PSbloggens årslista 2023: Årets bästa spel

Så här på årets sista dag vill jag passa på att önska alla ett riktigt gott nytt 2024! För att verkligen fira ut året har vi sparat den bästa karamellen till sist, det är äntligen dags att kora 2023 års bästa spel. Det har inte varit någon enkel uppgift då 2023 har varit ett magiskt bra spelår.

Vi har dock stött och blött våra individuella listor och fått ihop en gemensam lista som representerar våra åsikter på PSbloggen. Mycket nöje och lämna gärna en kommentar med åsikter eller en egen lista.

8. The Last Spell

Jonny:
Roguelikes är en av mina svaga punkter, ett faktum som fick mig att falla pladask för det mörka och intensiva spelet The Last Spell (9/10). Att lägga långa stunder på att bygga upp sin stad för att sedan se den hamras till grus av horder med mutanter kanske låter tufft, men med ett lagom tungt grundkoncept, snygg design och bra variation bildas en beroendeframkallande formel. Om det blir den sista är dock tveksamt, för det finns alltid tid för en runda till.

7. Lies of P

Jesper:
Ånga, kugghjul och farliga kemikalier. Det är element som används flitigt i Lies of P (9/10). Även här skriver jag om det för tredje gången då jag lyft fram spelet i andra kategorier tidigare. Viljan för protagonisten Pinocchio att bli en riktig pojke och leva lycklig med sin skapare Gepetto växer sig hela tiden starkare när jag drar i trådarna och nystanet löses upp. Kulmen för mig var slutet och jag vet att det är en expansion på gång och att utvecklarna redan utannonserat en uppföljare, så det ska bli spännande att se.

6. Dead Space

Jonny:
För mig var nyversionen av Dead Space (10/10) ett kärt återseende som verkligen låg rätt i tiden. Jag har gjort ett eller annat återbesök till originalet genom åren, men att få uppleva en nypolerad version gjord med så mycket kärlek för källmaterialet kändes verkligen minnesvärt. Med det här spelet i hamn kan man bara hoppas att det här var det första steget i en nyetablering av en väldigt saknad spelserie.

5. The Talos Principle 2

Jonny:
The Talos Principle 2 (10/10) är ett spel olikt det mesta annat jag har spelat. Det besitter en sorts skönhet som inte bara lyfts fram genom spelets fantastiska miljöer, utan även av en känslosam och intressant handling som verkligen sticker ut i en tid då återupprepningar av berättelser är i modet. Många timmar spenderades med att vandra i skogen, spana ut över bergen och njuta av solnedgången, men framförallt med att nysta i spelets många gåtor och pussel. Av de spel jag har spelat i år stack det här troligtvis ut mest.

4. Final Fantasy XVI

Fredrik:
Final Fantasy-serien har på sistone fokuserat på mer actionbetonade strider och i det senaste spelet har utvecklarna verkligen lyckats få till rätt tempo. Frenetiska, intensiva strider kombineras med oerhört tung handling, starka karaktärer och ett ljudspår som är bland det bästa Masayoshi Soken komponerat. Att följa huvudkaraktären Clive och hans kompanjoner från barndom till vuxenliv är intressant, engagerande och bitvis smärtsamt. Naoki Yoshida och teamet har skapat ett av de starkaste Final Fantasy-spelen på väldigt länge, och jag ser fram emot att se hur de utlovade expansionerna fortsätter expandera världen.

3. Marvel’s Spider-Man 2

Jesper:
Jag recenserade Marvel’s Spider-Man (10/10) när det begav sig och hyllade att förflyttning i världen inte var en tråkig transportsträcka. I denna uppföljare är New York större än tidigare, men då har nätsvingandet fått sällskap av nätvingar och vindtunnlar som gör att du kan glidflyga snabbare mellan dina delmål. Som om inte det vore nog så är snabbresandet bokstavligen blixtsnabbt då optimerade laddningstider gjort att du är på plats med en blinkning. En annan framgångsfaktor för mig är att Insomniac Games fått fria tyglar med serietidningslicensen och ändrar ursprungsberättelser för figurer och dödar av både hjältar och skurkar om de vill. För mig leder det till att jag sitter som på nålar och verkligen inte har en aning om vart storyn är på väg och en stark berättelse tillsammans med en bra spelmekanik gör för mig årets spel.

Johan:
Jag förväntade mig högoktanig action med massor av gigantiska sekvenser, men fick dessutom en av årets mer gripande berättelser på köpet. Jag trodde att det var uppenbart från början vad som skulle vara de emotionella svängarna i berättelsen, men överraskades gång på gång med hur välskrivet och välspelat allting var. Toppklass på varje enskild punkt.

2. Alan Wake II

Johan:
Remedys förmåga att skildra stämning och karaktärer går verkligen från klarhet till klarhet för varje spel de släpper, och med Alan Wake II (10/10) har de verkligen träffat perfekt. Balansgången mellan charm, humor och krypande skräck är klinisk hela vägen igenom, och de visar gång på gång exempel på typer av berättande som bara är möjligt inom spel.

Fredrik:
13 år. Så länge fick vi vänta på en fortsättning på Alan Wakes äventyr. Visst, vi fick lite mer inblick i vad som hänt honom i extramaterial till Control (9/10), men väntan på en uppföljare var helt klart värt det. Att lägga till en ny spelbar karaktär som inte vet någonting om Alan Wake eller det mörka ställe han vistats i är ett briljant sett att guida in nya spelare i Alan Wakes oerhört fascinerande universum, och hjälper även oss äldre fans att komma ihåg och koppla ihop saker. Att se nickningar till andra Remedy-spel och inse precis hur länge de planerat inför uppföljaren är riktigt imponerande.

1. Baldur’s Gate III

Jesper:
Jag har redan hyllat stämningen och musiken i Baldur’s Gate III (10/10) men faktum är att helheten också håller måttet. Det känns som en revansch för hela subgenren kring fantasyrollspel från väst. Här handlar det dessutom om riktigt hög fantasy med fortplantning av mindflayers och intriger från den första minuten. Striderna blir ofta episka där dråpliga fummel och otroliga kritiska träffar blir snackisar som man minns. Den mystiska larven i huvudpersonernas huvud där berättelsen sakta avtäcks är så intressant att den driver hela spelet framåt.

Johan:
Även om jag hela tiden hoppades på att det skulle kunna ske trodde jag nog inte att det fanns en realistisk chans att Baldur’s Gate 3 skulle bli så bra som det blev. En fantastisk bredd av intressanta karaktärer, massor av sätt att tackla problem och skyhög kvalitet på berättandet. Det här är en triumf för alla som är inblandade och cementerar Larian Studios som en av titanerna inom rollspelsgenren.

Fredrik:
Baldurs Gate är en sedan länge legendarisk spelserie och Larian lyckas verkligen leva upp till, och kanske till och med överträffa, förväntningarna på vad ett tredje spel i serien borde vara. Med intressanta karaktärer, taktiska strider och en välfylld värld finns det gott om äventyr att uppleva och starka karaktärer att stöta på (i alla bemärkelser). Det är svårt att översätta bordsrollspel till en digital representation, då du oftast har en spelledare som tvingas reagera på spelarnas dumheter, men mängden valfrihet jag har som spelare att lösa problem på olika sätt i Baldurs Gate 3 är imponerande och Larian lyckas mästerligt med att agera spelledare på ett bra sätt.

Vad tycker du är årets bästa spel?