Recension: Cyberpunk 2077 [PS4]

Ett av årets hetaste spelsläpp borde utan tvekan ha varit CD Projekt Reds sci-fi-projekt Cyberpunk 2077. Jag skriver ”borde” eftersom det för många verkar ha blivit en delad upplevelse som inte alltid levde upp till förväntningarna.

Att spelet har släppts precis i övergången till en ny generation konsoler verkar ha blivit problematiskt, och framförallt verkar de som spelar spelet på den förra generationens konsoler ha upplevt mest problem. Jag är en av de som har spelat det på en helt vanlig PlayStation 4, och delar med mig av min upplevelse av Cyberpunk 2077.

I den högteknologiska framtid som berättelsen utspelar sig i handlar det i stort om att äta eller ätas. På ett sätt är staden Night City med dess otaliga invånare den huvudsakliga huvudrollen i spelet, men dess historia förmedlas genom karaktären V som jag tar kontroll över samt hans närmaste bundsförvanter såväl som antagonister. Teknologisk utveckling är allt och mycket av spelet kretsar kring teknik och kroppsmodifikationer. V är inget undantag och det är en häftig känsla att uppleva spelets olika moment genom detta teknologiska filter.

Efter att ha valt bakgrund för V sker snart en händelse i handlingen som gör att jag hamnar på gatan, en nystart i karaktärens liv och en nystart i spelet för spelarens del. Genom min vän och kontakt Jackie är jag snart inblandad i allt mer brottslig verksamhet; en snöboll som rullar på i bra fart allt eftersom jag och V tar oss an uppdrag som ploppar upp på min skärm. Det blir snabbt många sidouppdrag och andra saker att engagera sig i, men det är troligtvis ingen överraskning för de som har spelat tidigare titlar av CD Projekt Red.

Mycket av spelet uttrycks genom strider och dialoger, vilka båda fungerar relativt bra. Framförallt dialogerna och spelets manus är vasst, och handlingen gör ofta att jag känner att mina dialogval är både spännande och lite läskiga att göra. Många karaktärer har mycket djup och det går snabbt att skaffa en emotionell koppling till dem även om de inte alltid är med särskilt länge.

Att V är något av en anti-hjälte gör dessutom att jag inte bara springer på skurkar och banditer utan även de där vanliga civila som med sina lika vanliga personligheter nästan försvinner mellan gatstenarna i det annars så tuffa Night City. Beroende på hur jag spelar och uppgraderar min karaktär får jag tillgång till nya dialogval och möjligheter att interagera med karaktärerna i min omgivning.

Spelets strider funkar för det mesta också tillfredsställande och kan delas upp i de sedvanliga skottlossningarna, smygpartier med diskreta lönnmord, biljakter med karaktärer hängande ut genom sidofönster med mera. V kan med sina tekniska modifikationer koppla upp sig med annan teknik och interagera med dessa för att skapa sig en fördel i dessa situationer. Detta kan vara allt från att distrahera motståndare, aktivera fällor eller på annat sätt påverka förhållningsreglerna.

Även utanför sammandrabbningar kan uppkopplingarna komma till nytta, bland annat genom så kallad ”braindancing” där jag genom en annan persons minnen kan studera vissa situationer likt en framtida Sherlock Holmes.

Cyberpunk 2077 till PlayStation 4 är långt ifrån felfritt och jag märker många gånger under min genomspelning hur det knakar i fogarna. Regelrätta kraschar klarar jag mig lustigt nog relativt bra ifrån, trots att det händer vid några enstaka tillfällen. Annat är det med mindre buggar som snabbt staplar sig och påverkar upplevelsen. Bland annat krockar karaktärers dialog med deras röstinspelningar, rörelser och dialogrutor vid flera tillfällen vilket gör att situationen blir en knut av intryck.

Likaså märker jag att övergången till och från exempelvis videosekvenser blir hackig och att saker inte ser ut som de ska. Det känns klumpigt och indiskret, som om jag kollar på en film där man plötsligt får se filmteknisk utrustning som har lämnats kvar i bild av misstag.

Trots att jag har en viss förståelse för många av de besvikna och missnöjda åsikter om spelet som har florerat på nätet sen dess släpp anser jag att man måste särskilja dålig speldesign från dåliga beslut. Den här versionen av Cyberpunk 2077 är av olika anledningar oslipad, men det är inte i tekniken som jag finner dess potential. Jag imponeras istället av spelets miljöer, dialog, actionscener och atmosfär, och jag tror definitivt att spelet kommer att bli en höjdare med hjälp av några välplacerade uppdateringar. Vägrar du att invänta dessa tror jag att du går miste om ett av årets häftigaste spelsläpp.