Recension: Trials Rising [PS4]

Spelutvecklarna RedLynx lanserade sitt racingspel med motocrosscyklar år 2000, och Trials Fusion (8/10) var det första som släpptes till en PlayStation-konsol för fem år sedan. Nu är den finländska spelstudion tillbaka med ett nytt kapitel om galna åkturer och festliga kraschlandningar.

För mig var Trials Rising ett till synes traditionellt racingspel vid första anblicken, men efter några krockar och felaktiga landningar ändrades min uppfattning relativt omgående.

Min resa att delta i lopp runtom hela världen börjar i USA och expanderas vidare om jag lyckas segra i en viss region. Branta kullar och vansinniga hopp kan leda till katastrofala situationer om jag råkar sätta landningen fel. Det handlar dock inte enbart om att komma i mål snabbt eller att ens nå dit, för att klara mig, behöver jag behärska balansen och dra lärdom av mina tidigare misstag. Däremot har jag roligt under färden och skrattar ofta åt mina missöden, vilka gestaltas utmärkt av spelets träffsäkra slapstickhumor.

Navigationen av crossen kräver noggrann precision, och om jag råkar landa på huvudet istället för hjulen är det mitt eget fel, eftersom kontrollen är mycket bra.

Den här landningen kommer att göra ont. Riktigt ont.

Efter att jag gjort framsteg och klarat av några lopp träder sponsorer fram med fina belöningar i bagaget om jag klarar av en extra utmaning i tävlingarna. Dessa prövningar uppmuntrar mig att kunna prestera bättre och eventuellt klå mina rekord för att få fler godbitar i form av kläder eller klistermärken. En särskild sponsor vill att jag ska agera som stuntman istället för vanliga lopp. Min personliga favoritbana är den geniala backhoppningen, där jag ska kasta mig av motorcykeln och färdas så långt som möjligt genom att träffa explosiva tunnor längs vägen.

Spelets rankningssystem belönar mig med lootlådor innehållandes kosmetiska prylar varje gång jag stiger i nivå, men givetvis kan jag inskaffa tryckmärken med insamlad valuta och därmed sätta bilder på mina kläder eller fordonen. Det är bara fantasin som sätter gränsen.

Den detaljerade grafiken är häpnadsväckande, och jag överraskas av att händelserna omkring mig inte saktar ned bildhastigheten. Jag imponeras att Redlynx placerar in objekt från de länder som banorna representerar, från Sveriges granskogar till Spaniens tomatfestival och dess enorma korgar innehållandes av ketchupens ursprungliga form.

Jag kan spela mot andra spelare online, eller lokalt mot upp till tre andra spelare samtidigt. Det går även att skapa egna banor, men de oförståeliga menyerna i banredigeraren gjorde mig uttråkad, och jag besvärades av krånglig navigation. Kontrollen i banskapandet hade passat bättre med mus och tangentbord på dator istället. Lyckligtvis finns det gott om välgjorda nivåer för mig att bränna däck på.

Bakre föraren: “Snälla, låt mig inte träffa lyktan!”

Trials Risings största styrka ligger i att det sätter underhållning före allvarlig tävlingsport, och jag har inte haft så roligt med motocrossar sedan Excitebike till NES. Tempot är högt, humöret är på topp och jag får oftast känslan av att köra “bara en gång till” fast det blir fler försök än beräknat. Det är enkelt att förstå och bara köra på, men betydligt svårare att bemästra fullt ut.

Mina rekommendationer av detta fartfyllda partyspel går ut till dyrkare av motorsport. Är lättsam humor något du uppskattar, kommer spelets akrobatiska bakåtvolter med komiska krascher tillfredsställa dig rejält.

2 kommentarer
  1. Alestes Alestes
    • Johan Lindros Johan Lindros

Kommentera

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.