Recension: Smoke and Sacrifice [PS4]

En moders villkorslösa kärlek till hennes barn brukar väcka ett inre mod, för att sedan ta sig an ondskans hejdukar enbart för sin avkommas säkerhet. Detta kurage har visats hos flera kvinnor i filmens värld, till exempel när frihetskämpen Sarah Connor försvarar sin son i Terminator 2.

I Smoke and Sacrifice spelar moderinstinkten en central roll för huvudkaraktären Sachi. Spelet inleds med att den fredliga byn tänker göra en uppoffring till Solträdet, vars kraftfält skyddar dem från livshotande kyla. Trots hennes motvilja mot prästernas krav, offrar Sachi sin förstfödde son genom att låta en laserstråle teleportera honom till gudarna.

En tid senare blir byn invaderad av monster och mamman använder strålen på sig själv för att hitta svar på varför trädet blivit försvagat, men också för att söka efter hennes son.

Sluta hacka på mig, din jättestora kyckling!

När jag kommer till den andra dimensionen är omgivningen allt annat än harmonisk. En bonde med gasmask informerar mig om att jag behöver tillverka en ljuslykta för att skydda mot den mörklila smogen, och även ett vapen för att försvara mig mot de hotfulla monstren.

Lyktan och mina tillverkade vapen slits under spelets gång, därför behövs dessa underhållas kontinuerligt. Tyvärr blir redskapen snabbt slitna och det blir frustrerande att använda mina insamlade prylar till reparation istället för att kunna tillverka något nytt. Om lampan slocknar börjar min ljusmätare att sjunka, vilket är den sista livlinan innan den giftiga röken gör mig långsam och döende. Jag förstod varför bönderna bar gasmasker första gången protagonisten avled av ångorna.

Vacker grafik och sorglig musik ger spelet en bitterljuv Tim Burton-känsla, vilket även passar den intressanta berättelsen om Sachi och hennes uppdrag. Men miljöerna blir enformiga i längden eftersom större delen av världskartan är enbart tundra och träskmark, med viss undantag av industriområden och vulkangruvor. Även om två träsk har olika namn så är de identiska till utseendet, tråkigt nog.

Att leta efter ingredienser till ett nytt recept under spelets gång är en kul skattjakt som höjer underhållningsvärdet. Det dröjer dock inte länge tills Sachis ryggsäck blir full och då måste jag antingen uppoffra något ätbart, eller att lägga en tillfälligt oviktig pryl i en upplåst kista. Vissa prylar kräver en gjutjärnsgryta eller en arbetsbänk för att tillverkas, och jag kan teleportera mig mellan platser med hjälp av stora tuber för att spara dyrbar tid.

Denna plats är perfekt för en Slayer-konsert och heavy metal.

Stridssystemet är mitt största bekymmer. Sachi attackerar långsamt och kan endast utföra tre slag åt gången, vilket lämnar henne öppen för fiendernas kraftiga motattacker. Jag måste äta något för att snabbt återställa förlorad hälsa, men oftast brukar maten ta slut på en gång eller så blir den härsken och försvinner av sig självt. När stora plåttroll och flygande robotar omringar mig i industriplatserna blir det ett mardrömsscenario, särskilt när provianten är minimal.

Smoke and Sacrifice är trots sina tydliga brister ett intressant äventyr, tack vare en gripande berättelse och ett glädjerus av att hitta nya recept. Jag tyckte också om att fånga fiender i fällor, och den bisarra bedriften att mjölka ett paralyserat spöke var en oväntad skrattfest. Det finns även en kul trofélista som är värd att kolla in om du känner för att ge spelet en chans, vilket jag även tycker att du ska göra om du gillar melankoliska rollspel.

Kommentera

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.