Topplista: De bästa roguelike-spelen

På senare år har genren som brukar kallas Roguelike blommat ut rejält och det har funnits en innovation och upptäckarlusta hos utvecklare som expanderat konceptet och blandat in nya komponenter. Traditionellt brukar en roguelike innehålla procedurellt genererade banor, en spelsnurra där du börjar om vid varje omgång och någon form av permanenta uppgraderingar som ger framsteg för varje runda du spelar.

Jag har här valt ut mina 10 favoriter som du kan spela på PlayStationkonsoler och skulle gärna se att du lämnar en kommentar om du tycker att jag missat något guldkorn eller om du helt enkelt inte håller med om den inbördes ordningen.

10 – Void Bastards (PS4)

Ej recenserat på PSbloggen.

Void Bastards är en serietidningsliknande skjutare där du som en fånge försöker hitta material och överleva länge nog för att rymdskeppet ska kunna hoppa till sin slutdestination. På vägen plundrar du övergivna skepp och möter stort av motstånd av elaka utomjordingar och artificiella intelligenser. Den mörka humorn ger spelet en extra dimension och hade det funnits fler upplåsningar som motiverade omspelningar hade det sannolikt hamnat högre upp på min topplista.

9 – Dungeon of the Endless (PS4)

PSbloggens recension: 9/10

Även i Dungeon of the Endless blandas science-fiction med fängelsetema. Här är du en fånge vars flyktkapsel har kraschat på en främmande planet. Varje våning i skeppet är en bana och här måste du hela tiden hålla koll på energinivåerna för om du lämnar ett rum mörkt så kommer det att dyka upp monster där. Det finns också element från Tower Defense-genren då du kan bygga upp fasta vapen och måste i slutet av varje bana fly med din kraftcell till nästa våning.

8 – The Binding of Isaac: Rebirth (PS4, Vita)

Ej recenserat på PSbloggen

Om du prenumererade på PlayStation Plus i november 2014, har du redan ett digitalt exemplar av The Binding of Isaac: Rebirth att tillgå. Här spelar du den lille Isaac som försöker fly från sin mor. Det finns massor av bibliska referenser i detta kombinerade actionrollspel och tvåspaksskjutare. Spelet har fått mycket positiv uppmärksamhet, har tre expansioner och det har knoppats av i både kortspel och brädspel på temat.

7 – Curse of the Dead Gods (PS4)

PSbloggens recension: 7/10

I Curse of the Dead Gods utforskar du tempel från de sydamerikanska indianernas myter. Här finns det mängder av vapen och förmågor att låsa upp och det som sticker ut är förbannelsemätaren som gör att du drar på dig nackdelar desto djupare du tar dig i templen. Här är omspelningsfaktorn hög och du kommer att få spela mängder av omgångar om du har en förhoppning att låsa upp allt.

6 – Darkest Dungeon (PS4, Vita)

PSbloggens recension: 9/10

Darkest Dungeon bjuder, som namnet antyder, på mörker, elände och ond bråd död. I detta turordningsbaserade, taktiska rollspel kommer dina hjältar att drabbas av permanenta men och om de dör, är de borta för alltid. Det som trots allt får mig att klassa det som en roguelike är att det finns vissa permanenta fördelar senare i spelet där nya hjältar kan starta på högre nivå och ha bättre utrustning. Trots en oförlåtande svårighetsgrad så bjuder det på ett beroendeframkallande upplägg och ett stort spelvärde.

5 – Crypt of the Necrodancer (PS4, Vita)

Ej recenserat på PSbloggen

Om du tänker dig en klassisk turordningsbaserad grottkrypare och lägger till musik och att alla dina handlingar måste utföras i takt, då ligger du ganska nära Crypt of the Necrodancer. Inlärningskurvan är hög, men när du väl tränat in en drakes rörelser och hur den brännande elden blåser emot dig blir det desto mer tillfredsställande att i takt till den trallvänliga musiken ducka undan attackerna. Skulle du välja att spela på PC så kan du dessutom spela i valfri takt med vilken musik som helst.

4 – Dead Cells (PS4)

PSbloggens recension: 9/10

Det smärtar att lägga Dead Cells utanför pallplats då det är så vansinnigt bra. Detta sidscrollande actionspel bjuder inte bara på fantastiska pixelanimationer utan på ett nästan fläckfritt kontrollschema som innefattar både närstrid, avståndsvapen och fällor där allt känns intuitivt och bara är ett knapptryck bort. Smärtan att dö med ett spännande schema för ett nytt vapen eller fullproppad med celler som används för permanenta upplåsningar är påtaglig och känslan att omedelbart starta en ny omgång är stark. Att det även finns lite metroidvaniaelement med permanenta föremål som öppnar genvägar tillför en extra dimension som gör Dead Cells ännu bättre.

3 – Slay the Spire (PS4)

Ej recenserat på PSbloggen

Slay the Spire har sedan det dök upp 2019 startat en trend av kortleksbyggarspel där inget slut ännu finns i sikte. Jag har bokstavligen hundratals timmar under bältet och är långt ifrån fullärd. Spelet är ett rollspel där du successivt bygger upp en kortlek som används för att besegra monster och ta dig vidare till ondskans hjärta. De fyra karaktärerna är helt olika och var och en har både unika kort och vissa unika artefakter att upptäcka. När du väl vunnit, finns det en kumulativ stegring av svårighetsgraden i form av upphöjelsenivåer som håller utmaningen vid liv. Precis som spelpressen myntat uttryck som roguelikes, metroidvania och soulslikes så kommer Slay the Spire förmodligen att få en egen subgenre i framtiden.

2 – Hades (PS5, PS4)

PSbloggens recension: 10/10

I skrivande stund blev jag klar med Hades tidigare i veckan när platinatrofén plingade in. Sedan jag fick recensionsexemplaret spelade jag inget annat förrän jag hade löst alla profetior, maximerat relationerna med gudar och andra personer samt låst upp vapen och förmågor. Här har du ett suveränt actionspel i isometrisk vy där precis varenda skada jag tar är mitt eget fel och jag har alltid chansen att spela bättre. Den handtecknade stilen och de underbara röstinsatserna gör detta till en av de starkaste spelupplevelserna jag har haft på PlayStation 5 och jag förstår äntligen varför det vann så många priser när det släpptes på andra plattformar förra året.

1 – Returnal (PS5)

PSbloggens recension: 10/10

Att ta ett klassiskt arkadspelsrecept där skärmen ofta är proppfull med neonlysande kulor som alla vill skada dig och sy ihop det med en övernaturlig berättelse med skräckinslag samt göra det till en roguelike som Housemarque gjort med Returnal, skulle visa sig vara ett genidrag. PlayStation 5 går mot slutet av sitt första levnadsår och här har du ett av spelen som drar nytta av nyheterna i form av obefintliga laddningstider, tredimensionellt ljud och en implementation av den haptiska återkopplingen i handkontrollen som nästan får mig att tjuta av lycka. Varje delkomponent tillför något och jag kunde inte sluta spela Returnal förrän jag hade sett allt som går att se och upplevt det äkta slutet och hittat alla bitar av information som finns. Efter långt övervägande valde jag att kora Returnal som det bästa roguelike du kan uppleva på PlayStation idag.

Håller du med om listan eller skulle du göra den annorlunda?