Recension: Willy Jetman: Astromonkey´s Revenge [PS4]

I en alternativ framtid har vi människor träffat våra galaxgrannar och har nu intergalaktiska råd och samarbeten. Detta öppnar dörrar och låter till och med en medioker gatusopare från jorden få jobb som sopgubbe på planeten Gravos.

I vårt första möte med renhållningsarbetare Willy Jetman angrips Gravos lokalbefolkning av ett bevingat odjur. Tursamt nog har Willy en vapenarsenal nära till hands och kan snabbt neutralisera hotet.

Någon nämner att Willy verkligen är planeten Gravos beskyddare och en annan ber honom berätta hur allt började. Detta är upptakten till antihjälten Willys rymdsaga och det är själva spelet som är hans berättelse.

Äventyret börjar första dagen på jobbet när Willy och hans skeppsdator Gladys söker efter skräp att transportera till återvinningsstationen. Det dröjer inte länge innan vår hjälte utför uppgifter långt utanför arbetsbeskrivningen.

Lönen för att slänga skräp betalas i gravitoniumjuveler som även går att erhålla från besegrade fiender. Juveler kan också utvinnas genom att förstöra stenblock och kristaller under din framfart.

Willy Jetman är, som namnet insinuerar, utrustad med ryggraket och det är en underhållande mekanik hela spelet är byggt kring. Raketen är lätt att använda, men svår att bemästra. Förbered dig därför på att bli utmanad.

Ibland får du kämpa både mot fällor och klockan för att få en vapenkupong…

Då du bara kan avfyra ditt vapen åt höger eller vänster blir raketfunktionen det enda sättet att bemöta hot från ovan. Du kan också bara utrusta dig med två vapen åt gången och behöver därför justera dina val efter miljö och fiendeflora.

Nya vapen kostar tacksamt nog ingenting. Istället behöver du hitta vapenkuponger som du löser in i automater. Kostnaden uppkommer när du ska uppgradera dina olika vapen och du kan redan från början se deras individuella maxnivå.

Ett av spelets starkaste kort är humorn och dess film- och animereferenser. Den skämtsamma tonen sätts tidigt med hur Willy gnabbas och blir tilltalad av sin skeppsdator Gladys redan i inledningen.

Blinkningar till spel som Mega Man och Metroid går rakt in i hjärtat och gör att jag faller pladask. Bossar och rollspelselement brukar ha den effekten på mig. Därför gläder det mig extra att musiken ligger flera snäpp över dussinmusik och ger mig det jag vill ha.

Spelet är precis lagom långt och höjer sin svårighetsgrad rejält ungefär i halvtid. Av detta skäl besöker jag ofta sparstationerna då de också återställer Willys hälsa.

När någon nämnde problem med binnikemask var det här inte riktigt vad jag väntat mig…

Willy Jetman: Astromonkey´s Revenge är en utmärkt korsning av de starkaste plattformstitlarna från 80- och 90-talet kryddat med modern speldesign. Jag blir extra känslosam över hur fint studion hedrar föregångare som bland annat Donkey Kong.

Spanska Last Chicken Games har alstrat en gedigen produkt och det återstår bara att gratulera. Det är en beundransvärd debut för en kvintett veteraner som egentligen bara ställde sig frågan om vad de själva skulle vilja spela. Ibland krävs det inte mer för en riktig fullträff.

2 kommentarer
  1. Krax
    • Kim Söderström Kim Söderström

Kommentera

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.