Veckans fråga: Vilken trofé är du mest stolt över?

Troféjägare är nog inte alla i PlayStation-världen men ändå finns det utmaningar i dessa virtuella belöningar som jag vet att även ”vanliga” spelare tycker om att kämpa sig igenom. En del utvecklare levererar spelen med väl genomtänkta och fordrande trofélistor där bara hängivna spelare klarar av att uppnå 100%. Veckans fråga handlar om dessa speciellt utmanande eller tidskrävande troféer. Vilken av dem är du så stolt över att du skulle vilja den som en glänsande buckla i verkligheten?

Anton dödade inga soldater…nästan

Nä men det där räknas ju inte! Du filmar ju!!!

Den trofén jag är mest stolt över är den som jag nästan fixade. Troféen gällde att springa igenom hela Mirror’s Edge utan att döda en enda motståndare. Vilket jag gjorde. Problemet var att en fiende sänktes på en byggställning och ragdollade av sagda ställning mot en säker död. Jag är övertygad att det var därför den trofé jag verkligen ville ha gled mig ur fingrarna. Men den moraliska bucklan står högst upp på min hylla, välputsad och glänsande.

Fredrik jagade arga skelettkrigare

Har man sett ett skelett så har man sett alla skelett.

Det finns en särskilt plats reserverad i helvetet för spel som kräver vansinniga mängder rått skördande efter material. Lite längre ner i den helvetiska spiralen finns spelet som verkligen tar det till nästa nivå – och här pratar jag om ett av mina favoritspel – Demon’s Souls.

En av troféerna som krävs för att låsa upp den svårfångade platina-medaljen är ”Master Slasher’s Trophy”, som tydligen har en ovanlighetsgrad på 3.4%. Jag har lyckats få den i den amerikanska utgåvan, men har fortfarande inte lyckats i den europeiska. Det som ställer till saker: jag behöver hitta en ’pure bladestone’ för att kunna uppgradera ett svärd till högsta nivån. Problemet? Pure Bladestone tappas slumpmässigt av ett par väldigt specifika fiender, som enbart dyker upp när världen är som absolut mörkast och även då krävs det en hel del förberedelse i form av rätt utrustning som ökar chansen för ovanlig ’loot’.

Trofén kräver lika delar tur, envishet och repetition. Det finns skräckhistorier i nästan alla troféforum om samlare som spenderat tiotals timmar med att enbart jaga just den här mystiska lilla stenen som behövs. För min del räckte det med att spendera bättre delen av en dag med att springa från punkt A till punkt B, slå ihjäl en fiende, se vad denna lämnade efter sig, dö, repetera. Om det var värt det? Absolut.

Andréas slåss som ett marsvin och flyr som ett lejon

Ett bra sätt att råka i trubbel.

Egentligen är det ett helt hyllplan pokaler, men alla är för samma sak. I The Last of Us fraktionsspel (online) delas det ut en för att eliminera fem motståndare på varje karta utan att dö själv. Denna utmaning är inte riktigt kompatibel med min otåliga och därmed vanligtvis riskabla stil som i bästa fall oftast resulterar i 1:1-resultat.

Här gällde det alltså att snabbt och säkert få målet avklarat och sedan hålla sig undan både motståndare och allt som drar dem till sig under resten av omgången – det blir gärna en flykt även från efterhängsna medspelare. Ganska ofta avslutades försöken med att jag som sista överlevare hade merparten eller hela motståndarlaget springande efter mig medan klockan verkade ticka ner allt långsammare.

I nyversionen av spelet ändrades dock villkoren rejält, vilket innebär att det numera är en ganska enkel sak att plocka samma pokaler.

Vilken virtuell pokal är du mest stolt över?