Selfloss är ett pusseläventyr som handlar om sorg och saknad. Berättelsen utspelar sig i ett drömskt landskap där en mystisk infektion härjar och där det förekommit skärmytslingar mellan jättar och människor. Du axlar rollen som en gammal man som lärt sig ritualen kring självförlust, att hjälpa andra komma över djup sorg och förlusten av någon som står dem nära.

Miljöerna är dystra och bjuder på bleka färger med mycket grått och brunt och har inslag av slavisk mytologi. Till exempel dyker den klassiska häxan Baba Yaga med sitt hus på kycklingben upp i ett senare kapitel.

Det finns spel som på ytan är så enkla och intuitiva att jag klickar med dem direkt. Det är inte alltid de håller i längden, men det känns alltid lätt att plocka upp dem och komma igång. Vampire Survivors kvalar definitivt in i denna kategori, men det visar sig ganska snabbt att det finns mer bakom fasaden än bara en okomplicerad yta.

Du är en vampyrjägare som utrustats med ett startvapen och en startförmåga. Kontrollerna är lika enkla som de är få, du går med vänster analogspak och sen är det slut på kontrollinstruktionerna. Det första vapen du har är en piska som snärtar till automatiskt i den riktning du rör dig, men när du dödat de första fienderna och plockat upp en handfull erfarenhetskristaller dyker det upp ett val av uppgraderingar till vapen du har, nya vapen eller andra passiva förmågor som hjälper dig att dräpa fler av vampyrens bundsförvanter.

Jag fick alla nedladdningsbara expansioner i recensionsexemplaret och de integreras sömlöst i spelet så en liten brasklapp utfärdas att jag kan referera till saker som inte är en del av basspelet.

I takt med att åren och konsolgenerationerna passerar har diskussionen om preservering av spelhistoria blivit ett alltmer relevant ämne. Ganska nyligen har digitala butiker för både Wii U och Xbox 360 stängts ner, vilket har lett till att många spel inte längre är tillgängliga att köpa och det finns därmed inga 100 procent lagliga vis att få uppleva delar av vår spelhistoria längre.

Ju längre bak vi kikar i tiden, desto fler luckor finns det, men det finns lyckligtvis aktörer som försöker täppa igen vissa av dessa hål. En av dessa heter Antstream Arcade, och det är en streamingtjänst som redan har funnits ett tag på andra plattformar men som nu slutligen har tagit steget till PlayStation. Med löften om över 1300 tillgängliga titlar med i abonnemanget kastade jag mig in i vimlet av spel för att hårdtesta tjänsten.

Ända sedan Mana-serien kom till som en sorts spin-off på sitt storasyskon Final Fantasy har den levt något av ett tufft liv. Efter att ha fått en relativt stark start har serien kämpat lite med att hitta sin identitet på rollspelshimlen, vilket har märkts på såväl spelarnas omdömen som spelens stundvis plottriga release-schema. Många skulle nog ändå våga påstå att serien sitter på något speciellt, så det lär definitivt finnas en nyfikenhet kring Visions of Mana, den första titeln i huvudserien sen 2006 års Dawn of Mana. Nu är spelet här, och jag har gett mig in i dess färgglada universum.

Spelets handling kretsar kring det stora manaträdet, ett träd vars magiska krafter håller världen vid liv och förser människorna med de resurser de behöver för att överleva. Kruxet är bara att även trädet behöver energi för att överleva, vilket det får av att absorbera livskraften hos ett bestämt antal individer vart fjärde år. I samband med ritualen besöker en älva varje by för att utse de utvalda, vilket ses som en stor ära av invånarna som utöver detta krav lever väldigt sorglösa liv.

Det är nog ingen överdrift att säga att jag inte har någon större investering i Warhammer, oavsett om det gäller fantasyvarianten eller science fiction-världen som målas upp i Warhammer 40,000: Space Marine II. Världarna och berättelserna som skildras är fascinerande, men känns snudd på ogenomträngliga med tanke på alla böcker och annat källmaterial som finns.

Lyckligtvis finns det spel som just Space Marine II, som ger mig en ingång i denna täta fiktiva värld genom att erbjuda en ganska lättillgänglig actionrökare där jag både kan suga åt mig av intressanta teman medan jag klyver horder av anstormande fiender.