Recension: ICARUS: Console Edition [PS5]

Efter att ha lämnat studion Bohemia, studion bakom den välkända titeln DayZ, startade Dean Hall upp RocketWerkz, en helt ny studio i Nya Zeeland. De har valt att specialisera sig på överlevnadsspel och simulatorer, och Icarus är den första titeln som verkligen fokuserar på just överlevnad.

Icarus är en planet, cirka 4 ljusår från jorden. Det har gjorts försök till terraformering av planeten men det har visat sig att den innehåller mängder av okända, exotiska material, som i kombination med terraformeringsarbetet, har utlöst en reaktion som förstört miljön på hela planeten och gjort den obeboelig för människor. Det finns dock mängder av värdefulla resurser, vilket gör att människor fortfarande arbetar här.

Min karaktär är självklart en av dessa människor, en så kallad prospector. Mitt uppdrag består av att besöka planeten och utföra uppdrag, som till exempel att utvinna exotiska mineraler eller fälla muterade djur. Uppdragsdelen av Icarus bygger på sessioner där jag och eventuella medspelare släpps ned på planeten, försöker utföra våra uppdrag och sedan extraheras. Ofta finns det en tidsbegränsning och hög nivå på utmaningarna om vi inte samarbetar.

Det är enormt utmanande att starta spelet med dessa uppdrag eftersom karaktären jag spelar inte har nog med erfaranhet, och kan därför inte tillverka många av de verktyg som behövs i uppdragen. Därför är det tur att min karaktärs förmågor och erfarenhet följer med oberoende av vilket uppdrag eller vilken spelstil jag väljer. Jag tar därför tillfället i akt och lutar mig tillbaka i spelläget ”open world”. Och där ligger majoriteten av mina sextio speltimmar som jag hittills investerat i spelet.

I det här läget finns nämligen ingen tidspress och inga uppdrag till en början. Allt kretsar kring överlevnad, att skaffa sig färdigheter och utveckla min karaktär. Jag samlar på mig erfarenhetspoäng antingen genom att bygga något, införskaffa resurser eller fälla byten i världen. När jag når en ny nivå får jag dels poäng för att utveckla min karaktär, och även poäng för att låsa upp nya saker att tillverka. Båda erfarenhetsträden är enorma och kluriga att fördela poängen i, men de skapar känslan av att ständigt utvecklas och bli starkare.

Det finns ganska mycket som vill ta död på min karaktär, och då pratar jag inte bara om djurlivet på planeten. Titt som tätt rullar det även in ordentliga oväder av majestätisk karaktär, och om jag befinner mig utomhus i dessa blåsväder börjar jag ta skada. Om jag inte hittar eller skapar skydd ganska snabbt, brukar det resultera i ett dödsfall. För att lägga ytterligare lök på laxen, går det inte att andas luften på planeten heller, vilket innebär att jag alltid måste ha koll på min karaktärs törst, syre och mat. Det är ganska mycket att bolla, trots att jag är relativt van vid överlevnadsspel.

Det är inte sällan att jag efter en lång expedition har ryggsäcken full med värdefulla mineraler och har dåligt med vatten och syre. Och självklart i dessa fall råkar jag alltid på en muterad björn halvvägs till hemmet och tryggheten, eftersom min pilbåge har gått sönder. Och bara för skojs skull rullar ett monumentalt åskväder in samtidigt. Dessa situationer är definitivt pulshöjande och det är här Icarus levererar de absolut bästa glimtarna av överlevnad på PlayStation-konsolen.

Upplevelsen är dock inte helt utan problem, något som jag har vant mig vid när det kommer till öppna världar där jag som spelare till stor del får bete mig hur jag vill. När jag springer genom världen laddas de högupplösta texturerna inte riktigt in snabbt nog och det känns som att grafikmotorn inte riktigt hänger med när jag rör mig; spelet stannar nämligen upp en väldigt kort stund med jämna mellanrum, vilket gör att det upplevs som hackigt för mig.

Jag har också stött på allvarligare buggar där mina uppfödda vargar, mina ständiga kompanjoner, plötsligt försvinner från världen för att en stund senare spawnas brevid mig. I min senaste session av spelet, fastnade vargen Amorak i miljön och kom sedan aldrig tillbaka mer. Eftersom jag själv har tämjt honom och han har varit min följeslagare under många speltimmar, känns det lite som ett slag i ansiktet att förlora sin kompanjon på grund av ett systemfel.

Men överlag är detta en väldigt kompetent titel med stor potential. Om du gillar stora, öppna världar där du får göra som du vill, eller utföra specifika uppdrag i en fientlig värld tillsammans med ditt online-gäng, är Icarus mer än väl värt en investering.