Recension: Predator: Hunting Grounds [PS4]

Rovdjuret, eller den ”fula jäveln” som Arnold Schwarzenegger kallar den i filmen Predator, har blivit något av en ikon när det kommer till populärkulturens alla skurkkaraktärer. Den och rasen den tillhör har återkommit i mängder av filmer och spel genom åren, men det var ett tag sen den tog upp lika mycket rampljus i ett spel som den gör i Predator: Hunting Grounds.

Man skulle indirekt kunna säga att spelet både är en tematisk, såväl som spelmässig, uppföljare till Illfonics underground hit Friday the 13th – the game (8/10) där en grupp spelare tillsammans ska samarbeta för att undfly en ensam motspelare som agerar rollen som en betydligt starkare antagonist. Det är ett intressant upplägg som för det mesta är väldigt lovande, förutsatt att man lyckas undvika de i mina ögon många farthinder som just det upplägget kan dras med.

I Predator: Hunting Grounds är samarbete således viktigt när fyra spelare i rollen som varsin kommandosoldat släpps ner i den sydamerikanska djungeln med diverse uppdrag på agendan. Knarklabb ska sprängas, bränsletankar förflyttas och hemlig information ska förvärvas. Ondsinta guerillagrupper vill gärna sätta käppar i hjulet (eller helikopterrotorn) för en, men de är myggor i jämförelse med Rovdjuret som spelas av en femte spelare.

Välkommen till djungeln kan man säga.

Djungelmiljöerna är stämningsfulla och varierar från tät urskog, ruiner, små kåkstäder och diskreta industriområden som alla kan spela en roll beroende på vilket uppdrag man spelar. I rollen som Rovdjuret utnyttjar man till största del vegetationen i nivåerna, och då oftast trädkronorna som man kan färdas över på ett relativt smidigt sätt. Kombinera det med en osynlighetsförmåga, en energikanon, värmeseende och andra pryttlar så har du en lurig mördarmaskin som borde kunna ta ner andra spelare utan problem.

Men Rovdjuret känns lite väl vekt. I de omgångar jag har spelat har hen nästan varit mer av en störig tagg i sidan när man slåss mot de många gerillakrigarna som man springer på allt som oftast. Rovdjuret kräver dock mycket mer skicklighet att spela som än soldaterna, så det kan handla mer om ovana spelare än karaktären i sig.

Problematiken med den här sortens spel har ofta att göra med en svårighet att applicera ett stilistiskt spänningskoncept på ett flerspelarläge utan att det förstör själva spänningen. Att i Illfonics fall ta en spännande actionfilm fylld med nervkittlande scener och försöka förmedla samma känsla i ett spel blir därför en fin balansgång. Framförallt när det är ett spel med korta spelomgångar för flera spelare utan ett direkt kampanjläge.

I Predator: Hunting Grounds låser du inte upp nya nivåer eller liknande utan fokuserar på att spela så bra som möjligt för att få erfarenhetspoäng och på så vis ny utrustning och estetiska detaljer. Detta tillsammans med en, enligt mig, obalanserad spelarfördelning gör att man ofta hamnar i samma spelomgång som spelare som antingen är mycket sämre än en själv eller mycket bättre.

Det är lätt att vara kaxig när man är osynlig.

Följden blir att den lagsammanhållning som är tänkt för kommandosoldaternas del ofta spricker. De mer erfarna spelarna vill ha bra resultat, orkar inte vänta på de sämre, springer iväg på egen hand och med det försvinner en stor del av spelets poäng. Samma sak gäller upplägget där du får erfarenhetspoäng för att skjuta ihjäl motståndare och plocka upp skatter, men inte verkar få det för att rädda dina vänner eller utföra delmål. Där försvinner ofta smygandet till förmån för vilda stormningar. När man väl hamnar i en grupp som håller ihop blir det roligare och kommandosoldaternas olika klasser gör att gruppdynamiken blir lite tydligare.

Predator: Hunting Grounds är långt ifrån ett välpolerat spel, men det skiner till ibland och jag tvivlar inte på att det har sin publik. På ett sätt uppskattar jag lättsamheten i spelet och kan definitivt spela några matcher då och då för en intensiv dos med action. Samtidigt saknar jag mycket av känslan som hade kunnat uppnås om man hade gjort uppdragen lite mer avancerade, lagspelet mer krävande och belöningarna lite mer lockande. För min del håller jag tummarna för att kommande uppdateringar kan bättra på detta.

Kommentera

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.