Recension: Like a Dragon Gaiden: The Man Who Erased His Name [PS4, PS5]

Flitens lampa lyser onekligen hos Ryo Ga Gatoku Studio med tanke på hur mycket underhållning de lyckas skeppa ut till fansen. Tidigare i år fick vi återgå till historiska scenarier i Like a Dragon: Ishin! (9/10) och i januari nästa år får vi ta del av nästa kapitel i Ichiban Kasugas äventyr i Like a Dragon: Infinite Wealth.

Detta är dock inte tillräckligt mycket hårdkokt japansk action tydligen, för innan dess är det dags för sidospåret Like a Dragon Gaiden: The Man Who Erased His Name. Det är dock inte ett traditionellt sidospår som är fristående från huvudseriens handlingar, utan detta är snarare till för att skildra händelser som sker parallellt med Yakuza: Like a Dragon (9/10). Närmare bestämt vad som sker i Kazuma Kiryus liv efter hand gick under jorden i Yakuza 6: The Song of Life (7/10).

I hopp om att Haruka och barnen på fosterhemmet Morning Glory ska kunna leva ett relativt normalt liv utan konstanta hot har alltså Kiryu valt att ge sken av att han har dött, med hjälp av den skumma organisationen Daidoji. I gengäld tvingas han då och då att utföra uppdrag för dem medan de ser till att hans identitet hålls hemlig. Det handlar då om allt från livvakt till högprofilpersoner till att vara en glorifierad säkerhetsvakt, vilket känns som ett rejält steg nedåt från hans tidigare liv.

Det är tydligt att situationen tär hårt på Kiryu, både med tanke på att han får ta sig an dessa uppdrag som är totalt oinspirerande, men kanske mer för att han har blivit tvungen att kapa bort Haruka och Morning Glory ur sitt liv. Han tillbringar stor del av sina dagar med att meditera i ett tempel, till synes mest för att få tiden att gå, och hans tomhet har öppnat upp en sida av honom vi inte har fått se innan. En mörkare och mer hänsynslös Kiryu som inte längre letar efter ett sätt att lösa framfarten utan våld, utan välkomnar utväxlingen av knytnävar. Kanske bara för att kunna fördriva tiden och känna något.

När det börjar bli tydligt att alla inte riktigt tror på att Kiryu är död hamnar han lite i kläm mellan yakuzaorganisationen Omi Alliance och Daidoji, där båda parter drar och sliter i honom och försöker med olika former av utpressning för att få honom att göra som de vill. Och alla som har spelat ett Yakuza-spel tidigare vet ju att förr eller senare är det en väldigt dum idé att jäklas med Kiryu.

Till skillnad från i Yakuza: Like a Dragon förlitar sig inte spelet på turordningsbaserade strider, utan är istället ett återvändande till de mer actionbaserade fajterna. Under sin tid med Daidoji har han fått lära sig en hel del intressanta knep i en ny kampstil, som kombinerar snabbhet med ett gäng intressanta högteknologiska prylar som skulle få James Bond att bli avundsjuk. Exempelvis har du en snara som du kan svinga iväg fiender med, eller dra dem närmare dig så att du kan dela ut ett gäng smockor. Du kan även kalla in en svärm av drönare som ger sig på fiender, vilket på ytan känns väldigt praktiskt. De är sällan mer än en distraktion dock, och tar lite för lång tid att aktivera för att verkligen vara effektiva i de flesta tillfällen.

Like a Dragon Gaiden är ett betydligt mer nedbantat och strömlinjeformat spel jämfört med andra delar i serien, men det saknas sannerligen inte saker att göra. Du har fortfarande en hel drös av sidoaktiviteter och småberättelser att sysselsätta dig med när du vill ta en paus från huvudberättelsen. Du kan dock blåsa igenom kampanjen relativt fort om du inte bryr sig om dessa saker dock, men som vanligt i dessa spel är det ju helheten som är seriens riktiga dragplåster.

Nackdelen med en kortare berättelse är att karaktärsgalleriet inte bli lika brett, och det har alltid varit spelstudions signum att skapa en bred och djup samling antagonister och biroller. Om du har följt serien sedan starten är det dock ett fantastiskt kärleksbrev till fansen, med massor av referenser och blinkningar till tidigare händelser. Det var dessutom längesedan jag upplevde ett så genuint rörande slut som fick mig att öppna tårkanalerna på vid gavel.

Trots den smalare upplevelsen är det här verkligen ett kanonspel, och ett riktigt fint upplägg inför nästa års Like a Dragon: Infinite Wealth. När du köper Like a Dragon Gaiden får du dessutom en demo av uppföljaren som en ytterligare aptitretare. Om du vill ha något som stillar din hunger i ett par månader till, innan Infinite Wealth släpps är Like a Dragon Gaiden ett självklart köp.