Recension: Rage 2 [PS4]

För runt 8 år sedan släpptes Rage, ett spel som jag hade längtat efter och som jag spelade igenom kort efter att det släppts. Jag upplevde det som ett väldigt underhållande spel – när dess buggar inte satte käppar i hjulen för mig vill säga.

Ett av mina starkaste minnen är det då jag hade rensat ut ett helt näste med busar för att sedan upptäcka att jag inte kunde lämna byggnaden jag befann mig i. Utgången hade nämligen beslutat sig för att sluta att fungera, och jag sprang desperat runt i lokalen en stund innan jag suckande fick ladda om en tidigare sparfil och göra om uppdraget. Men trots detta är nyfikenheten stor när jag nu ger mig in i uppföljaren.

Spelets handling kretsar kring livet i en postapokalyptisk öken och de människor som bor i de utspridda städer som finns där. Det är en kamp om överlevnad och i rollen som en kvinnlig eller manlig soldat vid namn Walker utför jag grovgörat åt mina kamrater.

Beväpnad med en högteknologisk rustning och lika futuristiska vapen slåss jag mot beväpnade gäng ute i vildmarken, jagar farliga mutanter i avlopp och framförallt organiserar jag motståndet mot spelets huvudskurkar; de högteknologiska skurkarna i The Authority, med General Cross i spetsen.

Sekunderna efter att den här bilden togs blev jag köttfärs.

När jag glider runt i diverse olika fordon och utforskar det imponerande ökenlandskapet, kan jag hitta högteknologiska bankvalv och skattkistor som låser upp nya förmågor i min rustning eller ger mig helt nya vapen att leka med.

Förmågorna är användbara och roliga att utföra. Min favorit är en kryddad uppdatering av rustningens sprint-förmåga som gör att jag snabbt kan glida fram till fienden och dela ut en närstridsattack med extra styrka. Jag uppskattar även den ganska blygsamma uppsättningen med vapen som låses upp i ett lagom tempo då det ger mig mer tid att sätta sig in i deras olika funktionsområden och uppgraderingar.

Striderna flyter på bra och de olika motståndarna bjuder på intressanta och underhållande beteenden. Det främsta exemplet på detta är de färgglada gäng man springer på titt som tätt, och vars medlemmar skriker, skjuter, springer, trillar eller lever rövare när de ser en. Det finns även gott om lite mer exotiska fiender i form av gigantiska mutanter, köttiga cyborger och slagkraftiga jätterobotar som bjuder på extra motstånd när man stöter på dem.

Hur hamnade jag här?

Tråkigt nog har Rage 2 ärvt problematiken från föregångaren med diverse buggar som dyker upp i tid och otid med olika resultat. De flesta är harmlösa och kan till och med få en att fnissa lite (som när jag och min bil startar på kanten av ett stup), medan andra är mer irriterande. Ganska tidigt i spelet får jag ett sidouppdrag som går ut på att besegra alla gängmedlemmar i ett industriområde. Efter att ha lagt en stund på att åstadkomma detta, visar det sig att en av skurkarna har buggat fast på ett oåtkomligt ställe, och jag får snöpligt gå där ifrån utan att ha lyckats med mitt uppdrag.

Trots problematiken med buggar har jag väldigt roligt när jag spelar Rage 2 och jag tilltalas av den färglada och spretiga estetiken som tar ut svängarna ordentligt i jämförelse med liknande spel i genren. Huvudkaraktärens rena och högteknologiska utrustning utgör även den en rolig kontrast till den smutsiga och silvertejpade arsenal de flesta av busarna bär, något som bidrar till att striderna laddas med en lustig stämning.

Om du känner för att sikta in dig på spelets huvudsakliga handling har du en lagom lång berättelse framför dig, men det finns även mycket att hämta i ökenlandskapets vackra vidder för den som vågar hoppa in i ett fordon och gasa iväg mot solnedgången.

Kommentera

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.