Recension: Moving Out 2 [PS4, PS5]

De absolut bästa partyspelen är de som går ut på att samarbeta med vännerna i soffan på spelkvällarna. Det är något speciellt med att inte bara försöka vinna mot sina kompisar, utan istället utnyttja varandras styrkor och kompensera för gruppens svagheter genom välplanerade strategier och återkommande taktiksnack. Särskilt då det ofta urartar i total kaos och hjärtligt skrikande på varandra i ohälsosamt höga volymer.

Ohotad konung i denna genre är mästerliga Overcooked! 2 (9/10), men även en handfull andra titlar med lokalt samarbetsläge brukar återkomma på våra spelkvällar. Första Moving Out (7/10) var på god väg att bli ett av dessa, där vi på ett humoristiskt sätt fick hjälpas åt att bära soffor och kasta möbler till varandra hos en galen flyttfirma. På grund av alltför sladdrig kontroll och på tok för hög svårighetsgrad mot slutet, packade vi tyvärr snabbt tillbaka spelet i flyttkartongen efter att sluttexterna rullat förbi. Vi har aldrig känt suget att återvända till flyttkaoset sedan dess.

Flytten till PS5 bjuder på en marginellt snyggare fasad och möjligheten att flytta soffor med vänner över nätet.

Min förhoppning om att uppföljaren Moving Out 2 skulle vara mer förlåtande går i kras lika fort som alla lådor märkta ”ömtåligt” demoleras under våra första uppdrag. Svårighetsgraden är onödigt hög redan under äventyrets första banor. I kombination med oprecis kontroll, som förvisso leder till en hel del dråpliga situationer, upplevs uppdragen som alltför stränga utan tillräcklig marginal för komiska missöden åsamkade av total brist på precision.

Trots detta har vi mycket roligare än i föregångaren. Uppföljaren är nämligen fullpackad med variation, både sett till utmaning och spelmekanik. Efter att ha rivit ut all inredning från olika bostäder på några banor, får vi i senare uppdrag plötsligt flytta in och möblera ett hus istället. Därefter hamnar vi på en bondgård och tvingas valla djur till deras boxar, och måste hitta lösningar för att de inte ska fortsätta rymma gång efter gång. Vi börjar förflytta oss genom magiska portaler, dra jättelika batterier mellan laddstationer för att öppna nya vägar, flyga drönare, köra tåg och alla möjliga galna varianter på nya sätt att flytta möbler.

Roligast blir det när vi hittar en gigantisk slangbella. Då får jag springa runt inne i en lägenhet och dra möbler till rätt plats, samtidigt som jättelika soffor, bord och stolar slungas rakt in genom fönstren av medspelarna med slangbellan. Mycket krossat glas, tvivelaktig arbetsmiljö och möbler som studsar tillbaka via otroligt elastiska markiser blir det, och det är hur kul som helst även om vi tvingas försöka igen och igen.

Svenska översättningen är bättre den här gången, men skämten är så usla ibland att man vill dra packtejp runt munnen på karaktärerna.

Mellan alla skratt och galenskaper gör sig den obalanserade svårighetsgraden ändå påmind lite för ofta. Det är förvisso lätt att aktivera assistansläget som tar bort de värsta frustrationsmomenten i utbyte mot all din stolthet, men det är ändå ack så viktigt att hela sällskapet är på riktigt gott humör för att undvika en infekterad stämning efter alltför många motgångar.

Med rätt tålamod och tillräcklig kämparanda har vi ändå otroligt roligt med Moving Out 2. Det är långt ifrån lika finslipat som köksknivarna i Overcooked! 2, men lyckas ändå bjuda på underbara samarbetssessioner där alla blottar sina absolut värsta sidor mitt i all stress. Fast på ett bra sätt. Då det dessutom är fullpackat med fantasifulla, knasiga banor med imponerande variation, kommer detta flyttlass få en permanent plats bland våra spelkvällar en bra tid framöver.

Lämna ett svar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.