Recension: Pumpkin Jack [PS4]

Långt ifrån närmaste allhelgonahelg tar jag mig an plattformsspelet Pumpkin Jack, ett spel om en fördömd själ som besitter en pumpa med tillhörande kropp. Dömd till en evighet i djävulens klor erbjuds han ny framgång och frihet genom att besegra en trollkarl, och vips är jag på väg för att göra livet surt för såväl människor som monster.

Pumpkin Jack är ett verk av en soloutvecklare som verkar ha en förkärlek till plattformsspel av den äldre skolan. Den tydligaste kopplingen jag gör är till Medievil från 1998 som delar samma tematiska upplägg med mörka pittoreska miljöer och en läskig touch, lite som en animerad Tim Burton-film. Jag kan även känna vibbar av exempelvis Crash Bandicoot i vissa av banornas inslag.

Jack är ingen snäll typ, och trots att han inte direkt är bundis med djävulen uttrycker han sig på ett sätt som gör det svårt för mig som spelare att relatera till honom. Han är dryg mot de som hjälper honom, hotar folk till höger och vänster och lyckas inte riktigt fånga den där känslan av en riktig anti-hjälte som kanske var tänkt.

Varför vifta med en spade när jag kan vifta med en hagelbrakare?

Plattformshoppandet funkar som det ska och spelets nivåer är ofta uppdelade i olika delmoment, ett mönster som i princip hänger med spelet igenom. Dessa inleds ofta med ett renodlat plattformsmoment, följt av ett eller flera pussel där Jack använder sig av sitt mobila huvud för att lösa situationen. Ett och annat tävlingsmoment slängs även in i de flesta banorna, vilka utgör några av de roligaste inslagen i spelet. Sist men inte minst dyker det även upp sedvanliga bosstrider fram mot slutet av nivåerna.

Min favorit av dessa inslag är när jag tävlar med slottsvakten i en av banorna om att ta sig först fram till slottets port. Alla tar sig fram längs stadens gator på något som liknar en varsin dressin; jag för att ta mig in i borgen, de för att låsa porten för mig. Jack har en kamrat i form av en fågel som fyller olika funktioner, och just här agerar den målsökande missil och stör mina motståndare så att de riskerar att krascha. Det blir lite Looney Tunes över det hela.

Förhoppningsvis räddar fågeln mig om jag faller.

Titt som tätt uppvaktas vi av diverse oknytt som vill sätta stopp för mig. Jack kan försvara sig med olika vapen som jag låser upp efter varje ny besegrad boss. Slagsmålssekvenserna är ändamålsenliga, men inte mycket mer. Jacks attacker varierar beroende på vilket vapen han är utrustad med för stunden, men mängden attackmönster är relativt begränsade både för honom och mina motståndare. För det mesta är striderna väldigt lätta och bjuder inte på mycket motstånd.

Pumpkin Jack är ett välgjort spel där allting funkar som det ska, men det gör inte mycket av ett avtryck i en spelvärld där konkurrensen är hög. Vissa inslag sticker ut lite grann, men i det långa loppet krävs det en hel del mer nyskapande för att det ska göra ett namn för sig. För att vara skapat av en person är det trots allt en imponerande insats, och förhoppningsvis finns det mer att vänta sig i framtida projekt.

Kommentera

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.