Recension: No Sleep for Kaname Date: From AI: The Somnium Files [PS5]

No Sleep for Kaname Date: From AI: The Somnium Files är den tredje delen av Somnium-serien som följer polisdetektiven Kaname Date när han löser övernaturliga fall med brokiga karaktärsgallerier. För att få ut så mycket som möjligt av det här spelet bör du nästan ha spelat föregångarna, då de flesta tidigare karaktärerna återvänder och det refereras friskt till saker som hänt tidigare.

Den här gången är idolen Iris kidnappad och Date har i uppgift att hitta henne helskinnad. Precis som i de tidigare spelen handlar det huvudsakligen om en visuell roman med massor av pusselelement, även om det finns några actionbaserade sekvenser där du behöver tajma knapptryckningar.

Trots att berättelsen fortfarande är extremt skruvad och innehåller både konspirationsteorier och övernaturliga element så är det ändå ganska tydligt att denna tredje del inte skrivits av originalförfattaren Kotaro Uchikoshi. Dels är handlingen betydligt mer linjär och innehåller mindre våld, och dels så är den kortare än de tidigare delarna.

Upplevelsen är som sagt en interaktiv roman med grundläggande detektivarbete kring att utforska scener och intervjua olika personer. Om du är bekant med de tidigare delarna så känner du till somnium-scenerna där Kaname Date med hjälp av en maskin kan resa in i misstänktas psyken i sex minuter för att samla på sig ledtrådar genom att lösa diverse pussel.

Dessa sekvenser är tillbaka här, men blandas upp me ett välkommet tillskott, i form av escape room-scenerna. De påminner om traditionella escape rooms, där du ställs inför en dödsfälla eller motsvarande och måste fly genom att lösa en serie pussel och gåtor. De påminner mycket om de rum jag spelat i verkligheten, men också om de som Uchikoshi varit med och tagit fram i den eminenta Zero Escape-serien.

Jag nämnde tidigare att spelet är mer linjärt jämfört med föregångarna, men det betyder inte att det saknas alternativa slut. De är dock mer humoristiska avstickare som bjuder på en extra scen och sen kan jag med hjälp av flödesschemat gå tillbaka till där jag var. Här är de mest en källa till troféer för mig, och bidrar inte speciellt mycket till den övergripande berättlsen.

Hela spelet genomsyras av absurd japansk humor med ett ordentligt färgstarkt persongalleri. Date själv är besatt av porrtidningar och det nämns i var och varannan scen och är också en källa till övernaturliga förmågor som supersnabbhet i några scener. Även otaku- och idolkulturerna nyttjas flitigt där medelålders män är besatta av unga tjejer som sjunger och dansar eller klär ut sig till sjöjungfrur i caféer. Det blir aldrig speciellt vulgärt, men balanserar bitvis på gränsen.

Hela serien innehåller ju artificiella intelligenser som hjälper polisen att lösa fall och med tanke på den lavinartade utvecklingen av generativ och agentisk AI så känns den här delen mer aktuell än någonsin. Jag skulle till och med gå så långt som att tolka det som viss kritik mot utvecklingen och humanisering av AI.

På det hela taget är No Sleep for Kaname Date ett gediget pusselspel med en spännande och kul berättelse. Jag kan helhjärtat rekommendera hela serien, och de två första delarna är i skrivande stund kraftigt rabatterade.