Förhandstest: Call of Duty: WWII

En av tidernas längsta spelserier startade med en historielektion genom att ta med spelarna till andra världskriget, mitt i de intensiva eldstriderna. Efter fjorton år och en handfull moderna delar i bagaget har Activision tillsammans med utvecklarna Sledgehammer Games återvänt till originalkonceptet som gett serien dess namn.

Call of Duty: WWII är det fjortonde spelet i ordningen. Det utannonserades i slutet av april 2017 och ska lanseras 3 november 2017 till PlayStation 4. Under helgen fick jag ett smakprov på dess flerspelarläge i den stängda betan och nu när dimman av krutrök har lagt sig för tillfället har det blivit dags för mina första intryck.

Mina förberedelser innan besöket på slagfältet var minst sagt intressanta. Jag fick välja mellan fem olika divisioner och få exklusiva egenskaper för den valda kategorin, och för varje befordran fick jag tillgång till nya förmågor. Valmöjligheterna var överraskande många och jag gillade att kombinera vapen tillsammans med de hjälpmedel som låstes upp varje gång min rank steg i nivå.

Putsa pipan i din M1 Garand, för du kommer att avlossa massor av skott!

Det fanns fem olika typer av matcher att spela under den tid betan pågick och det imponerande höga tempot i eldstriderna höjde min puls ordentligt; det fanns inte en enda uns av tristess. Jag tyckte även om att omedelbart hoppa in i kriget igen efter att ha skjutits ihjäl sekunden innan, det kändes som att jag kunde fortfarande behålla fokus och känna att jag gjorde nytta för mitt lag.

Personligen tyckte jag mest om att hålla zonen inom en tidsgräns i Hardpoint och även det snyggt konstruerade War, där ena laget ska forcera sina trupper genom motståndarnas korseld.

När det gäller kontrollerna, tyckte jag att det var krångligt att kasta granater eftersom funktionen växlade knappar mellan matcherna. Under det ena scenariot var det L1 som gällde men i nästa omgång byttes det till R1. Inför det färdiga spelet hoppas jag att denna förvirring åtgärdas med enbart en knapp för att slänga explosiva ämnen.

Seriens återkomst till andra världskriget och det praktiska i dess enkelhet övertygar mig att Call of Duty: WWII möjligtvis kan bli ett av de bästa kapitlen i dess historia. Nu när betans sista patron blivit avfyrad ser jag fram emot den fullständiga produkten. Blir dess framfart lika slagkraftigt som i detta första test, kan det förhoppningsvis bli en kandidat till årets spel.

Har du testat den stängda betan? Vad tyckte du?