Recension: Mina the Hollower [PS5]

Yacht Club Games blev en av de första riktigt stora framgångarna på plattformen Kickstarter när de samlade in pengar till ett retrospel med 8-bitars grafik som var inspirerat av Duck Tales och Mega Man. Med facit i hand kan man lugnt konstatera att Shovel Knight blev något av ett fenomen som sedan dess har släppts till alla tänkbara plattformar, fått expansioner och uppföljare och spinoff-titlar. Nu är studion tillbaka med något helt nytt för första gången sedan 2013. Väntan på Mina the Hollower har varit lång och frågan är om spelet håller för pressen eller om utvecklarna har grävt ned sig själva?

Mina the Hollower är likt Shovel Knight ett retrodoftande äventyr med en grafisk stil som hämtar mer än lite inspiration från Game Boy Color-eran. Till skillnad från studions tidigare alster är Minas spel dock klart mer inspirerat av Zelda än av Mario och presenteras i ett så kallat top down-perspektiv där vi ser saker och ting ovanifrån.

Huvudkaraktären Mina är en så kallad Hollower (tänk så bra titeln passar!) som har förmågan att gräva ned sig i marken. Hon är dessutom en skicklig uppfinnare och har uppfinnit Spark-generatorer som sprider ljus på ön Tenebrous Isle. När dessa generatorer plötsligt slutar fungera måste Mina återvända till ön för att reparera dem, och där väntar ett äventyr som hon garanterat inte förväntat sig.

Från första stund ger Mina the Hollower en oslagbar känsla av att vara ett mytiskt, bortglömt spel från Game Boy-eran som plötsligt upptäckts. Allt från grafik, spelmekanik och musik har en härlig retrokänsla, och även om allt spelet gör definitivt inte hade varit möjligt på min gula Game Boy Color från 1999 är det ändå just känslan som är viktigast här.

Likt spel från en svunnen era kan utmaningen i Mina the Hollower också ofta vara av den högre graden. Under resans gång kan Mina besöka en rad olika bon och/eller baser där hon kan växla in föremål och skatter hon samlat på sig mot uppgraderingar och liknande saker. Om jag däremot faller i strid innan jag hunnit till ett bo (där spelet också sparas) förlorar jag skatterna och har ett försök på mig att ta tillbaka dem från platsen där Mina dog förra gången. Misslyckas jag med det är de borta för alltid och jag måste påbörja samlandet på nytt.

Fans av Souls-liknande spel (där jag absolut inte räknar in mig själv) känner säkert igen detta upplägg och i kombination med svårighetsgraden är det enkelt att dra parallellen att utvecklarna har inspirerats av From Software och har skapat ett 8-bitars Dark Souls med en mus i huvudrollen. Detta vore dock att undersälja Mina the Hollower å det grövsta. Spelets inspirationskällor är förvisso konstant närvarande, från tidigare nämnda Zelda till Castlevania, som definitivt har stått modell för spelets gotiska arkitektur och miljöer. Spelmekaniskt påminner det väldigt mycket om just Links diverse äventyr, kanske främst A Link to the Past och Link’s Awakening. När det kommer till spel att hämta inspiration från finns det oändligt mycket sämre alternativ.

Svårighetsgraden bör dock nämnas igen, för Mina the Hollower kan vara brutalt utmanande emellanåt. Det känns aldrig orättvist när jag förlorar en strid mot en boss, men det kan likväl bli frustrerande att missa en attack i sista sekund bara för att tvingas börja om från ett stycke bakåt i spelet. Känslan av att därefter lyckas besegra bossen är dock svårslagen. Yacht Club Games har lyckligtvis insett att alla spelare kanske inte är redo för denna typ av utmaning och de har en lösning på detta också.

Istället för en rad olika förutbestämda svårighetsgrader att välja mellan, kan jag redan från start välja ett antal olika modifikationer för spelet. Dessa kan jag ändra när som helst under spelets gång och de innefattar allt från att ge Mina mer hälsa och starkare attacker till att göra ett redan svårt spel ännu mer oförlåtligt med tredubbel skada eller att plocka bort sekundära vapen helt och hållet.

Alla dessa modifikationer finns alltså tillgängliga från start och är dessutom uppdelade i flera olika kategorier för att göra det enklare att hitta rätt. Utöver de modifikationer som förändrar spelmekaniken finns det dessutom ett gäng varianter som förändrar spelets grafiska utseende på olika sätt. Allt detta gör det möjligt att skräddarsy spelupplevelsen helt efter tycke och smak på ett sätt som få andra spel erbjuder, än mindre redan från start. Ett varningens finger höjes dock till de som gillar att samla PlayStation-troféer; att aktivera dessa modifikationer innebär också att troféer låses från just den valda sparfilen. Så om du bryr dig om troféer gör du bäst i att spela Mina the Hollower utan dessa alternativ, åtminstone första vändan.

Jag borde kanske inte vara överraskad över att Mina the Hollower är så bra som det faktiskt är med tanke på hur mycket jag älskar Shovel Knight-spelen men jag finner mig likväl fullständigt golvad av Yacht Club Games senaste skapelse. De har tagit Zelda-formeln och lyckats göra det till något eget som känns nytt och fräscht, vilket är minst sagt imponerande. Spelet är utmanande, vackert, och underhållande med en spännande berättelse och betydligt mer frihet än jag förväntade mig. Det innehåller också ett av de bästa soundtrack jag någonsin stött på i spelvärlden och detta är ord jag väljer med stor omsorg.

Mina the Hollower är kort och gott något av en måste-upplevelse och under ett spelår som redan har levererat tonvis med kvalitetstitlar kommer det tveklöst finnas med i debatten när Årets Spel skall koras i december. Yacht Club Games har gjort det igen!