Recension: Deleveled [PS4]

En av de fantastiska sakerna med pusselspel är variationen som dess grundformel möjliggör. För att jämföra den enorma kontrast som kan uppstå inom genren skulle jag vilja jämföra den här recensionens huvudperson Deleveled med den i en titel som jag spelade för några veckor sedan, nämligen Manifold Garden (9/10).

Där Manifold Garden var ett första-persons pusselspel med utforskande av gigantiska miljöer som huvudsakligt tema, utspelar sig Deleveled nästan bokstavligen som på ett streck. Det som är fascinerande är att båda, trots sina utseendemässigt gigantiska skillnader, delar på samma inslag av pusselelement: nämligen förflyttning av kuber och gravitationens effekter.

Deleveled imponerar tidigt med sin enkla men klockrena pusseldesign och sättet som utvecklarna har valt att rama in det hela på. Konceptet går ut på att jag har två stycken kuber på varsin sida om ett streck. De är speglingar av varandra och jag kan inte flytta den ena utan att den andra hänger med. De två kuberna må vara samspelta, men när det för varje nivå dyker upp varierande hinder på var sida om strecket så blir det klurigt.

För att ta sig vidare handlar det oftast om att med kuberna trycka in knappar som är utplacerade lite här och var, men inte nog med det. Om jag vill låsa upp en ny värld måste jag samla ihop ett visst antal stjärnor, stjärnor som endast blir min belöning om jag klarar varje nivå utan att fastna eller ha sönder mina kuber en enda gång.

För att komma över alla hinder gäller det att använda sig av gravitationen. Även om kuberna är på varsin sida av strecket kan de påverka varandra genom att till exempel dunsa in i den andra från en hög höjd så att den i sin tur studsar iväg och kan ta sig över ett hinder på sin sida. Det är ett spartanskt men barnsligt komiskt pusslande i början, men allt eftersom nya världar och nivåer låses upp ökar svårighetsgraden och jag får tänka till ordentligt. Genom att på olika vis förskjuta kuberna kan jag testa olika kombinationer av knapptryck, men även ta mig till delar av nivån som är oåtkomliga när de är helt parallella, något som är lättare sagt än gjort.

Utöver själva pusselupplägget uppskattar jag den retroaktiga stilen som lyser upp både i den estetiska designen, ljudeffekterna och musiken. I många fall kan jag personligen uppleva att viljan att få ett spel att kännas gammaldags kan upplevas som påtvingat och krystat, framförallt nuförtiden när det används som ett försäljningsargument. I Deleveleds fall känns det tvärtom perfekt avvägt, och det är lätt att få känslan av att jag spelar ett spel som skulle kunna ha släppts till en spelkonsol av den gamla skolan.

För den som gillar färgsprakande och visuella pusselspel kanske Deleveleds spartanska design missar sitt mål, men för den som uppskattar det kan det vara en potentiell guldgruva. Dess stora mängd banor, varierande inslag och trevliga utseende kompletteras av en dos ordentliga klurigheter som i alla fall håller mig låst vid skärmen med en och annan rynka i pannan.