Recension: Battlefield Hardline [PS4]

Visceral Games har en något otacksam uppgift när det kommer till lanseringen av Battlefield Hardline. Det är första gången som utvecklarna har varit ansvariga för den storsäljande spelserien, och de har dessutom den adderade pressen på sig att sjösätta ett spel som faktiskt fungerar online, till skillnad från Battlefield 4.

Visceral har utöver detta sina största meriter i utpräglade enspelarkampanjer, till exempel Dead Space. Det erbjöds förvisso flerspelarlägen i de två uppföljarna, men de var de aldrig så pass framstående att de kunde påstås vara säljargument för spelen.

Tanken av att Visceral Games skulle ta tag i en Battlefield-kampanj var dock något som tilltalade mig, då serien egentligen inte haft ett riktigt underhållande enspelarläge sedan Bad Company-spelen. Deras idé att implementera en kampanj som påminner om en tv-serie om poliser kändes även detta som ett intressant grepp, förutsatt att det implementeras på rätt vis.

Tyvärr är berättelsen väldigt slätstruken och förutsägbar, och även om de ibland satsar på att vara medvetet stereotypisk ibland lyckas de inte gå tillräckligt långt med överdriften. Spelaren iklär sig rollen som den kubanskfödde Nick Mendoza som är en ung och framgångsrik polis i Miami. Det dröjer inte länge förrän misstankar om korrumperade kollegor dyker upp, och givetvis hamnar Nick i knipa i samband med detta.

De förutsägbara svängningarna i berättelsen haglar och karaktärerna etableras inte på ett vis där jag känner att jag bryr mig om vad som händer. Detta tillsammans med det faktum att kampanjen i princip har förvandlats till ett smygspel gör att jag inte riktigt fastnar för enspelarläget alls.

Visceral tycks ha inspirerats av Far Cry-spelen till en viss grad eftersom spelaren uppmuntras att studera fiender på avstånd för att sedan avverka dem på ett så tyst vis som möjligt. Det är ju förvisso logiskt eftersom Nick faktiskt ska stå för lagen och rättvisan, men det är inte särskilt kul att smyga runt och sätta handklovar på varenda bov du ser.

Flerspelarläget bjuder dock på betydligt mer underhållning, som sig bör i ett Battlefield-spel. Hardline erbjuder det klassiska Conquest-läget för den som vill få en någorlunda traditionell Battlefield-upplevelse, men har även en del nya och intressanta lägen.

Jag hade utan tvekan roligast med Hotwire som i princip är en variation på Conquest, fast kontrollpunkterna är bilar istället för områden. Detta betyder att du måste stjäla en bil och hålla dig rörlig på kartan för att kamma hem poäng, och samtidigt undvika fiendestyrkor som tycker att just din bil är det absolut roligaste att skjuta på.

Heist är också ett underhållande spelsätt, där polisstyrkan ska förhindra tjuvsidan att stjäla pengar och rymma med dem. Ett par av dessa kartor skapar upplägg för härliga Heat-inspirerade sekvenser i täta stadsmiljöer och med jämnt balanserade lag är detta också ett väldigt bra nytillskott i onlineutbudet.

Till skillnad från förra bidraget i Battlefield-serien fungerar faktiskt onlinedelen i princip felfritt. Jag har upplevt enstaka tillfällen där lagg har legat bakom mina dödsfall (intalar jag mig själv åtminstone), men jag har aldrig blivit utsparkad från en match eller haft några problem att ansluta. Detta är en imponerande förbättring jämfört med Battlefield 4.

Det största problemet jag har med flerspelarläget är att det inte riktigt känns som Battlefield på något vis. Det innehåller relativt stora kartor och flertalet fordon, men det känns ändå lite mer småskaligt än bataljerna från tidigare spel. Vid vissa tillfällen är detta dock en positiv sak, när det uppstår täta strider inne i stadsområden, men i slutänden saknar jag ändå de militära fordonen som bidrar väldigt mycket till dynamiken i striderna.

Det hade förstås varit felaktigt att slänga in stridsvagnar och kanonbåtar i ett spel med polistema, även om vissa polisstyrkor säkerligen hade tackat och tagit emot. Battlefield Hardline blir dock lite lidande av detta till slut, och det känns som att Visceral har försökt pressa in fyrkanten i det runda hålet. Det är absolut ett underhållande spel, men det är längre mellan topparna än vad det har varit förr.