PSbloggens årslista 2021: Årets indiespel

De stora spelutvecklarna satsar oftare på uppföljare och säkra kort, medan de mindre oberoende utvecklarna chansar lite mer och har historiskt visat på mer innovation och kreativitet. För första gången har vi vigt ett kategori till dessa utvecklare och vi har valt ut de independentspel som gett störst avtryck hos oss i år.

10. Spirit of the North [PS5, PS4]

Martin:
Ett oerhört vackert och känslofyllt spel där jag ikläder mig rollen av en gudomlig räv som försöker återställa en förstörd miljö på Island. Trots några små misstag i styrning av räven och bristande förmåga att förklara vad jag ska göra härnäst, är detta ett solklart bidrag till årets Indie-spel!

9. UnMetal [PS4]

Jonny:
En parodisk tolkning av en gammal spelklassiker kan komma långt i min bok. UnMetal (8/10) bjöd på larvig dialog i perfekt samspel med gammeldags smygar-action. En oförutsägbar handling och stilren design blev grädden på moset som gav det här spelet min nominering.

8. Toem [PS5]

Fredrik:
Toem (8/10) följer lite i samma spår som Chicory, i att det också är rätt grafiskt avskalat. Charmen och lugnet finns där också, och att utforska dess värld i jakt på ett mytomspunnet berg är oerhört underhållande. Att med jämna mellanrum behöva hjälpa bybor genom att ta bilder på diverse saker är aldrig störande moment, utan bara roligt. 

7. Paradise Lost [PS5]

Martin:
I denna tomma, dystopiska upplevelse får jag möjlighet att utforska en alternativ tidslinje där allt gått åt fanders. Den lilla polska Indie-studion PolyAmorous vet verkligen hur de ska måla upp miljöerna för spelaren och i och med Paradise Lost (7/10), träffar de mitt i prick för denna dystopi-fanatiker till skribent.

6. Carrion [PS4]

Jonny:
Det är inte varje dag jag får kräla runt i ventilationen som en slemmig best. Därför var min fascination stor när jag i Carrion (8/10) kunde göra det utan hämningar. Ett intressant upplägg, ett galet kontrollschema och stämningsfull design gjorde det här till en av årets höjdpunkter.

5. Beyond Blue [PS4]

Martin:
E-Line media har som mål att skapa utbildande spel som inte skriver spelaren på näsan. Med Beyond Blue (9/10) har de hämtat inspiration från BBC-dokumentären Blue Planet II, och levererar en otrolig upplevelse under ytan.

4. Chicory: A Colorful Tale [PS5, PS4]

Fredrik:
Chicory (9/10) är stilrent, charmigt, väl berättat och vågar tackla tunga ämnen på ett respektfullt sätt. Men framförallt är det genuint roligt och avkopplande att spela.

3. Subnautica: Below Zero [PS5, PS4]

Johan:
Överlevnadsspel brukar vanligtvis inte vara något jag fastnar vid, men Subnautica: Below Zero lyckas hitta en ganska perfekt balans mellan jonglering av mekaniker för att hålla dig vid liv och friheten att utforska den magiska spelvärlden. Denna uppföljare har dessutom en röd tråd i berättelsen som är lite enklare att följa jämfört med originalspelet.

2. Disco Elysium: The Final Cut [PS5, PS4]

Johan:
Denna makalösa rollspelsupplevelse lyckas med konststycket att både vara nyskapande och retro på en och samma gång. Många spel hävdar att dialogvalen påverkar berättelsen, men få kan matcha den detaljrikedom som Disco Elysium erbjuder i den uppsjö av skruvade sekvenser du ställs inför. Och allt presenteras i ett gränssnitt som påminner om gamla rollspelsfavoriter som exempelvis Baldur’s Gate.

Jesper:
Disco Elysium tar den klassiska rollspelsmodellen från västvärlden med isometrisk vy och mängder av dialog och förlägger det i en smutsig öststatsdystopi fylld med alkohol, droger och galenskap. Arga dialoger med en skrikig slips är vardagsmat lika mycket som med korrupta fackförbund, uppsvällda lik och värstinggäng.

1. Hades [PS5, PS4]

Jesper:
Efter flera utmärkelser 2020 blev jag glad när Hades (10/10) äntligen släpptes på PlayStation-plattformar och det visade sig vara värt väntan. Aldrig tidigare har jag spelat ett roguelike-spel som drivs så hårt av berättelsen och där jag har känt så påtagligt att precis varje spelomgång har lett till framsteg som hjälper mig framöver. Klockren fingertoppskänsla i alla detaljer gör Hades till det starkaste indie-spelet i år för mig.

Johan:
Det börjar bli dags att fråga om Supergiant Games egentligen kan misslyckas överhuvudtaget med tanke på vilka klassiker de pumpar ut. Roguelike-upplägget är vanligtvis inte något jag dras till, men när spelmekanikerna är så otroligt välputsade är det ett rent nöje att nöta sig igenom de många utmaningarna som spelet erbjuder.

Vilket indiespel från i år är din favorit?