Recension: Surgeon Simulator Anniversary Edition [PS4]

Den ordentligt skruvade kirurgsimulatorn från Bossa Studios gör storstilad entré på PlayStation 4. Originalspelet från 2013 bjöd på  makabra scener där flygande lungor samsades med yxor på operationsbordet och mängder av artificiellt blod.

När spelet släpptes till iOS i våras introducerades även nya, spännande ”operationer” och med detta i beaktande står det helt klart att utgåvan som PlayStation-spelare kan njuta av är den ultimata versionen. Här bjuds nämligen på samtliga transplantationsscenarion (allt från njurar till ögon) samt alla de utmanande platserna där operationerna skall utföras: i operationssalen, i sjukhuskorridoren, i en ambulans och såklart i rymden.

Spelaren ikläder sig rollen som Nigel Burke, den numera ökände, enarmade kirurgen som verkar vara en sådan där person som får blåtiror av att borsta tänderna. Precision är nämligen något som protagonisten verkar ha fötts utan vilket resulterar i att det till exempel är svårare att svara i telefon än att docka en rymdfärja. Telefonen hamnar titt som tätt på golvet med allt annat från skrivbordet. Problemen börjar med andra ord redan i receptionen på mottagningen, i operationssalen blir det värre – mycket värre!

Mycket av charmen i Surgeon Simulator består i att spelaren inte ges några som helst instruktioner i hur operationerna skall genomföras. Det är med andra ord bara att börja gräva på måfå i patienten med de tillhyggen som finns tillgängliga.

Även spioner behöver en kram då och då.

Oj, det kunde man inte tro att hammaren skulle komma till användning här!

En hjärttransplantation är den första utmaningen som erbjuds, och här går vägen till patientens hjärta genom en krossad bröstkorg (som helst demoleras med hammare eller yxa), avlägsnande av lungor (går bra att kasta på golvet) och sedan ett mindre ingrepp med kirurgisk precision (cirkelsåg går utmärkt) för att förpassa magsäck inklusive matstrupe till en bättre plats. Med inälvor på golvet, och kanske i patientens ansikte, är det dags att snabbt avlägsna hjärtat, kasta det och stoppa in ett nytt. Lyckligtvis behöver spelaren inte göra mer för att klara nivån – lungorna och det andra skräpet får någon annan trycka tillbaks i patientens vidöppna kropp!

För dig som inte spelat eller sett filmklipp från Surgeon Simulator handlar det alltså inte om att något behöver vara realistiskt utan snarare om att få spelaren att brista ut i gapskratt eller ett hysteriskt anfall. Det är stundom så absurt, groteskt och roligt  att jag måste bita mig i tungan för att inte börja skratta som en tok. Andra gånger är det frustrerande orättvist, svårt och elakt att jag hatar det av hela mitt hjärta och vill bryta sönder handkontrollen.

När jag lugnar ned mig och reflekterar över mina misslyckanden byts dock ilskan snabbt till beundran – spelutvecklaren har definitivt sett till att göra spelet svårt och orättvist enkom för att det är kul att retas. Ett bra exempel är den gröna sprutan som effektivt stoppar patientens blödningar – men om Nigels hand råkar nudda spetsen på sprutan drogas han istället ordentligt och skärmen svajar, målar regnbågar och flummar ut till den milda grad att det knappt går att fortsätta. För att retas med spelaren har utvecklaren såklart sett till att dessa sprutor ofta står samlade i ett glas – med kanylen uppåt. Alltid lika tacksamt i stressade situationer!

Även spioner behöver en kram då och då.

Som kirurg gäller det att välja verktyg med omsorg!

Jag har inte klarat mig igenom hela spelet men jag vet redan nu vad framtida aspiranter på en platinumtrofé har att se fram emot: korridortransplantationer där utrustningsvagnarna byts ut titt som tätt, ambulansoperationer där chauffören verkar göra sitt bästa för att träffa alla gupp och hål i marken och sedan till slut modern av alla transplantationer som utförs i tyngdlöshet i rymden; var lade jag skalpellen nu igen?

Det finns de som kallar Surgeon Simulator för ett partyspel med mörk, knäpp humor och jag kan inte annat än att hålla med – det är en vansinnesfärd genom grotesk humor och snedvriden anatomi. Uppskattar du ett knasigt spel med svårkontrollerad mekanik och sjuka situationer i äkta Monty Python-anda kommer du att stormtrivas i operationssalen. Tycker du däremot att det här låter konstigt och jobbigt kan du ju alltid sätta dig i soffan och skratta tillsammans med någon som spelar det!

Kommentera