Recension: Star Wars: Squadrons [PS4]

Möjligheten att sätta sig i cockpiten på en X-vinge eller en Tie Fighter och drämma till motståndet hårt, är en känsla som många Star Wars-entusiaster älskar. Det är en upplevelse vi fick redan 1993 med Star Wars: X-Wing, och den förmedlades även i en hel del titlar ända fram till det formidabla Star Wars: X-Wing Alliance, vilket släpptes innan millennieskiftet.

Mina känslor är starkt nostalgiska när det kommer till dessa spel, och jag minns att Star Wars: X-Wing vs. TIE Fighter var spelet som gjorde att jag investerade i en joystick med extra funktioner för att bland annat kunna styra hastigheten.

Star Wars: Squadrons transporterar mig omedelbart tillbaka till upplevelserna jag hade för snart trettio år sedan, speciellt eftersom berättelsen utspelar sig under de tre första Star Wars-filmerna som släpptes; del fyra, fem och sex.

I det här äventyret får vi följa två olika piloter som befinner sig på varsin sida av konflikten; en Tie Fighter-pilot som lyder under imperiet och en pilot som kämpar för rättvisan tillsammans med rebellerna. Spelet alternerar friskt mellan de båda, något som skapar en välkommen omväxling rent berättelsemässigt.

Ööööhhhh, det här bådar inte gott!

Inför varje uppdrag får jag en genomgång av uppdraget som vi i skvadronen ska fullfölja, sedan bär det av till hangaren där jag i vissa fall får möjlighet att välja vilken utrustning jag utrusta min rymdjagare med. I skvadronen finns det ofta bombare, understödsskepp och jagare av olika slag, och jag får under kampanjen stifta bekantskap med samtliga.

Väl ute på uppdrag, känner jag igen mycket från ursprungsverken. Mycket av mekaniken kretsar kring distributionen av farkostens kraftkälla, där jag förutom ett mellanläge kan välja att fokusera på vapen, sköldar eller skeppets hastighet. Det tar ett tag att lära sig igen, men ganska snart sköter jag ändringarna utan att tänka.

När jag tar mig längre in i berättelsen ställs jag inför mer komplexa situationer. Oavsett vilket lag jag spelar i, är jag sårbar mot till exempel asteroider eller stora skepp och detta kräver att jag ständigt omvärderar situationerna och försöker kompensera.

När slagfältet fylls av enorma rymdskepp som utdelar rejäla salvor turbolaserskott, och samtidigt behöver hålla reda på de snabba jagarna som har mig i sina sikten, blir uppdragen rejält utmanande. Mina nyvunna kunskaper om kraftdistribution står sig plötsligt slätt mot min erfarenhet. Jag misslyckas därför gång på gång med uppdragen och behöver nöta ganska rejält för att komma till sans igen.

Star Wars: Squadrons har ett relativt udda sätt att hantera alla reglage i mitt rymdskepp, vilket jag identifierar som ett problem för mig personligen. Justeringen av skeppets hastighet görs genom att dra vänster styrspak uppåt eller nedåt medan jag kan snurra skeppet genom att dra höger eller vänster. Höger styrspak är helt tillägnad skeppets övriga manövrar; att styra sidledes samt att styra uppåt eller nedåt.

Här någonstans finner jag mitt allra största problem med spelet, då jag helt enkelt inte hittar en inställning för kontrollen som jag klickar med. Detta resulterar att jag gång efter annan tvärnitar och står still när jag egentligen vill vända om för att attackera min motståndare som beskjuter mig bakifrån. Avsaknaden av den där joysticken som jag skrev om i början känns av alldeles för mycket och jag känner flera gånger att jag önskar att jag hade spelat spelet på en PC istället.

Så där ska en Star Destroyer se ut!

Titeln erbjuder ett VR-läge, vilket slår mig som fantastiskt när jag testar det. Jag sitter verkligen i en X-vinge eller i en Tie Fighter! Jag känner att jag i detta läge har en mycket bättre överblick av slagfältet eftersom jag mycket enklare kan kolla snabbt bakom mig eller vid sidan av skeppet för att få en känsla för var fienden är.

Tyvärr blir jag ganska åksjuk redan efter ett uppdrag, något som jag inte alls upplevde i Star Wars Battlefront Rogue One: VR Mission (8/10). Upplevelsen är dessutom betydligt grynigare och lågupplöst än det vanliga spelläget, vilket gör att jag har svårt att urskilja detaljer i rymden. Men känslan överlag är svår att slå.

Flerspelarlägena tilltalar säkert de som känner att de har full koll på styrningen och som med enkelhet anpassar sig till rymdstriderna. Personligen har jag dock först problem att ansluta till matcherna. När jag väl kommer in i en av de mest intressanta lägena där jag och mina allierade ska förstöra motståndarlagets slagskepp, blir det dock som vanligt i ostrukturerade lag. Vi blir mosade eftersom vi inte har någon plan och inte samarbetar.

Sammanfattningsvis är Star Wars: Squadrons ett snyggt och polerat verk i ett underbart universum. Men för att bli en framgångsrik pilot behöver du lära dig tålamod och kontrollschema. Kanske även hur du använder kraften.

Kommentera

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.