Recension: Dungeon of the Endless [PS4]

När det kommer till roguelikespel som spelas om och om igen så finns det några som sticker ut och är extra beroendeframkallande och där suget att börja om finns direkt efter du dör. Dungeon of the Endless tillhör definitivt den skaran även om upplåsningarna mest består av nya karaktärer.

Du befinner dig på ett rymdskepp som förolyckas och störtar. Från början utgår du från en flyktkapsel, men om du lyckas vinna med den, låser du upp andra spellägen. Till exempel där du kraschat medan du befann dig i en sjukhusenhet eller biblioteket. Variationen ändrar reglerna och förutsättningarna för din spelomgång.

Du väljer två överlevare som utforskar det kraschade skeppet, men kan hitta ytterligare följeslagare under resans gång. Målet med varje våning är att hitta hissen och föra energikristallen dit. Självklart låter det mycket enklare än det egentligen är. Varje gång du öppnar en dörr går en omgång där du genererar mekaniska poäng, forskningspoäng och mat samtidigt som det kan dyka upp monster.

Samling runt mekanikmodulen

Kristallen i startrummet är en energikälla och du kan använda damm för att leda energi till rummen du utforskar där varje rum kostar tio damm att kraftsätta. Denna gyllene kraftledare gör att rummet lyser upp och att du kan bygga moduler där som hjälper dig. Dessa moduler kan till exempel generera mer av de tre valutorna eller vara vapen som hjälper dig besegra monster som når rummet.

Monstren kan dyka upp i mörka rum där det inte finns någon hjälte, så varje gång du öppnar en ny dörr måste du ta ett beslut om det är bättre att stå i grupp i någon korsning som monstren måste passera eller om det är värt att sprida ut er för att så få fiender som möjligt ska kunna attackera. Det finns mängder av olika monstertyper där några dras mot energikristallen, några försöker öppna stängda dörrar som kan leda till fler monster och några vill förstöra moduler som du byggt upp.

Balansen mellan utforskning, överlevnad och tornförsvar visar på en fantastisk fingertoppskänsla och trots att jag spelat det i över 30 timmar, hittar jag fortfarande nya taktiker och kombinationer som överraskar. Ett par exempel på underbara designbeslut är forskningen och handelssystemet. Du kan forska på nya moduler när du hittar en forskningsmonolit och får då fyra alternativ att forska på gällande stora moduler, support, attack och försvar. Vill du rotera valen så kan du göra det mot en kostnad.

När du väl allokerat dina forskningspoäng tar det tre dörröppningar innan det är klart, men det finns fiender som gärna slår sönder monoliten varför det är viktigt att försvara den. Köpmän kan du hitta i rum och det är slumpmässigt vilken valuta de handlar i och vilket utbud de har. Dina hjältar kanske hanterar svärd och pistol, medan köpmannen erbjuder spjut och automatvapen.

Man kan nästan höra Gunde vråla “Skynda dig in i labyrinten!”

Alla karaktärer är unika och har olika uppsättning utrustning, där någon kanske inte kan använda vapen, men kan ha två verktyg istället. Dessutom har de olika färdigheter som utvecklas när du går upp i nivå. Det finns inget erfarenhetssystem, utan du går upp i rang genom att betala med mat. Dock används mat också som valuta för att hela eller nollställa väntetiden på aktiverade färdigheter vilket ger dig ännu ett dilemma.

När du hittat hissen och känner dig redo att bege dig till nästa nivå måste en av dina figurer bära kraftkristallen från startrummet till utgången. Det blir en kamp mot klockan då det konstant föds nya monster i de mörka rummen som försöker stoppa dig. De hjältar som inte bär kristallen och de moduler som du byggt får agera försvar tills hela gruppen nått hissen med kristallen.

Dungeon of the Endless är ett fantastiskt spel som lyckas engagera mig på alla plan och det enda som stoppar det från att nå full pott är kontrollschemat. Spelet har funnits på PC ganska länge och det fungerar helt ok med handkontroll, men saker som att ringknappen ibland går tillbaka en meny, men inte alltid, skaver och tär lite på helhetsupplevelsen. Jag tycker även att bläddrandet mellan rum känns opålitligt och ibland hoppar kameran till helt fel ställe, vilket gör att jag måste pausa för att hitta rätt utan att bli uppäten av monster.

På det hela taget bjuder spelet på innovation och nytänkande och överskrider genrerna tornförsvar och grottkrypare. Jag blir båda utmanad och har otroligt roligt när jag spelar det. Dungeon of the Endless kommer under en lång tid framöver att vara ett spel där jag slänger in en omgång mellan annat spelande.

Kommentera

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.