Veckans fråga: Vilket spel återvänder du till regelbundet?

Varje julafton samlas familjer runt om i landet för att njuta av Disneys julhälsning och på nyårsafton är det Grevinnan och betjänten som gäller; traditioner som fortfarande är högaktade i Sverige. I samband med högtider, verkar vi vilja knyta fler igenkänningsfaktorer till oss för att ytterligare höja känslan av att känna igen sig.

Veckans fråga handlar nästan om det fenomenet, med skillnaden att vi istället är nyfikna på om det är något speciellt spel som du återvänder till gång efter gång, år efter år. Det behöver inte vara förknippat med en högtid eftersom spelandet är en högtid i sig, utan vi vill veta vilket spel det är som du bara inte kan släppa händerna ifrån.

Martin bränner fortfarande gummi

Den där känslan när man når topphastigheten i sin Jansen…

Burnout Paradise är spelet som jag återvänder till med jämna mellanrum, även om det inte blir lika ofta som för några år sedan. I min presentation här på bloggen, står det att jag firar tolvslaget på nyårsafton med att spela spelet online. Förra året var faktiskt första gången som jag inte firade på det sättet men onlineläget i Criterion Studios mästerverk är svårt att slå eftersom det har skänkt mig en trevlig samhörighet och fantastisk prestanda.

Förutom att köra bil i Paradise City, finner jag mig själv återvända då och då till Ni No Kuni: Wrath of the White Witch, dock inte för att spela igenom spelet igen, utan snarare för att hitta nya monsterkompanjoner. Någon gång ska jag nog lyckas få min platinatrofé!

Krille spränger voxlar så ofta han kan

Ett av de lugnare partierna i Resogun – helt utan att överdriva!

Om jag hade fått frågan för ett par år sedan skulle jag garanterat svara Mega Man-serien till NES, som jag brukade spela om på årlig basis. Därefter var det Pac-Man Championship Edition DX som gällde under en tid. Men när PS4 lanserades i november 2013 förändrades allt.

Till konsolen släpptes nämligen Resogun (9/10) – den absolut bästa rymdskjutaren någonsin. Detta mästerverk återvänder jag ständigt till, inte minst eftersom det fått ett par expansioner och titt som tätt uppdateras med andra nyheter.

Exempelvis släpptes en stor patch efter några månader som finslipade allt in i absurdum, och hade jag recenserat titeln efter den uppdateringen hade det garanterat fått en tia i betyg. Men den största förändringen är ändå spelläget Överlevnad som släpptes i den första expansionen. Detta är så beroendeframkallande att det bara inte går att sluta spela – inte ens två år efter att det släpptes!

Jesper återvänder till krigskonsten

Det legendariska svärdet Thunderfury, bara fem expansioner efter att det var bra…

Min skämshög är enorm och fortsätter bara att växa, så det är ganska få spel jag återvänder till. Men World of Warcraft har det där suget som får mig att återvända, även om jag inte varit aktiv i ett gille sedan 2009. Varje gång det vankas en ny expansion hittar jag tillbaka och sitter där med ett flin och nöter nivåer. När det gäller massiva online-rollspel är jag definitivt utforskartypen och brukar ta lång tid på mig att nå den högsta nivån och utforska områdena och lösa alla uppdrag jag hittar. Det som fascinerar mig med spelet är hur komplett det är och hur Blizzard lyckats få in något för alla. I höst kommer en ny expansion, och då är det dags igen för min del. På förhandssnacket känns det lite som en sista expansion, eftersom de har slängt in så oerhört många kändisar från världens bakgrundshistoria. Spelet är inne på sitt 13:e år, så vi får väl se hur många år det har kvar att ge.

På konsolsidan är jag svag för Guitar Hero III: Legends of Rock från 2007 som var mitt första gitarrspel. Jag spelade så jag fick blåsor på fingrarna och fortsatte tills jag fastnade på introt till Holiday in Cambodia på Expert. Det händer fortfarande att jag snörar på mig min plastgitarr med frontplattan utbytt mot en med en bild på Judy Nails och river av några låtar.

Har du något spel som du återvänder till om och om igen?