Recension: Untitled Goose Game [PS4]

Untitled Goose Game har varit lite av en bubblare på nätet under en ganska lång tid. Det har kommit upp till ytan då och då, lockat fram nyfikna blickar, skratt och fascination och sedan försvunnit lika fort. Många har nog förundrats över att ett spel med en så enkel idé har verkat så lovande, men det är inte helt ovanligt att de enklaste idéerna kan vara bland de mest effektiva. Men vad handlar egentligen Untitled Goose Game om då?

Till att börja med kan jag berätta att det är lika skrattframkallande som det är lättsamt. Du är en till synes helt vanlig gås, fast med ett ovanligt stort intresse för att terrorisera din omgivning. När jag säger vanlig gås så menar jag det näst intill bokstavligen. Du har nämligen inga specialförmågor, ingen direkt utrustning och ingen dedikerad hjälp i din framfart. Vad du har att tillgå är din näbb, din långa hals, dina vingar och din ovanligt starka nyfikenhet till hjälp. Men med hjälp av dem kan du komma långt.

Tactical Espionage Action Goose

Med ett enkelt knapptryck kan jag i rollen som gåsen bita mig fast i olika föremål, dra runt dem, placera dem på nya ställen och se hur omvärlden påverkas. Det låter kanske så enkelt att det är på gränsen till tråkigt, men tvärtom får effekterna av mitt handlande ofta klockrena effekter, framförallt på de människor som befinner sig i min omgivning. Det är exempelvis svårt att hålla sig för skratt när uppdragen består av saker som att du ska komma med på tv, lura en pojke att ta på sig fel glasögon, stänga in någon i ett garage eller helt enkelt anordna en picknick.

Något som gör mig extra varm inombords är det hantverk som verkar ha lagts ner på spelet. Grafiken är enkel men färgglad och charmig, och man har valt att skippa karaktärernas röster till förmån för ett berättande rörelsemönster, rörelser som får mig att tänka på exempelvis gamla stumfilmer av Charlie Chaplin eller Buster Keaton.

Som gåsen kan jag kvacka och väsnas men övriga karaktärer kommunicerar sina tankebanor genom enkla små ljud och pratbubblor där deras reaktioner och fokus för stunden visas. Blir jag exempelvis upptäckt när jag försöker ställa till med fuffens i butiken så möts jag först av ett utropstecken och sedan en bild på en kvast som ska användas för att fösa ut mig.

Musiken i spelet passar som hand i handske och påminner om den sortens lekfulla stycken som klassiska kompositörer så som Satie eller Debussy hade kunnat koka ihop under sina glansdagar. Vi möts av drömska och nyfikna pianostycken, perfekt pålagda för att fungera som förstärkande effekter när vissa händelser i spelet inträffar. En fröjd för örat helt enkelt.

Haters gonna hate som man säger

Men hur är det med det övriga innehållet? Jo, som nämnt ovan är ditt huvudsakliga uppdrag att ställa till med upptåg, något som ofta kräver en del tankeverksamhet. Du får en lista med saker du ska utföra, men ingen beskrivning på hur du ska genomföra dem. I de flesta andra spel hade det här kanske varit ett problem, men i Untitled Goose Game gör den sparsamma mängden handlingar du kan utföra i kombination med de relativt små nivåerna att det istället blir en underhållande ”prova-sig-fram”-princip man följer. Steget från att få en uppgift till att väl lyckas utföra den är en underhållande process och det är dessutom väldigt tillfredsställande när du väl lyckas.

Untitled Goose Game är inget avancerat eller särskilt djupt spel, men det har en nästan konstnärlig laddning över sig. En laddning som inte bara skapar spelglädje hos de som spelar det, utan även visar på en glädje hos de som har skapat det. Det är en trevlig liten pärla som jag varmt kan rekommendera.

2 kommentarer
  1. Ali
    • Jonny Lindmark Jonny Lindmark

Kommentera

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.