Veckans fråga: Hur har du utvecklats som spelare?

De som träder in i världen av spel idag möts av äventyr där spelaren enkelt kan konsumera upplevelser i sin surfplatta eller telefon på några sekunder. Detta nya sätt att spela har ställt nya krav på utvecklarna, där det ska vara enkelt att komma igång men där möjligheten måste finnas att fortsätta där man slutade spela sist.

Veckans fråga kretsar kring hur vi upplever att detta påverkat oss som spelare. De flesta på bloggen har konsumerat spel med skärm som gränssnitt under flera decennium och vi tänkte göra en jämförelse med hur det var förr. Vad har ändrats, är det bra att bli handhållen genom hela spelupplevelsen?

Anton har fått en annan tidsuppfattning

Är det slutet jag skymtar där borta? Redan?

Jag har blivit en gammal stofil som numera är gladast när spel inte är längre än 20 timmar.  Förr i tiden var höga antal speltimmar en av få valutor jag accepterade när det gällde att välja spel, men nu när plånboken blivit större och timmarna färre är jag glad att det finns spelserier som Uncharted (9/10), The Last of Us (9/10), Until Dawn (9/10) och The Order 1886 (7/10) som man faktiskt kan få se slutet på.  Jag njuter av koncentrerade, underhållande och framför allt nötfria spelupplevelser på min digitala veranda och hytter grinigt med både käpp och spelkontroll åt öppna världar, veckovis med speltid och klonade sidouppdrag.

Martin är irriterad över sin lathet

HJÄLP! Var är närmaste checkpoint? Mammaaaaa!

Förr i tiden sporrades jag av utmaningar och kunde enkelt tillbringa timmar med att försöka komma förbi speciellt svåra ställen i spel, det gjorde inget om jag behövde starta om från en plats långt borta där jag sparat manuellt. Nu när jag blickar tillbaka på hur jag utvecklats som spelare, blir jag en smula irriterad då jag märker att jag blivit inlurad i ett beteende som bygger på mycket fjäsk för mig. Jag kan sucka och svära bara för att jag missat på ett ställe och att senaste stället där spelet sparats automatiskt är en och en halv minut bort. Jag har blivit checkpoint-lat helt enkelt!

Fredrik gillar att utmana sig själv

Artorias. Punkten där många Dark Souls-spelare kastade in handduken.

(Till tonerna av Loreen – Euphoria).
Don’t ever stop doing the things you do
Don’t go
In every breath I take I’m breathing you

Artorias
Forever, ’til the end of time
From now on, only you and I
We’re going u-u-u-u-u-u-up

Artorias
An everlasting piece of art
A beating love within my heart

Det var först när jag på vinst och förlust importerade Demon’s Souls som jag på allvar förstod att jag saknat något inom spel de senaste generationerna. För någon som är uppväxt på arkadspel och manuallösa Commodore 64-spel var PlayStation-eran förvisso en magisk upplevelse, men någonting saknades. Spel började mer och mer bygga på att leverera episka berättelser, strikt regisserade mellansekvenser och minsta motståndets lag. Uncharted, till exempel, var ett fantastiskt spel – men halvvägs igenom den tredje delen övervägde jag att lägga ned spelandet helt. Till synes slumpmässiga dödsfall och fiender som kunde se mig genom väggar fick mig att tappa hoppet. Spel var inte längre rättvisa eller uppbyggda på ”trial and error” – här dikterade slumpen och dålig AI hur väl min resa skulle sluta. Jag hade förlorat all väsentlig handlingsförmåga.

Sen kom Demon’s Souls och smiskade mig på fingrarna. Gör rätt, spela försiktigt, lär av dina misstag och din resa kommer bli behaglig. Ett antal Souls-spel (och Bloodborne) senare har jag vågat mig på flerspelarvarianten av samma mantra – Final Fantasy XIV: A Realm Reborn. Att gemensamt med sju andra spelare ge sig på de fiender, grottor och raider som utgör spelets ’endgame’ är en exercis i utmaning, att lära sig sin roll och plats och bemästra den. Få saker (utöver vem som får grabba värdefulla föremål) lämnas till slumpen. Skicklighet har igen äntrat spelmediet, och med det har mitt intresse för spel vaknat till liv igen. Jag är helt enkelt trött på att bli curlad igenom spel med liberala checkpoints och noll konsekvenser.

Hur har dagens spel bidragit till din utveckling som spelare?