PSbloggens årslista 2019: Årets spel

Den kanske mest intressanta listan varje år är förstås vilka spel vi på redaktionen rankat högst och det har varit den jag sett fram emot mest även sedan jag blev skribent på PSbloggen. En del spelmedier har framhävt 2019 som ett svagt spelår, medan vi på bloggen tycker att det har varit ett osedvanligt starkt år!

Nu ska vi inte hålla dig på halster längre, utan läs, njut och kommentera oavsett om du håller med eller vill lyfta fram något eget spel.

10. Sayonara Wild Hearts

Jesper:
En del spel lyckas med konststycket att fullkomligt trollbinda mig och få mig att känna mig engagerad, upprymd och helt uppslukad på samma gång. Sayonara Wild Hearts tillhör den kategorin och jag älskar det höga tempot, de surrealistiska övergångerna och den underbara musiken. Beskrivningen av spelet som ett interaktivt musikalbum passar synnerligen väl in och det är en av mina starkaste spelupplevelser 2019.

9. PC Building Simulator

Martin:
Det var länge sedan jag arbetade i högt tempo och njöt av det i ett spel. PC Building Simulator (9/10) lyckas dock med att vara avkopplande samtidigt som det utmanar min simultankapacitet och min organisationsförmåga. Att det sedan tar mig tillbaka till tiden som PC-byggare, gör att jag inte kan annat än att älska känslan som detta spel skänker mig.

8. Wreckfest

Jonny:
Ett av mina favoritspel från ungdomen var Destruction Derby från 1995, ett spel där fokuset låg på lika delar racing som tillknycklande av karosser. Sedan dess har många liknande spel kommit och gått, utan att väcka samma glädje hos mig, tills det att Wreckfest släpptes till PlayStation 4 2019. Racing har aldrig varit så kul som nu.

7. Judgment

Johan:
Förväntningarna var höga på vad Yakuza-teamet skulle åstadkomma efter de knöt ihop Kiryus berättelse i Yakuza 6, och trots detta lyckades de överträffa dessa förväntningar på nästan varje punkt. En väldigt stark berättelse blandat med en del av de sedvanligt knasiga sidoaktiviteterna resulterar i en av årets bästa spelupplevelser.

Kristoffer:
Jag kommer nog aldrig att tröttna på den gravallvarliga tonen som blandas med överdriven action och extremt löjlig humor i perfekt harmoni som bara ett spel i Yakuza-universumet kan leverera. Även utan Kiryu och Majima har jag oförskämt roligt med en av årets bästa spelupplevelser.

6. Simulacra

Martin:
Att tillbringa 2-3 timmar framför en telefon är väl en företeelse som inte är speciellt unik i dagens samhälle. Men att använda den som gränssnitt för ett spel där jag får bekanta mig med ett kidnappningsdrama och en riktigt mörk sida av internet är inte annat än genialt. Berättelsen är så pass interaktiv att den emellanåt lämnar mig med verkliga skuldkänslor för ett dåligt val jag har gjort.

Om du inte har givit Simulacra (9/10) en chans, rekommenderar jag att du tänker om och investerar några timmar av ditt liv för att uppleva detta mästerverk.

5. Control

Johan:
Finska studion Remedy levererar på nytt en upplevelse med ruskigt tät stämning, spännande berättelse och färggranna karaktärer. Denna gång lyckas de även implementera ett stridssystem som matchar den actionnivå som spelet håller, och detta har ofta varit deras akilleshäl i tidigare spel. Nu är det snarare en av de starkaste aspekterna i detta sällsynt slipade verk. Konsolversionernas prestandaproblem till trots är Control årets tveklöst starkaste upplevelse för mig.

Kristoffer:
Att Control är ett av Remedys svagaste spel men ändå lyckas smuggla sig in på listan bland årets bästa spel är ett kvitto på hur extremt hög lägstanivå studion har.

4. Life is Strange 2

Fredrik:
Dontnod verkar ha kämpat lite i uppförsbacke med Life is Strange 2. Redan efter första episoden började klagomål hagla på nätet. Folk var missnöjda med riktningen spelet tog och saknade Max och Chloe. Det i kombination med en osedvanligt långsam väntan mellan episoder verkar vara de största klagomålen. Jag kan stämma in i klagokören när det kommer till lång väntan mellan episoder, men när det kommer till karaktärer och handling har jag inte många negativa ord att komma med. Sista avsnittet kom för någon vecka sedan och jag känner mig fortfarande golvad av hur väl Dontnod knöt ihop handlingen, med lagom många nickningar tillbaks till första spelet. Det enda jag kunde önskat mig var att det inte tog 15 månader från början till slut.

Johan:
Dontnod etablerar sig mer och mer som den studio som är skickligast på att leverera gripande människoöden i spelform, och Life is Strange 2 befäster detta med all önskvärd tydlighet. Trots att släppschemat för episoderna var på tok för utdraget var det ändå en spännande och emotionell resa att följa brödernas kamp mot omöjliga odds och ett polariserat samhälle.

3. Sekiro: Shadows Die Twice

Johan:
Varje gång det kommer något nytt från From Software är det ju en högtidsstund, och samma gäller förstås för Sekiro: Shadows Die Twice (10/10). Toppklassig design på alla fronter är standardförfarande för dessa mästare i branschen. I ärlighetens namn fångade det mig inte riktigt lika hårt som jag förväntade mig eller hoppades, men det är fortfarande ett av årets bästa spel utan tvekan.

Jesper:
Sekiro: Shadows Die Twice tar positiva egenskaper från From Softwares tidigare spel som Dark Souls-serien och Bloodborne i form av fantastisk bandesign, en värld som håller ihop och underbara och samtidigt fruktansvärda bossar. Allt rollspelande är bortskalat och det som finns kvar är ett färdighetsträd. Vill du ha mera livspoäng? Döda fler bossar. Om du aldrig lärt dig parera i spel så är det dags nu. Det finns strider och bossar som är otroligt svåra om du inte lär sig att parera i tid. Det här är årets spel alla kategorier för mig. En gripande och oväntat stark berättelse kombinerat med den tajtaste action jag stött på i år.

2. Resident Evil 2

Jonny:
Skräckspel ligger mig varmt om hjärtat, däribland serien Resident Evil. Det var därför med skräckblandad förtjusning som jag inväntade nytolkningen av ett av mina favoriter i spelserien, Resident Evil 2. Jag blev inte besviken.

Kristoffer:
Den påtryckande skräcken av att höra tunga fotsteg från en odödlig tyrann som ständigt närmar sig långsamt, känns både mer stressande och obehagligt än att spela Resident Evil 7 med VR-headset. Detta i kombination med klassisk pussellösning när den är som bäst resulterar i ett rent mästerverk!

1. Death Stranding

Fredrik:
Hideo Kojima har lyckats med att få den mest triviala sysslan i ett spel att kännas tillfredsställande – att hämta och lämna av paket. Death Stranding skulle reduktivt kunna beskrivas som en serie av hämta-och-lämna-grejor-uppdrag med mycket vandrande mellan platser, men det är att göra spelet en otjänst. Världen och miljöerna som byggts upp är spännande, kluriga och intressanta att färdas igenom. Där normala spel pepprar in bossfajter till höger och vänster känns det som ett fräscht grepp att världen i sig består av en serie av mindre bossfajter – höga bergstoppar, snöiga raviner är ibland de ’bossar’ du behöver lära dig att besegra för att kunna leverera paket effektivt och smidigt. Death Stranding är utan tvekan Kojimas i sitt esse och det är skönt att han fick den frihet han behövde för att spåra ur totalt.

Kristoffer:
Death Stranding slukade hela mitt liv under de veckor jag spelade det, och jag älskade det! När jag la ifrån mig kontrollen var det enda jag kunde tänka på hur kul det skulle bli att fortsätta spela, och jag klurade hela dagarna på vart det kunde vara bäst att placera ut hjälpmedel för att bygga perfekta rutter både för mig och andra spelare. Jag lyssnar fortfarande mycket på spelets musik och påminns om alla episka scener som denna fantastiska resa bjöd på.

Jonny:
Ett av de mer udda spelsläppen i årets kull. Det är spännande, tålamodskrävande och fascinerande, men framförallt unikt och fräscht. Kojimas personliga touch kan kännas lite klyschig, men bortsett från det är det här en pärla som gnistrar rejält.

Kim:
Jag tycker om Death Stranding, men förstår också att väldigt många inte kommer att göra det. Det är inte perfekt, men det är tillräckligt bra och sticker ut bland kandidaterna för årets bästa spel. Jag är mycket tacksam för den upplevelse jag fått, vilket är en känsla allt färre spel lämnar mig med idag.

Vilket är ditt favoritspel från 2019?