Recension: Enigmatis 3: The Shadow of Karkhala [PS4]

Den polska studion Artifex Mundi har de senaste åren konverterat en stor del av sina spel till PlayStation 4 och den gemensamma nämnaren är undergenren ‘hitta dolda föremål’ till äventyrsspelsgenren. Enigmatis 3: The Shadow of Karkhala går av avnjuta som ett fristående spel, men berättelsen är en direkt fortsättning från förra delen och du får ut det mesta av den om du redan spelat de två första delarna.

I Enigmatis-serien spelar du en kvinnlig detektiv som jagar en seriemördare. Självklart visar sig fallet ha övernaturliga inslag där mördaren försöker släppa fri en ond ande som fångades för länge, länge sedan.

Här får du massor av munkar, men helt utan socker eller äppelmosfyllning.

Den här gången leder jakten till ett kloster beläget bland snöklädda toppar i Himalyas bergskedja. Om du är bekant med Artifex Mundis spel känner du till upplägget med ett klassiskt äventyrsspel där du letar efter användbara föremål och platser du kan använda dem på. Dessa kryddas med dolda föremål-scener och olika pussel och gåtor du måste lösa för att komma vidare. De enda nyheterna i jämförelse med andra spel i genren är att du har en bevistavla där du grupperar ledtrådar för att dra olika slutsatser och driva berättelsen framåt och att du från din inventarieskärm kan zooma in på utvalda föremål och manipulera dem direkt där.

Berättelsen är spännande och höjer spelupplevelsen för mig, men det finns några saker jag stör mig på. Jag tycker exempelvis att det finns oväntat få platser i spelet och de flesta av skärmarna återanvänds för flera problem som måste lösas under spelets gång. Det som sänker betyget mest är dock de annars så underhållande scenerna med dolda föremål. Cirkeln jag använder för att ringa in rätt föremål är alldeles för känslig och det händer flera gånger att jag hittat rätt föremål men det registreras som en felaktig gissning då objektet måste befinna sig helt rätt inom ringens omfång.

En vy som vanligtvis bjuder på så mycket glädje och sätter observationsförmågan på prov.

Flera av scenerna där jag ska leta efter gömda prylar är dessutom så plottriga att det inte går att urskilja vad sakerna är. Vid flera tillfällen tvingas jag lämna det bekväma soffan och sitta på en pall framför skärmen för att få en bättre detaljvy. Innan du klagar på min syn eller på att jag har för liten TV, vill jag poängtera att detta aldrig hänt i de andra Artifex Mundi-spelen jag spelat på samma TV och i samma soffposition.

Vanligtvis brukar de gömda sakernas ledtrådar bjuda på tvetydigheter där jag inte vet om ‘bat’ betyder att jag letar efter en fladdermus eller ett slagträ, men i en av scenerna ska jag leta efter specialföremål inom fotografering. Svårigheten för mig blir att försöka förstå vad termerna kan tänkas representera och gör att jag inte hittar själva föremålet i röran.

De andra pusslen och gåtorna är överlag både underhållande och logiska, och du bjuds på variationer av både finn fem fel och 15-spel. I grund och botten är Enigmatis 3: The Shadow of Karkhala ett helt ok spel, där flera irritationsmoment dock drar ned helhetssynen på spelet.

Kommentera

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.