Recension: Maneater [PS4]

På senare tid har jag dragits mer och mer åt spel som simulerar verkligheten på något vis. Det har varit en avkopplande resa och liksom Johan skrev i sitt inlägg om avkoppling i virtuella världar, är det upplevelser som jag längtar tillbaka till.

Men simulatorn som jag har spelat igenom nu, är allt annat än lugn och avkopplande. Det är ju trots allt Maneater vi pratar om, inte maneter.

I detta äventyr, som har karaktärsnivåer och färdigheter som vilket rollspel som helst, ikläder jag mig rollen av en haj. En mördarmaskin som är en fena på att tugga i sig människor, fiskar och det mesta som råkar komma i vägen.

Likt ett japanskt rollspel, får jag först prova på hur det är att busa runt med en fullvuxen hajmamma. Det ger en känsla av vara oövervinnlig, men självklart försvinner den känslan när jag möter spelets antagonist Scaly Pete. Han fiskar upp mig, sprättar upp magen och finner en liten hajbebis. Denna ristar han in ett fult märke i och slänger tillbaka i havet.

I min alldeles egna grotta kan jag filosofera

Med modern död, återföds jag som denna lilla bebis, ärrad för livet. Nu börjar kampen för överlevnad, och under spelets första timmar är det minsann inte lätt. På grund av min ringa storlek är många av fiskarna och djuren i vattnet farliga för mig. Jag lär mig till exempel omgående att hata alligatorerna eftersom de ofta gör livet surt för mig.

Men allteftersom jag låser upp nya uppdrag och nya nivåer, växer min haj och äntrar vuxenlivet. Här går det att uppgradera färdigheter samt skaffa nya genom att locka fram och döda mindre kända hajfiskare. Ju fler uppgraderade färdigheter jag skaffar, desto mer flyter spelet på och blir enklare.

Maneater bjuder på rejält underhållande spelmekanik och strider; nästan så att jag vill dra paralleller till Dark Souls-spelen. Fast under vatten och i ett rasande tempo då. Metoderna för strid är dock liknande där jag kan ducka en attack i rätt tid och på så sätt få in en möjlighet till kontring, vilket är fantastiskt tillfredsställande.

Ojdå! Fiskebåten måste ha haft en läcka, för jag har inte gjort något alls…

Berättelsen förs framåt genom ett narrativ som liknar en dokumentärserie om undervattensliv med fokus på hajar. Det är riktigt underhållande att lyssna på under tiden jag sätter tänderna i nästa offer.

När det händer för mycket samtidigt på skärmen, saktar tyvärr skärmuppdateringen ned rejält. Detta händer oftast i de stora striderna när flertalet jaktbåtar som jagar mig. Det går dock att navigera sig fram till nästa offer, men spelupplevelsen blir något lidande.

Titelns absoluta höjdpunkter består dock i utforskandet. Likt Burnout Paradise Remastered (10/10), finns det fullt av saker att hitta i vattnet och på öarna. Självklart måste jag hitta precis allt, och i och med det måste jag också utmana mig själv ordentligt för att klura ut hur jag ska komma åt samlarföremålen.

Maneater är en väldigt underhållande titel som ger mersmak. Med otroligt stämningsfulla miljöer, vackra landskap under ytan och en roande berättelse är det definitivt värt varenda tugga.

Ett svar
  1. Thomas Thomas

Lämna ett svar till ThomasAvbryt svar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.