Recension: A Summer with the Shiba Inu [PS4]

A Summer with the Shiba Inu är något så ovanligt som en visuell roman med hundar i huvudrollen. Och de här jyckarna har definitivt ett värre bett än skall. Direkt när spelet startar känner jag mig snurrig som om jag jagat min svans alldeles för länge då berättelsen slänger sig konstiga termer som jag aldrig hört talas om.

Ganska snart visar det sig dock att de här vovvarna inte är några husdjur utan har hologramarbandsur och en virtuell verklighet där de slåss om status i samhället.

Självklart spelar Syd onlinespel på sin dator.

Tiken Syd tillhör föga överraskande rasen Shiba Inu och hon har en mystisk fjäder som hon kan använda för att manipulera verkligheten. På ytan känns berättelsen som om den ganska uppenbart lånar friskt från bokserien Hungerspelen, men ju längre jag spelar desto mer djup hittar jag och förutom att hitta sin försvunne bror, vill Syd göra upp med sitt våldsamma förflutna.

Utan att tassa runt för mycket i berättelsen, kan jag berätta att den bjuder på en väldigt konstig blandning av högteknologi, en gnutta japansk kultur och riktigt fula kläder. Jag skulle också vilja skälla lite på språket som känns både banalt, repetitivt och tämligen ointressant. Jag tror att ordet ARIna förekommer ett tresiffrigt antal gånger utan att erbjuda några alternativa beskrivningar.

Labradoren Quei-Li är supermysig, särskilt med den här fåniga minen.

Grafiken sitter fint och får en vacker tass. De målade hundarna är riktigt fina och bakgrunderna väldigt stämningsfulla. Som väntat av genren handlar det mest om stillbilder och de är en av spelets största behållningar. Sen måste jag nämna att menyn för inställningar har en knapp för hundskall och jag har tryckt på den lite för många gånger för att få skäll.

Jag spelade igenom det flera gånger och berättelsen i stort är densamma, även om det går att nå några olika resultat i relationerna med andra hundar och ett par olika slut. Som tur är finns det en hoppa över-funktion som går att ställa in så att endast text du redan läst svischar förbi.

Förutom Hungerspelen känns det som om författarna sneglat en hel del på Steins;Gate, även om jag nästan tycker att det är svansen mellan benen att jämföra dem. På det hela taget blir det mer blöt päls än duktig hund med det här och sett till mängden fenomenala visuella romaner på PlayStation 4 rekommenderar jag att du istället nosar upp någon av dem.

Lämna ett svar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.