Recension: The Talos Principle 2 [PS5]

När det kommer till spel med filosofiskt djup har pusseläventyret The Talos Principle (2014) en given plats bland de mest framstående exemplen. Få utvecklare ger sig nämligen på att tolka och förmedla tyngre filosofiska teorier och ännu färre lyckas med konststycket. Nio långa år har gått sedan nämnda spel först såg dagens ljus, men nu har äntligen den kroatiska studion Croteam gnuggat färdigt sina filosofiska knölar för att presentera oss för ett nytt äventyr.

The Talos Principle 2 hakar på nästan exakt där föregångaren slutade. Jag vaknar upp i en verkstad som 1K, den tusende människan som har fötts efter att de biologiska människorna dog ut för många, många år sedan. ”Vadå människa? Man är väl en robot?” kanske du tänker, men det är faktiskt så att de mekaniska individerna som befolkar världen man spelar i kallar sig själva så. De biologiska människorna är borta sedan länge, enligt historien utplånade av ett virus funnet i permafrosten.

Innan vi dog ut initierades ett projekt för att skapa den perfekta artificiella intelligensen, något som i det långa loppet ledde till att den första nya människan skapades, Athena. I hennes spår växer samhället New Jerusalem fram där nya invånare skapas och en framtid formas under en längre tid. Efter ett tag försvinner Athena, men hon lever kvar i samhällets ögon som en innovatör, hjältefigur och i vissas ögon till och med en gudomlighet. När spelet börjar har ett kryptiskt budskap nått medborgarna i staden och tillsammans med ett gäng erfarna individer, bildar 1K ett forskarlag för att utforska dess härkomst: en serie ögrupper i fjärran, samlade runt en massiv pyramid.

Det är när vi väl kommer fram som äventyret börjar på allvar, och vårt team börjar besöka ö efter ö i jakt på ledtrådar. Det finns mängder av olika områden att besöka, fördelade över fyra olika ögrupper med egna klimat, flora och fauna, men även pussel och hemligheter som behöver lösas för att jag ska ta mig vidare i handlingen. Miljöerna är häpnadsväckande och bland de vackraste jag någonsin har sett i ett spel, så det är med stora ögon och lika stor förväntan jag anländer till varje nytt område. Utplacerade i dessa finns pusslen, inklämda i stora, numrerade mausoleumliknande strukturer som inte sällan brukar utgöra en del av pusslen även de.

Precis som i sin föregångare kretsar spelets pussel kring en samling komponenter. De förekommer i olika mängd och utbud från pussel till pussel, men det är med dem som verktyg jag behöver lösa varje situation. Lasrar är grundbulten i upplägget. Dessa kommer från en eller flera ”sändare” och behöver kopplas ihop med motsvarande ”mottagare” för att saker ska aktiveras, portar ska öppnas, saker ska flyttas och så vidare. Så gott som varje ö introducerar nya inslag, och första pusslet i området fungerar ofta som en introduktion av dessa. Det är kluriga pussel med många lager, och även om jag snabbt inser hur jag ska lösa enstaka pussel bjuder de flesta på långa stunder av funderande. Skulle jag fastna erbjuds det sätt att ”fuska” sig genom dem, men det får konsekvenser.

Under tiden som jag löser pussel utforskar mina expeditionskamrater närområdet, och mellan de olika anläggningarna händer det att jag springer in i någon av dem. Dessa är bland spelets bästa stunder, och jag njuter varje gång jag får tala med spelets karaktärer. Handling, manus och röstskådespel är på toppnivå och jag fastnar gång på gång för mina kamraters tankar och funderingar allt eftersom vi rullar upp spelets hemligheter. Jag imponeras framförallt över hur man har skapat en värld som känns trovärdig och unik. Man har hoppat över alla klyschor, narrativa fallgropar och stereotyper för att istället skapa något som utmanar utan att vara extremt. Spelets hela anda blir nästan som ett filosofiskt rum där man, oavsett intresse i filosofi, uppmuntras till att tänka, delta och drömma.

Det är svårt att beskriva The Talos Principle 2 på ett sätt som verkligen gör det rättvist då det hade krävt en betydligt längre text än vad som kan klämmas in i en recension. Det är ett annorlunda spel med en unik och varm berättelse som involverar och inspirerar samtidigt som det väcker lust efter en fortsättning. Pusslen må för vissa bli lite tjatiga i det långa loppet, men det kan man inte säga om de fantastiska miljöerna, den stämningsfulla musiken och den intrikata handlingen. Det här är ett spel som behöver spelas för att upplevas i all sin glans, och jag rekommenderar det varmt.