Då var den här till slut, det som för många av oss kommer att vara den sista arbetsdagen innan en lite längre ledighet. De kommande dagarna har en snudd på traditionsenlig tendens att vara lite extra stressiga med julklappar, matlagning och resande som ska ordnas med.

Förhoppningsvis lär de flesta av oss ändå få någon lugn stund över för lite spelande, och vem vet, kanske lurar det en liten skatt i form av ett spel eller två i julklappshögen. Oavsett om du firar jul eller inte så vill vi på PSbloggen passa på att önska dig en trevlig ledighet, och med det delar vi med oss av våra spelplaner för helgen.

Legacy of Kain: Soul Reaver 1 & 2 Remastered är en trogen återgivning av de klassiska spelen, nu tillgängliga på moderna plattformar. Denna nyversion bevarar mycket av originalens charm och atmosfär, samtidigt som den introducerar ett aningen uppdaterat kontrollschema för att passa den moderna spelaren.

Grafiken har fått en välbehövlig uppfräschning, vilket gör att spelet ser bättre ut än någonsin samtidigt som jag med ett knapptryck kan byta över till originalgrafiken, om än i klart högre upplösning. Ljuddesignen, inklusive den Shakespeare-doftande dialogen, bidrar starkt till spelets atmosfär och är en av dess starkaste sidor och något vi kan tacka den legendariske Amy Hennig för. Soul Reaver-spelen var nämligen hennes första stund i rampljuset och hon gick sedan vidare till att bidra till att Uncharted-spelen blev så framgångsrika.

I framtiden finns det bara krig, en klassisk kontext för Games Workshops figurspelsuniversum Warhammer 40,000. Men medan stora arméer kämpar i leran och blodet på slagfälten runt om i universum förekommer det andra mer diskreta konflikter. I Warhammer 40,000: Darktide har den enorma och intrikata staden Tertium ett illaluktande och akut problem. Kaosguden Nurgle har fått in sin stinkande fot i dörrspringan, ett faktum som inkvisitionen inte tänker acceptera.

Med en egenskapad karaktär börjar jag spelet inlåst på ett rymdskepp. Som en av många brottslingar har jag en skuld till imperiet som endast kan betalas genom min avrättning. Men plötsligt händer något som omkullkastar mitt till synes blodiga öde, i alla fall för en stund. Skeppet blir attackerat, och under kaoset som uppstår lyckas jag inte endast fly, utan även rädda en av mina högt uppsatta ”fångvaktare” på köpet. Som tack får jag en chans till, men även den riskerar att sluta i ond bråd död.

Den mystiska varelsen Harlo vaknar upp i ett lika gigantiskt labb. Var är han? Hur har han hamnat där och var är hans kamrat Kleio? Svaga minnen ekar långt bak i huvudet på honom, och snart blir hans explosiva flykt startskottet på en berättelse som kommer att involvera långt fler än bara honom själv.

Ribban för mängden action Biomorph innehåller sätts redan tidigt i spelet, och efter att ha flytt labbet vaknar Harlo snart upp på en kaj i staden Blightmoor. Staden är nedgången och de få medborgare som finns kvar är väderbitna men rutinerade i sin överlevnad. En serie missöden har plågat området och gamla synder satt stopp för dess återhämtning, men snart får jag kontakt med några av dess nyckelpersoner, och Harlos öde tvinnas sakta in i stadens. Tillsammans ska vi rädda Kleio och förhoppningsvis även förändra staden till något bättre.

Jag tycker det kan vara klokt att göra lite faktakoll på ett, för mig, okänt ord. Det första jag gjorde efter att recensionsexemplaret av The Thaumaturge installerades på mitt PlayStation 5, var ett snabbt googlande på det engelska ordet från spelets titel.

Termen “thaumaturgy” är när en magiker använder förtrollningar för att åstadkomma ändringar i samhällets vardag. En sådan trollkarl kallas för “thaumaturge”, vilket är benämningen för spelets protagonist Wictor Szulski.