Recension: New Super Lucky’s Tale [PS4]

Ända sedan tredimensionella plattformsspel dök upp under den andra halvan av 1990-talet har det då och då poppat upp nya spel, även om de på senare tid varit lite glesare mellan dem. För några konsolgenerationer sedan var ju plattformshjältarna till och med maskotar för respektive spelkonsol.

New Super Lucky’s Tale tar det klassiska receptet och moderniserar det till att passa dagens konsoler och alla små förbättringar som vi vant oss med. Den elaka katten Jinx och hans löjtnanter attackerar väktarna som mestadels består av rävar. Målet är en bok som tillåter resande mellan dimensioner. Lucky är lillebror till en av väktarna och dras iväg till en okänd plats.

Självklart är ingången till banorna en snurrande portal. Det är känt sedan länge.

Spelet består av en handfull världar som är uppdelade i ett fåtal banor. Dessa nivåer är en blandning av öppna tredimensionella spelvärldar, tvådimensionella banor där Lucky springer av sig själv och pusselbanor. Både variationen och bandesignen håller världsklass och konkurrerar faktiskt med ikoniska spel från andra plattformar.

En av sakerna som jag verkligen uppskattar är att Lucky har alla färdigheter som exempelvis dubbelhopp, svansattacker och att gräva ner sig under jorden direkt från första början. I synnerhet den sistnämnda förmågan känns nytänkande och banorna använder det på ett föredömligt sätt där du kan ta dig under hinder eller knuffa upp skatter som är delvis nedgrävda. Det enda du behöver låsa upp är kosmetiska kostymer som inte har någon påverkan på spelet i övrigt.

Bossarna är varierade och precis som verklighetens katter är de rejält skurkaktiga.

Pusselbanorna kommer även dessa i olika smaker. Det finns exempelvis klurighetsfokuserade nivåer där du ska knuffa statyer, medan labyrinter med en kula kräver mer precision. Plattformsbanorna har ett huvudmål och tre bonusmål att försöka uppnå. Bonusmålen handlar om att hitta gömda bokstäver, få ihop 300 mynt och hitta en dold boksida. Dessa bonusmål uppmuntrar utforskning av nivåerna, och vill du klara samtliga måste du undersöka varje vrå på banorna.

Kontrollerna är precis så tajta som de måste vara i ett plattformsspel och jag har varken kunnat skylla på kontrollerna eller kameran när jag tagit skada eller dött. Kameran är helt perfekt implementerad, där jag kan rotera och zooma för att anpassa vyn efter utmaningen. Övriga tekniska detaljer håller också måttet och den tecknade grafiska stilen, musiken och ljudeffekterna bidrar till det välpolerade helhetsintrycket. Till och med laddningstiderna är oväntat korta.

Någon mer än jag som läser detta med Hulk Hogans röst (även om namnet refererar till en annan fribrottare)?

Varje värld har ett tema, där cowboy-daggmaskar delar utrymme med wrestling-yetis och ett spöklikt nöjesfält. De popkulturella referenserna haglar tätt både i dialogen och bland spelets troféer och jag skrockar för mig själv när det dyker upp ordvitsar eller referenser till showbrottare från 80-talet.

Den gulliga stilen och den initialt snälla svårighetsgraden bjuder in även en yngre publik att spela det. Men låt dig inte luras, banorna som dyker upp efter avslutad berättelse bjuder på lite mer utmaning. Likt en Pixar-film finns det saker i New Super Lucky’s Tale som tilltalar både barn och vuxna.

Sedan jag fick recensionsexemplaret av New Super Lucky’s Tale har jag inte spelat någonting annat och jag får gå tillbaka till Jak & Daxter på PlayStation 2 för att hitta ett plattformsspel på PlayStation som jag har gillat så här skarpt. Slutet bjuder på en öppning för uppföljare och skulle det här bli en serie så får den rödklädda rörmokaren se upp, för Lucky är här för att stanna!

Kommentera

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.