PSbloggens årslista 2016: Årets största överraskning

Skinkan blev inte uppäten i år heller, barnen fick säkert för många julklappar och tomten somnade självklart efter glöggen. Det är mycket som är sig likt i år, bortsett från den totala avsaknaden av snö, vilket känns lite tråkigt. För att råda bot på den tomhet som säkert har infunnit sig efter högtidens slut, bjuder vi på intressant läsning i form av våra årliga listor som helt och hållet kretsar kring spel och PlayStation.

Även om årets överraskning på PSbloggen helt klart är att vi överlevt den sanslösa anstormning av spel som släppts och som vi recenserat, finns det såklart en del guldkorn som har lyst speciellt klart. Alla i redaktionen har fått välja en titel eller händelse som överraskat dem i år, men vi är också väldigt nyfikna på vad som tog dig med storm.

Krille: Attack on Titan: Wings of Freedom

Om jag stampar ännu hårdare, kanske det inte syns att jag glömt att ta på mig kläder

Med en oerhörd frihetskänsla, imponerande simpel kontroll och ett beroendeframkallande onlineläge, blåser Wings of Freedom nytt liv i genren och lyckas trollbinda mig timma efter timma. Att spelet dessutom återberättar senare års bästa animeserie är en trevlig bonus.

Fredrik väljer två titlar från Japan

Backstreet Boys hade inte en chans i årets uttagning till Idol

Jag har fortfarande svårt att smälta att två spel som varit under utveckling i närmare tio år slutligen har släppts, och att inget av dom är en tågkatastrof i stil med Duke Nukem Forever. Jag tänker såklart på Final Fantasy XV (8/10) och The Last Guardian (8/10). Mina första stapplande steg i Final Fantasy XVs gigantiska värld har varit överlag väldigt positiva, och om ingenting spårar ur kan det bli ett av årets favoriter. The Last Guardian ser jag fram emot att helt gräva mig ned i under julhelgen. Att fira jul med Trico känns helt naturligt.

Anton: Far Cry Primal

Om du hjälper mig, hjälper jag dig. Nej jag lovar, du ska inte bli en mössa!

Jag var efter Far Cry 4 (9/10), inte jättesugen på att springa runt och skinna djur för att bygga större raketgevärsammunitionshölster. Inte heller lockades jag av tanken att störta en ny galen diktator eller gängledare. Således väntade jag till en sen höstrea innan jag gav Far Cry Primal en chans. Vilket jag inte ångrar, det här Far Cry i sin renaste form. Brutalt, enkelt, primalt och framför allt kul.

Jerry: Titanfall 2

Jag, min robot och hans tre meter långa svärd. Livet känns bra!

Oj, vart kom det ifrån? Titanfall 2 (9/10) slog ned som en blixt från klar himmel och smällen blev så kraftfull, att mina händer vibrerade av spelets tyngd. Jag älskade att klättra ombord en tjugo tons stridsrobot och sedan ge järnet i de asgrymma eldstrider spelet erbjöd – oavsett om jag spelade ensam eller i flerspelarläget.

Johan: Doom

Johan trodde att de blå prickarna var en varuscanner, sen fick han starta om banan

De klassiska utvecklarna id Software lyckades med något som egentligen skulle vara omöjligt. Förstapersonsskjutare ska inte längre kunna vara snabba, arenabaserade actionrökare på samma vis som de gamla Doom-spelen var på 90-talet. Eller så är det helt enkelt bara så att bara id Software kan göra det rätt. Doom (8/10) står för årets bästa solokampanj i en förstapersonsskjutare, och spelet formligen dryper av spelglädje, tajta kontroller och hejdlöst skjutande. Trots de moderniseringar som gjordes med konceptet känns det här helt och hållet som ett klassiskt Doom-spel.

Jesper: Thumper

Skrillex lyckades aldrig i sitt samarbete med Slayer, hur mycket han än försökte

Jag trodde jag hade sett det mesta inom rytmspel och att det skulle vara svårt att förnya genren. Då kommer plötsligt ett dovt mullrande, suggestivt spel som utmanar alla sinnen. Thumper (10/10) kommer att gå till historien som en utmanare och som en av den här generationens bästa independent-spel. Aldrig har den audiovisuella upplevelsen varit så synkroniserad och fullkomligt genialisk. Jag golvades totalt över hur mycket jag levde mig in i spelet och hamnade som i trans.

Martin: PlayStation VR

Årets överlägset bästa flipperbord ser ut så här

VR är jag bekant med sedan konceptet startades på 90-talet, men ändå har jag lyckats missa hysterin nu i sent 2010-tal. När det stod klart för mig att Sony skulle släppa ett VR-headset till PlayStation 4, blev jag dock såld på direkten av någon anledning. Några månader in I produktlivscykeln kan jag inte påstå att jag är besviken, även om antalet titlar knappast glänser i sin mångfald. Däremot är jag mäkta imponerad över de titlar som gjort att jag fullkomligt tappat hakan. Pinball FX2 VR (9/10) är en av dem och anledningen till min entusiasm här handlar mest om att jag är imponerad över hur Zen Studios har använt VR för att överkomma utmaningen att simulera ett flipperspel, snarare än att hitta på något helt nytt.

Toby: Thumper

Som en blandning av flOw och Journey, men ur ett snurrigt, musikaliskt perspektiv

Det kom från ingenstans. Faktum är att jag inte kände till det förrän en vecka innan release, men så kom trailern och trollband mig med sitt dovmullrande soundtrack. Spelet känns som en hetsig audiovisuell mardröm som jag måste klara av för att kunna vakna ur den. Obehagligt bra.

Detta var våra största överraskningar i år, vilken var din?