Recension: Metal Gear Survive [PS4]

Efter sitt arbete med Metal Gear Solid V: The Phantom Pain (9/10), lämnade Hideo Kojima spelföretaget Konami och hans sorti blev uppmärksammat världen över. Trots att spelseriens grundare inte längre är involverad, fortsätter den vidare i det nya kapitlet Metal Gear Survive.

Historien börjar med en begravning till havs efter en attack vid Big Boss hemliga bas, där många soldater blivit dödade i strid. Min karaktärs kropp ligger i en öppen kista och jag får möjligheten att modifiera hens ansikte innan kistan kastas ner i havets djupa avgrund, men mystiken tätnar när jag plötsligt vaknar upp mitt i ingenstans.

Jag har kastats in i Dite, en sorts dimension som också är ett alternativt helvete i ett ödelagt ökenklimat. Det märkliga är att jag egentligen inte är död, utan har skickats in i ett hemligt uppdrag. När jag hittar ruiner från en bas får jag bekanta mig med superdatorn Virgil, och jag får snart börja springa ärenden åt maskinen för att kunna stärka lägret. Oftast handlar det om att ladda ner datafiler i en iDroid eller hitta andra människor någonstans i vildmarken, men tyvärr blir de flesta uppdragen enformiga ganska omgående.

Ett gäng med griniga kristallzombier är inte att leka med.

Det finns en farlig smitta i Dite och en person med den dödliga parasiten blir omvandlad till en Wanderer, en sorts zombie med glödande kristall som kranium. Monstrens goda hörsel gör dem farliga, men om jag håller mig utom synhåll går det utmärkt att smyga sig förbi dem. De klumpiga närstriderna gör det besvärligt för mig att kämpa mot de blodtörstiga fienderna, särskilt när de är flera i antal. Det blir dock lättare när jag får tillgång till skjutvapen men det krävs resurser för att tillverka ammunition.

En av de tuffaste utmaningarna är att hålla både hunger och törst i balans, så jag behöver hela tiden leta efter vatten och döda djur för att orka överleva. Men problemet är att mätarna sjunker väldigt snabbt och det är störande när jag är mitt i ett uppdrag. Mat och dryck måste även tillagas eller prepareras för undvika plågsamma sjukdomar.

Det är något bekant med den där hjälmen.

Dite är mestadels täckt av en dödlig dimma, vilket kräver en gasmask och syre för att kunna överleva. Eftersom spelvärlden är såpass stor, är det praktiskt att kunna använda portaler för att snabbt skynda sig tillbaka till basen på ett ögonblick. Dock tar en portal tid att starta och jag måste försvara den mot Wanderers under processen.

Jag kan tillsammans med tre spelare delta i uppdrag online genom att försvara en gigantisk borr mot flera vågor med monster. Jag tycker att det är roligare och mer tempofyllt än när jag spelar ensam, och dessutom är det praktiskt att jag kan ta med de insamlade produkterna till äventyret.

Po-ta-tis! Koka dom, tillaga dom i en gryta!

Mikrotransaktioner är ett ökänt begrepp i tv-spel numera, men den bittra girigheten når nya höjder här. För att kunna börja spela med en ny karaktär, måste jag antingen radera min befintliga sparade avatar eller betala ett mindre belopp för en ny.

Mina första intryck av Metal Gear Survive är att det liknar The Phantom Pain rent utseendemässigt och till viss del i spelmekaniken, men det märks ganska snabbt att Konami borde ha haft Kojima kvar ombord. Berättelsen saknar djup, de brungrå miljöerna är monotona och spelet har inga karismatiska karaktärer som gör Metal Gear-serien så speciell. Resultatet blir ett halvdant äventyr där nackdelarna tyvärr tar överhanden ifrån de goda partierna. Att låta fyra spelare kämpa mot fiender online är faktiskt spelets bästa behållning, men jag hade hellre velat kämpa mot styrkor från XOF, Foxhound eller andra kända fiender från tidigare spelen i serien istället för zombier.

Kommentera

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.