Recension: Wanted: Dead [PS4, PS5]
Texten “Wanted: Dead is what happens when Ninja Gaiden meets Cyberpunk” möter mig tidigt när jag besöker spelets hemsida. Den främsta kopplingen jag gör till det uttalandet är att spelet kommer att vara svårt. Ninja Gaiden-spelen är inte kända för att vara enkla och mina misstankar blir snabbt bekräftade. Redan på första nivån dör jag ett flertal gånger med ganska stor marginal, och ribban är satt i Wanted: Dead.
När jag dör där i början av spelet får jag snabbt hjälp av min goda kollega ”Doc”. Han är en i mitt team av fyra personer som räknas in i en specialstyrka vid namn ”Zombie Squad”. Karaktären jag spelar som heter Hannah Stone och det är hon som agerar ledare för det lite ruggiga gänget. Och ruggiga, ja det tycker jag nog att de är trots att man lindar in dem i skojfriska och (för det mesta) trevliga personligheter. Samtliga är nämligen före detta mördare, krigsbrottslingar och terrorister som efter att ha suttit i finkan har genomgått ett rehabiliteringsprogram för att sedan bli en del av Hong Kongs polisstyrka. Men mer om detta senare.
Wanted: Dead är en kombination av genrerna ”hack-n-slash” och tredjepersonsskjutare, det vill säga ett spel där jag både kan springa runt vevandes med ett närstridsvapen men även ta till ett och annat skjutvapen för att ta ner mina motståndare. Den förstnämnda genren erbjuder traditionellt på horder av fiender att nyttja sina egenskaper på, och så är det även här. Även om det förekommer viss variation i fiendefloran är det oftast soldater, maffiasluskar eller andra människor med närstridsvapen eller skjutvapen som dyker upp på skärmen. De flesta fiender är huvudsakligen utfyllnad och viker sig snabbt mot mitt svärd, men då och då kommer någon specialare som bjuder på mer motstånd.
Tillfällena med specialfiender är oftast de roligaste, och även om de ofta är ganska svåra bjuder duellerandet på lite underhållande strategi. Utöver att vifta och skjuta med mina vapen kan jag nämligen parera slag med både svärdet och min lilla pistol. Det bjuder på tillfredsställande animationer och med snabba utbyten fram och tillbaka ser det väldigt häftigt ut. Tyvärr är variationen av attackmönster ganska blygsam och jag kommer på mig själv med att göra samma rörelser gång på gång. Även om själva skjutandet också är rätt blygsamt finns det en hel del olika bössor att välja mellan, och det är trevligt att plocka upp en motståndares vapen i farten och börja peppra loss. Jag upplever att man inte riktigt har fått till balansen mellan närstridsvapnen och skjutvapnen, vilket gör att det oftast är betydligt mer effektivt att bara springa fram och börja hugga vilt än att ta skydd och försöka skjuta ner motståndarna. Eftersom man delvis läks när man får in lyckade närstridsattacker uppstår det dessutom sällan tillfällen då man behöver backa undan och ta skydd.
Efter att ha dött de där gångerna under första nivån erbjuds jag snart att sänka svårighetsgraden, något jag tar vara på direkt. Jag belönas/bestraffas för detta valet genom att min karaktär får en permanent huvudbonad i form av ett par kattöron som jag får stå ut med, inte bara i nivåerna utan även i videosekvenser och annat. Det är en ganska rolig detalj och den är bara ett av inslagen som ger spelet en annorlunda stämning. Att utvecklarna har klämt in snudd på obligatoriska minispel i form av karaokesång och ramenätande bidrar också till stämningen, men de är väldigt simpla i sitt utförande och känns lite extra udda att utföra när karaktärerna har målats ut som före detta terrorister och mördare.
Överlag är spelet ganska roligt, snyggt och rullar på bra rent tekniskt, men vissa saker känns opolerade och aningen styltiga. Dels balansen i striderna, men även motståndarnas beteendemönster, nivåernas upplägg och det alldeles för enkla uppgraderingssystemet. Trots det finns det en del att hämta, och jag uppskattar (för det mesta) den lite punkiga stilen som påminner svagt om Shadowrun-universumet. Som en kort men intensiv dos action funkar Wanted: Dead absolut, men förväntar du dig ett långt lopp kanske du bör leta vidare.