PSbloggens årslista 2022: Årets indiespel

Om du vill spela nyskapande och kreativa spel kanske du borde lyfta blicken bort från bjässarnas trippel-A-titlar och ta en titt hos de oberoende utvecklarna. De drivs ofta av sin kreativitet och de finns exempel där utvecklarna själva finansierar hela projektet. Den här listan tillägnas dessa indiespel som knuffar fram gränsen, vågar ta risker och kan bjuda på nya spelupplevelser.

10. Signalis [PS4]

Fredrik:
Det har släppts en hel del jäkligt bra indie-skräckspel i år, och jag stod i valet och kvalet mellan Madison och Signalis. Signalis vann på minsta möjliga marginal, mest på grund av den extremt charmiga grafiken, ljudbilderna och den oerhört tunga, välskrivna storyn som kräver lite eget pusslande för att reda ut. Att spelet är utvecklat av ett väldigt litet team väger in lite, och de försöker inte ens dölja sina inspirationer. Ser fram emot att se vad rose-engine ger sig på härnäst.

9. Cult of the Lamb [PS5, PS4]

Jonny:
Cult of the Lamb är inte bara ett väldigt udda spel, utan även ett väldigt välgjort sådant. Äventyr i skogen varvas med tömning av utedass, religiösa partaj och strikta riktlinjer när sektens bästa ska upprätthållas. Om Animal Crossing och Don’t Starve hade fått ett litet ondskefullt barn skulle det i så fall heta Cult of the Lamb, en unik upplevelse som definitivt kommer att höja på dina ögonbryn.

8. The Artful Escape [PS5, PS4]

Jesper:
När The Artful Escape börjar verkar det handla om lågmäld folkmusik, men ganska snabbt rivs alla murar och det bjuder på en explosion av färg och fantasi och inte minst en rymdopera i den progressiva rockens tecken. Miljöerna är så otroligt kreativa och de mjuka elgitarriffen förhöjer känslan. Helt klart en av mina bättre spelupplevelser i år.

7. Hardspace: Shipbreaker [PS5]

Johan:
På ytan är detta bara en bilskrotsimulator i rymden, men i praktiken bjuder spelet både på avancerade pussel med potentiellt förödande konsekvenser och en berättelse som dryper av framtidsdystopi. Utvecklarna har lyckats med konststycket att leverera något som är både avkopplande och pulshöjande på samma gång.

6. Souldiers [PS5, PS4]

Jonny:
Konsten att tolka drag från den gamla skolans spel och applicera dem på moderna titlar är inte helt lätt, men med Souldiers lyckades man träffa mitt i prick. Spelet har inte bara ett klassiskt upplägg och en stilren visuell design, utan även en inbjudande handling och passande musik som får mig att minnas tillbaka till äventyrsspelen jag spelade på pojkrummet som barn. Ett utmanande och välpolerat spel helt i min smak.

5. Unpacking [PS5, PS4]

Jesper:
Jag hörde och läste mycket om Unpacking innan jag provade att spela det själv. På papperet låter det som ett spel som ligger utanför min intressesfär, då simulatorspel intresserar mig föga och ett spel där jag ska packa upp flyttkartonger låter rätt långtråkigt. Men ack så fel jag hade. Jag hade aldrig kunnat gissa hur mycket berättelse som kunde förmedlas av att packa upp saker från flyttlådor. Du får följa den här tjejens liv från flickrum, via tonårsrum och första egna lägenheten till samboende och byggandet av en egen familj. Bara att tänka på det gör mig alldeles varm.

4. Stray [PS5, PS4]

Fredrik:
En dystopisk värld. En gul katt. En dedikerad mjau-knapp. Det behövdes inte mer än det för att total sälja mig. Men, Stray är också så mycket mer. Det är en imponerande dos av samhällskritik och satir, allt sett genom en (relativt) oskyldig åskådares ögon.

Johan:
Det är ju ingen hödoddsare att ett spel med en kattprotagonist skulle få internet att explodera, men spelet är faktiskt mer än bara den meme det skulle kunna vara. Stämningsfull cyberpunk-dystopi, härlig musik och en medryckande berättelse gör Stray till en riktigt stark upplevelse.

3. Metal: Hellsinger [PS5, PS4]

Johan:
Ett av årets röjigaste actionspel som bjuder både på demonslakt i högt tempo och ett ruggigt tungt soundtrack. Dessa två komponenter sammanvävs utmärkt med tajmingbaserade attacker, och det dröjde inte länge innan jag sögs in i loopen av att ständigt söka efter högre poängresultat.

2. Silt [PS5, PS4]

Jonny:
Skräckspel kommer i alla skepnader, något som det tvådimensionella och abstrakta äventyret Silt kan skriva under på. Som en anonym liten dykare beger man sig ned i havets djup med mörker och mystiska varelser som enda sällskap. Den tilltalande visuella stilen, klockrena ljudbilden och en stämning som var lika tryckande som djupet jag vistades i gjorde Silt till ett av mina indie-favoriter 2022.

1. Inscryption [PS5, PS4]

Jesper:
Inscryption påminner mig inte bara till namnet om filmen Inception utan bjuder på så många lager av överraskningar och metaberättelse. När eftertexterna rullar känner jag mig nästan utmattad efter den resa jag har varit med om. På ytan ser det ut som ett roguelike kortbyggarspel med escape room-element i en obehaglig skräckmiljö, men det är så mycket mer. Om du inte spelat det så rekommenderar jag att du lägger det på önskelistan och åtminstone håller utkik ifall det dyker upp på någon rea.

Fredrik:
Jag har varken spelat Pony Island eller The Hex, men redan när Inscryption förhandsvisades (och jag laddade ner itch-förlagan) började det klia i fingrarna. Endera dag lär det sluta med att jag köper båda de spelen på Steam. Inscryption är ett helt fantastiskt kortspel-möter-escape-room som förvånar, förbluffar och fullständigt bryter alla spelregler konsekvent och spårar ur totalt en bit igenom. Lägg därtill en helt fantastisk grafisk stil och oerhört stämningsfull ljuddesign. Offra ett öga för att öka dina chanser att vinna? Vem har inte velat göra det i en runda Magic: The Gathering?

Vilket indiespel tycker du har varit bäst under året?