NBA 2K21 på PlayStation 5

Tidigare i år skrev jag om mina upplevelser från NBA 2K21 (6/10), som är en spelserie som är i lite av en nedåtgående spiral. Utveckling av själva spelsekvenserna har hamnat lite i baksätet jämfört med jakten på de där eftertraktade mikrotransaktionerna, och det har därför varit trist att se en förebild inom sportspelen kasta bort potentialen för att det inte finns någon konkurrent på marknaden.

När PlayStation 5 lanserades fick jag även möjlighet att undersöka vilka förbättringar som inkluderats i denna version och om det är värt den där förhöjda prislappen som 2K Games insisterade var nödvändig och befogad.

Intrycken är ganska blandade, men vi kan börja med vad som är objektivt mycket bättre. Under en hel generation av NBA 2K-spel har vi fått vänta på evighetslånga laddningstider innan matcher. De var till och med så pass långa nu i senaste spelet att 2K tyckte att det var en bra idé att lägga in reklam som ”underhållning” under tiden. Dessa laddningstider är i princip helt och hållet eliminerade, vilket gör oerhört mycket för själva spelupplevelsen. Detta gäller både laddningstider till matcher och till spelarhubben i karriärläget, och det är kort sagt imponerande vad de har lyckats göra med detta.

Rent grafiskt är det inte i praktiken en nämnvärd förändring, för du märker bara detta i spelavbrotten när kameran zoomar in på spelare och sekvenser. Och dessa sekvenser är fortfarande låsta i 30 bildrutor per sekund jämfört med 60 som det är under tiden du spelar, så det känns fortfarande som ett konstigt avbrott när repriser eller dylikt visas. Jag skulle föredra att de satsar på att hålla samma bildfrekvens överlag för att skapa en bättre upplevelse.

Det finns några nya funktioner med DualSense-kontrollen som gör att du kan känna kollisioner och kontakt mellan spelare på ett annat vis, men detta gör varken från eller till i min mening. Annat är det med motståndet i R2-knappen som du använder för att få din spelare att springa fortare. Detta motstånd blir successivt större ju tröttare spelaren blir, och det är ett subtilt sätt att ge viktig information till spelaren. Det vänder inte upp och ner på designidéer, men det är en snygg detalj trots allt.

Men bakom detta har vi ändå i stort sett samma spel som jag recenserade tidigare i år. Det har fortfarande ett problem med makalösa mängder av mikrotransaktioner, och det är inte nämnvärt mycket bättre än föregående års upplaga. Jag vet att utgivare har bestämt sig för att priserna ska vara högre denna generation, men jag ser inte 100 kronor mervärde i detta spel om du inte är extremt allergisk mot laddningstider.