta görs i den högteknologiska ubåten som är Mirais hem under expeditionen. Här får jag insupa en ljudmatta av fantastisk musik som passar upplevelsen som hand i handsken. Lite som Éric Serras musik till filmen Le Grand Bleu.

En av spelets många spektakulära vyer

Efter att ha utforskat varje liten vrå av reven och havsbottnen, och lyssnat på varenda längtansfullt valtjut, lämnar Beyond Blue mig med en så stark längtan efter mer att jag inte riktigt vet hur jag ska tillfredsställa den. Det tog inte många timmar innan återvände och finkammade alla gömmor för att låsa upp platinatrofén.

Beyond Blue levererar nästan full pott för mig. Det är ett mästerverk rent visuellt, har en fantastisk samling passande låtar och ett skönt flyt i både berättelse och spelmekanik. Men det är på tok för kort.

Om du njöt av upplägget som Abzû (9/10) levererade, men vill ha ett lite mer naturtroget visuellt upplägg, får du absolut inte missa denna pärla. Enligt mig har titeln precis allt som du kan önska dig som strandad dykare, eller som djuphavsintresserad spelare.

Kommentera

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.