Mina första timmar med Criminal Girls: Invite Only

Det minst sagt kontroversiella spelet Criminal Girls: Invite Only damp ned hos redaktionen för ett tag sedan och frågorna hopade sig. Ska man spela ett sådant här spel? Varför gör japanerna så konstiga saker? Ska vi recensera det? Det finns ju bara ett sätt att kunna svara på alla dessa frågor, någon måste våga att prova spelet helt enkelt – men vem?

Ja ja, jag erkänner – jag frågade efter ett recensionsexemplar. Anledningen är helt enkelt den att jag är född optimist och vägrar tycka illa om något innan jag har provat det.

I den här nya typen av inlägg tänkte vi utforska möjligheten att snabbt komma ut med den första känslan som ett spel ger oss. Målet med detta är att ge dig som läsare ett första intryck av spelet, specifikt när det kommer att innebära en omfattande tidsinvestering att ta sig igenom. På PSbloggen försöker vi alltid spela igenom hela spelet innan vi skriver en recension, något som ibland kan ta lite tid eftersom vi har andra jobb också. Den här typen av inlägg blir på så sätt ett slags minirecension av spelets allra första timmar som åtminstone ger dig en indikation på hur spelet är.

Criminal Girls: Invite Only är ett rollspel sett ovanifrån där jag tar mig an rollen som någon slags fångvaktare och uppdraget består i rehabilitering av ett gäng upproriska, unga kvinnor. Berättelsen börjar i ett fängelse i närheten av helvetet där fyra av fångarna precis har flytt. Självkart vaknar min karaktär upp med minnesförlust och får till uppdrag att fånga och ta tillbaks rymlingarna.

Spelet har fått väldigt mycket negativ kritik på grund av sättet som man utvecklar karaktärernas nya färdigheter, detta sker nämligen genom att aga dem för att ta kål på de osunda begären som flickorna har inom sig. Även om jag ser mig som härdad när det kommer till japansk galenskap håller jag med om kritiken. Det borde finnas andra sätt att presentera det här spelläget på – det känns onödigt på något sätt.

För att göra saken ännu värre är den europeiska och amerikanska versionen så kraftigt censurerad att det nästan är löjligt. Den rosa dimman som ska skydda oss västerlänningar mot grafiskt snusk är bitvis så påtaglig att inget annat syns än just dimman.

Här finns det ingen rosa dimma, då blir det enklare att slåss!

Här finns det ingen rosa dimma, då blir det enklare att slåss!

Själva spelmekaniken bjuder dock på en rejäl överraskning där det under ytan bubblar av nytänk blandat med traditionella rollspelsingredienser. Spelet är turordningsbaserat, vilket inte är ovanligt för genren, men där Criminal Girls: Invite Only skiljer sig ordentligt från mängden är att det endast går att välja en attack per omgång. Inför varje omgång presenteras de fyra stridande karaktärernas olika handlingar som de tänker utföra men det går endast att välja en av dem! Detta bygger upp en spänning inför varje ny del av striden då det är omöjligt att förutse hur allt ska sluta.

Jag har fortfarande många timmar kvar med Criminal Girls: Invite Only, men inledningsvis har det varit en positiv upplevelse.

Skriv gärna vad du tycker om det här upplägget (Mina första timmar med…) och varför inte vädra dina egna åsikter om spelet, tänker du spela det?

5 kommentarer
  1. motz motz
  2. Quint Quint
  3. Martin Svennberg Martin Svennberg
    • Quint Quint
  4. motz motz

Kommentera

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.