PSbloggens årslista 2013: Årets bästa uppföljare

Nu lämnar vi gnället bakom oss och plockar fram några glada minnen från 2013 istället. Det är dags att gräva fram favoriterna ur den uppsjö av uppföljare som varje år väller över spelbranschen!

Fredrik: XCOM: Enemy Within

Om XCOM: Enemy Unknown var det bästa strategispelet, kan man säga att Enemy Within är det bästaste.

Nog för att Enemy Within tekniskt sett räknas som en expansion, men det förändrar ändå grundspelet så till den milda grad att det faktiskt känns som helt olika upplevelser med eller utan tillägget. Det är ju alltid knivigt att addera ny krydda till ett nästan perfekt balanserat strategispel, men Firaxis lyckas göra det med bravur.

Joakim: Assassin’s Creed IV: Black Flag

På med piratpjäxorna! Joakim har till sist hittat charmen i Assassin’s Creed.

Jag har litet erkännande: jag har aldrig tidigare tyckt om Assassin’s Creed. Varje del i serien har sett väldigt lovande ut på förhand, men när jag väl spelat dem har det funnits stora irritationsmoment och väldigt mycket repetition. I Assassins Creed IV: Black Flag tycker jag att Ubisoft har insett styrkorna med serien och lagt nästan allt sitt fokus där samtidigt som de tvättat bort majoriteten av de dåliga bitarna – imponerande!

Johan: Assassin’s Creed IV: Black Flag

Johan trodde länge att han hittat den bästa spelanpassningen av Pirates of the Carribbean, men det visade sig att det inte alls var Kapten Jack Sparrow han stött på.

Många sandlådespel siktar på att ha en mångfald i spelvärlden men få lyckas på samma nivå som Assassin’s Creed IV: Black Flag. Och när det mesta du kan företa dig dessutom är kul att göra har du en svårslagen kombination. Efter cirka 30 timmar i spelet har jag klarat 60 procent av det, och det är bara en tidsfråga innan jag tar mig an resten också.

Jonas: LEGO Marvel Super Heroes

Tänk på att riktiga LEGO-figurer inte kan leva upp till sina digitala förlagor.

Visst, det finns inte någon tvåa eller en talande undertitel i namnet, men jag tycker ändå att allt hör samman i LEGO-universumet. Med det sagt är LEGO Marvel Super Heroes den bästa uppföljare jag spelat på mycket länge.

Krille: Rayman Legends

Legen… Wait for it…

Som den plattformsnörd jag är hade jag förmodligen haft ganska kul med Rayman Legends även om det så var flera snäpp sämre än mästerverket Rayman Origins, men istället bjöd Ubisoft på ett ännu roligare äventyr där varenda liten detalj finslipats och polerats in i absurdum. Rayman Legends är roligare än föregångaren på alla plan, fungerar bättre att spela med vännerna och innehåller helt fantastiska musikbanor som på egen hand hade räckt för att kora spelet till årets bästa uppföljare.

Simon: Tomb Raider

Lara Croft i nytappning spöar Nathan Drake med ögonbindel och ena handen bakom ryggen.

Lara Crofts återfödelse i Tomb Raider är ett strålande exempel på hur en spelserie kan förnyas med värdighet. Borta är den pojkrumsdoftande sexsymbolen som affischnamn, och in åker en person att utvecklas tillsammans med. Den nya Lara Croft definieras inte av sitt kön eller sitt utseende. Hon är helt enkelt en person i knipa och hennes historia är det viktiga. Jag önskar att fler spelutvecklare vågade ta det steget.

Och att Crystal Dynamics dessutom förlagt den här förvandlingen till ett actionäventyr som övertrumfar Uncharted-serien utan att blinka gör Tomb Raider till ett av årets absolut starkaste spel.

Toby: The Walking Dead: Season Two

Hur ska det gå för stackar Clementine egentligen?

Det har bara släppts ett kapitel i Telltale Games uppföljare till den fantastiska första säsongen, men hittills verkar det leva upp till sitt rykte. Clementines fortsatta äventyr efter zombieapokalypsen berör på ett sätt som spel inte brukar göra, och det blir förhoppningsvis större skillnader i vad ens beslut innebär den här gången.

Lönnmördare, gravplundrare eller zombiehorder – vilken tycker du är 2013 års bästa uppföljare?