Det som brukar kallas den åttonde konsolgenerationen går mot sitt slut och Ghost of Tsushima har av många beskrivits som generationens svansång och sannolikt ett av de sista PlayStation 4-exklusiva spelen. I grund och botten är det ett actionäventyr med en hel del inslag av smygande, och det är nästan omöjligt att inte tänka på Assassin’s Creed-serien då likheterna bitvis är slående.

Det allra första intrycket jag får när jag startar spelet är hur magnifika och dramatiska miljöerna är. Redan under förtexterna rider jag genom en gul blomsteräng där varje blomma vajar i vinden. Ön Tsushima där berättelsen utspelar sig bjuder på japanska röda lönnträd med sakta fallande löv, täta bambuskogar, klippor och vattenfall och i norr finns snötäckta vidder. Sett till spelvärlden är det kanske det snyggaste spelet jag än så länge spelat.

Neversong var från början ett litet Kickstarterprojekt startat av Atmos Games och Serenity Forge med indie-utvecklaren Thomas Brush i spetsen, tänkt att fungera som en spirituell uppföljare till Brushs tidigare spel Coma. Efter att ha varit ute ett tag till datorspelarnas fördel har det nu landat som konsolversion.

Temat är tungt, svårgreppat och sätter redan i början av spelet en dyster stämning som ligger över handlingen likt en våt filt. Det är en annorlunda vinkel som väcker intresse genom sin för mig charmiga design och enkla upplägg.

Det är nu slutligen dags. Alla som har hungrat efter Sucker Punchs samurajäventyr i Ghost of Tsushima kommer nu äntligen att få sitt lystmäte denna helg. Vi fick till slut recensionskoden denna vecka, och Jesper kämpar tappert med detta mastodontuppdrag.

Även om samurajer inte skulle falla dig i smaken finns det ju ingen brist på spel att sysselsätta sig med, och det pågår därför en hel del annat i redaktionen också.

Roguelike-genren är ett fenomen som har vuxit rätt ordentligt i popularitet under de senaste åren. Neon Abyss är den kinesiska spelstudion Veewo Games första titel i genren och det märks tidigt i spelet att de nog har hämtat mycket inspiration från genregiganter såsom The Binding of Isaac och Enter the Gungeon, något jag finner lovande.

I motsats till inspirationskällorna är Neon Abyss huvudsakligen upplagt som en tvådimensionell skjutare, fast med klassiska roguelike-element såsom stora mängder slumpmässig utrustning, slumpgenererade nivåer, bossar och snabba spelsessioner. En värld är uppbyggd av ett antal nivåer där den sista huserar en förbestämd slutboss. Nivåerna som passeras innan dess handlar egentligen bara om att bygga upp sin utrustning till den grad att världens slutboss är möjlig att klara av. Dessa är nämligen betydligt mycket svårare än de halvbossar som jag springer på under resan dit.

De senaste åren har det inte gått överdrivet bra när gamla japanska 2D-rollspel har moderniserats för att tilltala sina åldrade fans och hitta en ny publik. Inte ens när det lagts energi på att skapa nya japanska titlar i 2D för att förföra oss med sin nostalgi har det räckt hela vägen för mig.

Tack och lov har lösningen alltid varit lika enkel som genialisk och rört sig mitt framför näsan på oss. För vad kan göras om inte ens japanerna kan få till bra spel enligt koncept som de själva har skapat? Just det… Låt en icke-japansk studio hylla genren med egna tolkningar!