Gamescom 2019: Sammanfattning av dag 1

När augusti börjar dra sig mot sitt slut är det traditionsenligt dags för Gamescom i tyska Köln och precis som förra året var PSbloggen på plats för att ta pulsen på det senaste som spelbranschen har att erbjuda.

Redan under första dagen fick jag möjligheten att kika närmare på spel som flera säkert skulle lista bland sina absolut mest efterlängtade.

Dagen påbörjades hos Bandai Namco och enligt planerna skulle upplägget vara precis som förra året; en kort presentation följt av spelsessioner med utvalda spel. På grund av tekniska skäl blev det dock inte någon presentation för min del men jag ska försöka pussla in detta senare under veckan.

De tekniska problemen sträckte sig dock inte till själva spelen lyckligtvis, och jag fick möjlighet att testa både Dragon Ball Z: Kakarot, One Piece Pirate Warrior 4 och slutligen Code Vein.

Dragon Ball är något som jag generellt sett har ganska lite kunskaper om, men jag har åtminstone snappat saker här och var för att kunna pussla ihop en skakig grund att stå på. Med det sagt blev jag ganska såld på hur Dragon Ball Z: Kakarot skildrar sin öppna spelvärld och de smått vansinniga striderna.

Jag fick testa två olika demoversioner som visade upp dessa vitt skilda delar av spelet. Den första demon var samma som visades under E3-mässan tidigare under sommaren där du får du iklä dig rollen av Goku som beger sig runt i spelvärlden och utforskar och tar sig an sidouppdrag.

De riktiga höjdpunkterna är dock de spektakulära bossfighterna, som sannerligen bjuder på högoktanig animeaction. Mängder av arga, skrikande karaktärer laddar upp attacker, folk får käftsmällar som skickar dem genom bergskedjor. Allt detta är vardagsmat i Dragon Ball Z: Kakarot, och presentationen gör att jag hela tiden vill se vad de ska hitta på för att toppa varje galenskap. Eftersom detta är ett återberättande av Dragon Ball Z behövs heller inga förkunskaper, vilket verkligen tilltalar mig. Vi kommer att få ta oss an detta verk under nästa år.

One Piece är en anime som länge har tilltalat mig samtidigt som den är oerhört avskräckande. Alla färggranna karaktärer och den härligt fåniga slapstickkomedin är svårslagen, men det är också en skräckinjagande tanke att börja beta av de cirka 700 avsnitt som animen är uppe i nu. Lyckligtvis har vi One Piece Pirate Warriors som hjälper till att återberätta alla huvudsakliga galenskaper i ett lättsmält format, samtidigt som du får nedgöra tusentals fiender åt gången.

Musou-genren har inte generellt sett fångat mig alls, men när jag recenserade One Piece Pirate Warriors 3 (6/10) började jag se att det faktiskt går att göra bra sådana, även om det i slutänden föll på den för genren problematiska enformigheten. Denna demo lyckades fånga de starkaste delarna av både genren och källmaterialet med en intensiv strid mot Big Mom-piraterna, och slutligen en dramatisk uppgörelse mot Big Mom själv. Om spelet bibehåller denna nivå av intensitet genom större delar jämfört med föregångaren kan detta bli ett musou-spel att se fram emot.

Nästa spel på tur var Code Vein, vilket Kim skrev sina tankar om i ett förhandstest för ett tag sedan. Det har gått ett bra tag sedan jag fick spela detta själv, och sedan dess har designfokus skiftats till att vara lite mer actionbetonat än vad det var förr. Detta oroade mig på förhand, men jag känner nu att det finns en ganska bra balans mellan Souls-inspirationen och den nya mer anime-aktiga actionstilen.

Även om själva spelet känns vettigt att spela, ställer jag mig lite frågande till hur det kommer att kännas i längden. Kommer mångfalden och variationen att finnas där på samma vis som From Software brukar kunna erbjuda? Det är en ofrånkomlig jämförelse med tanke på spelstilen, och från vad som har visats av spelet hittills är både fiender och miljöer ganska snarlika varandra. Det behöver ju dock inte betyda något annat än att de inte har visat senare delar av spelet, men det skapar ändå en liten varningssignal för mig rörande den slutgiltiga produkten.

Efter Bandai Namco var avklarade bar det av mot Koch Media-båset, vilket detta år var kombinerat med THQ Nordic. Det var med andra ord sannolikt den största montern på hela businessområdet med tanke på hur många utvecklare och utgivare som var inkluderade där inne.

Det är ingen hemlighet för någon som följer bloggen att jag är en stor fan av Yakuza-serien, och när jag fick en bokning till Gamescom för ett hemligt spel från denna studio höjdes ju mina förväntningar på mässan exponentiellt. I praktiken var det inte lika spännande som det lät på förhand, men det var ändå glädjande att slutligen få se Yakuza 3 Remastered släppas i väst.

Detta är då ingen nyversion från grunden, utan använder sig av PS3-versionen som fundament. Den höjda upplösningen gjorde dock susen för grafiken, men viktigast av allt är att översättningen har gjorts om från grunden. Den var ökänt dålig i PS3-versionen, och bytte till och med namn på viktiga karaktärer.

Glädjande nog kommer vi inte att behöva vänta alldeles för länge på resterande delar i serien heller, då Yakuza 3 redan är tillgängligt, Yakuza 4 kommer att släppas senare i år och Yakuza 5 i början av 2020. Efter detta kan du (och bör du) spela igenom hela huvudserien på PlayStation 4. Nu är det bara att hålla tummarna för att de lokaliserar sidospåren Yakuza Kenzan och Yakuza Ishin också…

Efter detta glädjerus begav jag mig in på besökarområdet på mässan för att undersöka Sonys område. Det är alltid en bra idé att försöka få detta överstökat under första dagen, eftersom denna inte är öppen för allmänheten. Du kan med andra ord slippa gigantiska köer med lite tur.

Första prioritering här var Final Fantasy VII Remake, vilket jag är glad att jag fick möjlighet att testa. Demo-versionen höjde nämligen mina förväntningar på den slutgiltiga produkten ganska omfattande. Det var för övrigt samma sekvens som visades upp på E3-mässan, där Barret och Cloud slåss mot en gigantisk mekanisk skorpion.

Jag är inte historiskt sett en fan av serien (men har börjat rätta till detta på senare tid), utan har mer tagit in kunskaper om spelen i andrahand. Det är tydligt att Square Enix inte är ute efter att göra en nyversion som bara är en karbonkopia av originalet, i synnerhet när det gäller spelmekaniker.

De klassiska JRPG-striderna är mer eller mindre bortblåsta och ersatta av något betydligt mer aktivt och actionfokuserat, men jag tycker faktiskt att det fungerar riktigt bra. Tanken är att du ska använda dina vanliga standardattacker för att ladda upp en mätare som sedan ger dig möjlighet att använda dina specialfärdigheter. Det skapar lite mer intensiva och bombastiska strider som kanske inte tilltalar de som är ute efter det klassiska systemet, men jag lämnade montern med enbart positiva intryck. Den nya orkestreringen av de gamla klassiska musikstyckena förtjänar ett speciellt omnämnande, för det bidrog verkligen till stridens hetta.

Från denna actionfyllda demo begav jag mig sedan till nästa möte, vilket var med den lilla tyska studion Mooneye Studios och deras kommande verk Lost Ember. Kontrasterna mellan detta och Final Fantasy VII är förstås gigantiska på alla vis, och är också charmen med dessa mässor då det erbjuds så väldigt många olika upplevelser på ett och samma ställe.

Lost Ember är svårt att placera in i en genre, men med tanke på att utvecklarna är inspirerade av upplevelser som Journey (10/10) och Abzû (9/10) förstår du säkert att det handlar om ett vackert, lågmält äventyr som satsar på att väcka känslor genom dina spelupplevelser.

Du spelar som en varg i en vacker och främmande värld, och tillsammans med en andlig följeslagare ska du försöka ta reda på vad som har lett till att du är vem du är och varför det finns ruiner här och var i omvärlden. Det finns dock en skruv på det hela för att göra din resa ännu mer intressant – du kan besitta alla andra djur du finner på vägen. Med denna mekanik kommer du att kunna bege dig till ställen i spelvärlden där vargar inte kan nå.

Det är inte riktigt ett spel som gör sig bra på en högljudd mässa, men jag fick många goda intryck från demon jag testade. Miljödesign och stämning kändes till exempel väldigt lovande, och detta är ju huvudsaken i denna typ av spel. Ett par av djuren hade lite kantig styrning jämfört med vargen, men det kan fortfarande åtgärdas innan spelet släpps senare i år.

Dagen avslutades sedan med stil, i form av en nästan timmeslång demo av det hett efterlängtade Cyberpunk 2077. Det har nu gått ett år sedan det omfattande spelsekvensklippet släpptes till allmänheten efter visningar på både E3 och Gamescom 2018 och under den perioden har jag ivrigt längtat efter att se mer av vad CD Projekt RED har i rockärmen.

Denna demo var inte riktigt lika spektakulär som den förra, men på ett avsiktligt vis. Den visade mer på djupet hur uppdragsstrukturer och själva spelmomenten kommer att vara istället för att rada upp så många coola sekvenser som möjligt. De åskådliggjorde hur stora skillnader som kan uppstå beroende på spelstil och hur du tar dig an uppdragen. Och med tanke på att du ska kunna spela igenom hela upplevelsen utan att döda en enda person var det intressant att se praktiska exempel på detta.

(Notera att detta klipp är från förra året, då årets demo ännu inte är släppt för allmänheten.)

Du kommer att ställas inför olika komplikationer beroende på dina angreppsvinklar. Till exempel kommer smygande hackers att kunna undvika majoriteten av konflikterna helt och hållet, men om du skulle råka hacka en terminal som är bevakad kommer du att utlösa försvarsmekanismer som tvingar dig in i svåra strider. Om du går mer rakt på sak är du tvungen att bekämpa tungt försvar oavsett, men du är också bättre rustad för att hantera det.

Eftersom det var en utvecklarstyrd demo så ser ju allting väldigt polerat och färdigt ut, och det är svårt att hitta några riktiga svagheter innan jag själv har fått händerna på spelet. Med det sagt är det ett vansinnigt ambitiöst projekt som faktiskt ser ut att kunna lägga ribban för rollspel framöver. Jag har dock ingen aning om hur detta kommer att se ut på nuvarande konsoler, och misstänker att en hel del genvägar måste tas för att få det att rulla. Om inga förseningar sker kommer vi att få veta i april.

Efter denna mastiga första dag på mässan fanns det bara en sak att göra; att bege sig till hotellrummet för att samla tankarna, och ladda om inför en precis lika fullmatad dag två.